Hej fina!

Dras med en förkylning och är inne på vecka 6 med omgång nummer två. Är ju nästan aldrig sjuk, så då får jag väl ta det med ro trots allt. Tar på mina krafter, och ändå, klarar jag mig väldigt bra med smärta och annat.

Det gör det ju inte svårare med min nya kärlek vid min sida. Jag vet inte ens om ord räcker för att beskriva det jag känner. Det är så innerligt. Det är på en nivå jag inte varit på förut. Såklart handlar det ju också om min egen styrka inom mig idag. Att våga vara jag. Å andra sidan, får han mig, att våga vara jag. Och jag vågar tro. På honom. Den känslan är så fantastiskt underbar. Att verkligen våga känna, det han säger och visar mig. Och att han accepterar min situation !! Det är jag ödmjukt tacksam för. Den stöttning jag får. Av hela honom.

Jag har ju mina stunder, där gammal rädsla kommer upp. Om att vara till besvär. Ett hinder. När jag inte är på topp smärtmässigt. För jag har dagar eller mest nätter, för det är då något händer i nacken. Som jag har berättat om tidigare. Såklart blir jag lite mer känslig när gammal rädsla pockar på, i min trötthet. Det är nu och då, jag får använda mig av det som jag tidigare skrivit om. Tankar och reaktioner på dem.

Det har jag fått göra mer ingående idag. Att inte låta rädsla för smärta och kärlek ta över i huvudet. Utan att hitta nuet och känslan av vad jag egentligen har. Vad som är bra och hur det är. Hur långt jag kommit. Och njuta nu. Och våga planera saker, trots oron. Ja då vänder det. Att hitta en fin känsla är ju inte svårt. Det räcker med Christers röst i telefon. Eller att tänka på honom. Eller på mina barn och barnbarn. På Pixie. Känna kärlek. Det gör mig glad.

Igår gjorde jag en test. Satte mig ner. Och tänkte medvetet på något dåligt samtidigt som jag kollade min kropp. Hur kändes den? Spänd. Dålig andning. Så tänkte jag på något bra. Vad gör ett leende med hela kroppen?! Vilken skillnad det är. Och hur ofta gör vi så!? Nej, mera mjuka tankar åt folket!!

Nu ska jag göra lite andningsövningar så jag får ner kroppen mot golvet. Är lycklig över att kunna promenera trots detta. Sådan lycka för det som funkar.

Kram// Annika

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

Hej fina! Sitter i solen. Det är kallt ute fast på min balkong är det fantastiskt. Jag sitter med en klump i magen av tacksamhet. Att ha den här möjligheten. Det är inte bara att jag får sitta här. I ett drömboende. Utan att jag fantiserade, eller...

Hej fina! Wow! Idag, åtminstone än så länge är det typ vindstilla här i Karlstad! Det är så jag inte riktigt vågar tro på det. Hihi. Jag har vågat. Hitta ut ur en tuff situation. Igen. Det är väl det vi gör. Med livet. Frågan är hur. Varje gån...

Hej fina! Hur tänker du? Hur känner du? Ältar du att du önskar något annat? Annat jobb, liv eller relation? Det gör vi alla tror jag. Att jag har hamnat på ett så bra ställe i mitt liv inuti mig, är inte något som bara blivit. Inget någon gett mi...

Hej fina! Oj så många år sedan jag skrev. Det har hänt mycket i mitt liv. Jag mår väldigt bra, ganska fri i min gamla smärta. Det ska jag återkomma till såklart. Mitt barnbarn Neo har blivit fem år, den 30 mars! En stor kille som jag antagligen ...

Hejsan!Ser att flera är ute på min blogg trots alla år sedan jag skrev. Livet har gått och jag tappade lusten att skriva. Det har nu börjat smyga sig på igen och jag kommer nog dela med mig lite än en gång. Till dess önskar jag dig en fantastisk dag!...