Hej fina!

Med mitt nya sätt att hitta rätt väg för mig i livet. Så kommer idag allt som hänt mig, som en flodvåg över mig. En tsunami typ. Jag mår inte dåligt av det vilket är skönt. Jag bara tillåter mig ha det. Acceptera det. Jag grät från tårna en stund. Utan att fatta. Sedan förstod jag.

Allt jag varit med om. När det är tuffa tider så har jag stoppat undan det mesta för att överleva. Många gånger har det varit känslor som gjort att jag velat avsluta. Nu när jag kommit så långt kan jag känna att det är ju inte det jag vill alls. Utan det är alla gånger, alla år. Med olika trauma.

När jag gick posttraumatisk stressbehandling blev jag så oerhört hjälpt. Och klok. Förstår mycket av tankar och känslor och smärta. Nu när jag hjälper min hjärna lära sig ett annat program. Ett där jag verkligen ändrar på gamla mönster och beteenden. Då händer det djupare saker.

Igår fick jag jobba med att vända tankar från det förflutna till idag. Hela tiden. Kände irritation. Värdelös. Fattig. Ensam. Ja allt som ett offer känner. Från att äntligen från djupet varit gladare än någonsin. Utan anledning. Nu visste jag att det är så det är. Att bryta gamla mönster är ju något att jobba på hela livet. Såklart vaknade jag av hög smärta idag. Kan du se kopplingen? Min kropp påminner mig. Vart mina tankar varit. Dit mina tankar går, går kroppen. Och tvärtom.

Så jag blev väldigt medveten. Om inre stress. Och allt det som skapas av tankar. Som inte ens är sanna!!! Så även mina trauman. De hände. Sedan lades allt på hög. Reaktioner. Känslor. Som stannat kvar. Och högen byggs. Stressen byggs. Och kroppen svarar. Och karusellen är igång och spinner på och mina reaktioner kommer allt lättare även för små saker. Utanför i livet. Och jag reagerar på minsta smärta. Som tidigare gjorde att jag förebyggde svåra anfall av smärta med medicin. Det blev verkligen en stressig ond cirkel. Hela kroppen ballade ur!

En period för ca tre år sedan, hade min stress gått så långt, att jag knappt kunde äta p g a överkänslighet mot allt jag åt. Det var en vändning jag tog på allvar. Började forska själv. Hittade ett sätt som funkade och nu för ett litet tag sedan, har jag t o m kunnat äta en hel del av det som inte gick alls. Nu är det mycket jag inte längre vill ha. Utom ibland. Så det är väl bra ändå. Att vara sin egen lyckas smed.

Det finns trauma från barndomen. Från vuxenlivet. I vuxen ålder en hel del, från litet till större. Och högkänslig som jag är, har jag alltid tagit ansvar. Även om jag inte ens behövt. Inte behövt ta på mig övergrepp t ex. Fysiskt och psykiskt. Jag vet. Att det kommer aldrig hända mig igen. Inte så jag tar ansvaret. Det finns absolut ingen!!! Som är värd det. Att bli utsatt för våld av något slag. Inte sexuellt. Inte muntligt. Inte hårdhänt. Ingen absolut ingen, förtjänar det!! Jag har upplevt det själv. Även på nära håll som ung.

Så. Idag. Var det som en klump av lera som vällde upp ur mitt system. Och något jag kände av tydligt var gömda minnen från min stora operation 2007. Det är inte första gången känslan av att jag förmodligen var nära döden. Där. På operationsbordet. Jag vill inte gå in på varför jag vet. Jag vet till 99,99%. Och någonstans idag. Tror och hoppas jag. Att jag släppte på det sista där. Och bara låter lugnet landa.

Så. Jag går vidare. I min glädje. Kärlek. Och enorm tacksamhet till livet. Idag att vakna av enorm smärta som jag lyckas vända bort nästan helt med mina tankar och känslor. Får mig att för stunden jubla. Att känna mig oövervinnerlig!!! Så. Jag ska låta den känslan få gro. Och plocka fram den ofta!!

Jag önskar dig en dag med härlig glädje. Kram // Annika

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

Hej fina! Sitter i solen. Det är kallt ute fast på min balkong är det fantastiskt. Jag sitter med en klump i magen av tacksamhet. Att ha den här möjligheten. Det är inte bara att jag får sitta här. I ett drömboende. Utan att jag fantiserade, eller...

Hej fina! Wow! Idag, åtminstone än så länge är det typ vindstilla här i Karlstad! Det är så jag inte riktigt vågar tro på det. Hihi. Jag har vågat. Hitta ut ur en tuff situation. Igen. Det är väl det vi gör. Med livet. Frågan är hur. Varje gån...

Hej fina! Hur tänker du? Hur känner du? Ältar du att du önskar något annat? Annat jobb, liv eller relation? Det gör vi alla tror jag. Att jag har hamnat på ett så bra ställe i mitt liv inuti mig, är inte något som bara blivit. Inget någon gett mi...

Hej fina! Oj så många år sedan jag skrev. Det har hänt mycket i mitt liv. Jag mår väldigt bra, ganska fri i min gamla smärta. Det ska jag återkomma till såklart. Mitt barnbarn Neo har blivit fem år, den 30 mars! En stor kille som jag antagligen ...

Hejsan!Ser att flera är ute på min blogg trots alla år sedan jag skrev. Livet har gått och jag tappade lusten att skriva. Det har nu börjat smyga sig på igen och jag kommer nog dela med mig lite än en gång. Till dess önskar jag dig en fantastisk dag!...