Alla inlägg under augusti 2017

Av Annika Fjällström - 30 augusti 2017 10:00

Hej på er,

Idag skrev jag inlägg på instagram. Om att inte tappa bort sig själv. Att hitta och orka vara den jag är. Inte låta andra människor, eller indoktrinering från livet självt, påverka mig så mycket som det gjort.

Jag har aldrig tyckt att jag duger i en relation eller i jobb. Slitit väldigt ont. Inatt kom insikter så starka. Och det är just det. Att inte duga fast helt fel. Det är inte det som varit problemet! Problemet är, att få höra saker genom livet. Gör inte si, var inte så. Något jag fått höra ständigt, var inte så känslig! Någon som känner igen? Var inte så känslig?!

Vad innebär det? Vad händer när jag hör sådant? Ska jag vara som alla andra. Och hur är de då? Vi är ju alla unika. Våra egna varelser. Med vår egen resa.

Jag vill alltid i fortsättningen vara stark i mig själv. Att våga vara känslig. Hur kan man ge för mycket? Av kärlek. Av omtanke. Av glädje. Det har dämpat mig. För det är min känslighet. Att ha en massa känslor. Starka. Och nu lever de i mig igen. Som jag tryckt ner. Djupt. För annars är det inte bra. Om ingen vill ha allt det bra, som faktiskt är mer än det som är mindre kul, vilket är gråta och vara ledsen. Göra misstag fast säga förlåt och stå upp för det man gör mindre bra. Att inte svika och lögner är väl i mina ögon sämre, än att "vara så känslig".

Borde inte allt det bra vinna? Känns som jag nyss vaknat ur en koma. Jag klandrar ingen. Det här är det jag gjort mot mig själv. Visserligen mycket p g a påverkan från själva livet. Ansvaret vad jag gör med det, är mitt eget.

Något väldigt jobbigt hände mig av en utomstående en period i livet, som jag inte vet om jag vill skriva om. Där är en av mina yttre omständigheter som formade mig, sen att tyvärr inte ha rätt stöd hela vägen, har gjort att det tagit längre tid att hitta mig igen.

Vad mer ska jag hitta! Jag är onekligen i en spännande period i mitt liv. En virvelvind minst sagt. Där jag möter personer på ett annorlunda och märkligt sätt. Jag bet om hjälp. Och vips så kommer den i olika format, som jag inte förstår just då.

Nu ska jag smälta allt som ligger i själen och bara myser. Det är så stort och skrämmande och härligt. Samtidigt. Njut idag. Om morgondagen vet vi inget.

Namaste??

Av Annika Fjällström - 29 augusti 2017 09:22

Hej från en sprudlande tjej!!

Alltså!! Livet!! Jag har så jättemycket i mig, så många bra känslor, och så mycket kärlek på flera olika plan!

Jag är smått chockad, att det håller i sig, allt det braiga. Som jag nämnt i tidigare inlägg, har jag aktivt ändrat mitt sätt att tänka. Belöningen när även känslorna hänger på, är obeskrivbar. Grejen är, att alla, alla kan verkligen göra det här!!

Jag tyckte förr att det här med positivt tänkande, det var inte så lätt. Att vara här och nu. Det var lite klyschigt och jag tyckte jag var positiv. Sedan var det ju det här att tycka om sig själv och hur man ska tänka. Det funkade sådär, jag hade inte rätt redskap.

Nu har jag redskap, och det är ju enkelt på sitt sätt, när var och en får de redskap som man trivs med. Och framförallt, vara redo på stora förändringar. Som fast de är bra, så drar det med sig vänner, familj osv. Du förändras. Som att vara nykär!

Rädslor kryper på fortfarande, dock inte lika starkt. Ett exempel på rädsla som vevar förbi emellanåt, är ju att jag har ett litet funktionshinder. Med nacken. Jag är ju stelop längst upp på C1-C2, och ännu vet jag inte vad det innebär. Jag blir i alla fall bättre och starkare för varje dag, med något bakslag då och då. Då kan tanken som smyger sig på, att vem skulle vilja vara med mig, som är begränsad. För en kort tid sedan bara, var det en förödande tanke. För ca 1 vecka sedan, lite mer kanske, så var oron med tanken borta. Jag har mycket annat i mig som någon förhoppningsvis faller för. Rädslan är puts väck, och den friheten är enorm!!

En sån petitess som att bli lite förkyld och lite ont i halsen. Det kom igår. Och en större rädsla försökte ta över. Ja jag har inte varit sjuk på kanske 4 år. Och förr, att bli sjuk med redan värk i kroppen. Fy vad jag led. Nu? Nä. Känner inget. Och jag behöver inte vara rädd. En erfarenhet till rikare. Tacksam!!

Att bli medveten om tankarna. Det förändrar. Om du vill. 21 dagar tar det att ändra ett beteende till en vana. Vad du än ändrar eller tar in i ditt liv. Om du då tänker på din ålder och hur du tänker och även blivit indoktrinerad. Blivit tillsagd eller hört att det ska vara på ett visst sätt. Det ändrar vi inte på i ett svep.

Det jag läst om andra. När de ändrar tanken och det kommer en massa bra. Där är jag! Det kommer annat också. Ingen är väl bara glad. Jag kan ändå i det som är lite jobbigare, hantera på ett helt annat vis. Det gör också, att jag vågar leva !!! Släpper kontrollen. Och det!! Ojoj.

I text och innan man lär känna mig, kan jag låta kaxig kanske. Det är jag inte. Jag är så tacksam så det värker. Jag bara vägrar annat än att tro på mig nu. I min egen kraft. Och den som vill vara runt mig och med mig, känner nog det. Det finns bara en av mig. Bara en av dig!! Ta vara på det medan du orkar vet ja!! Ta vara på livet. Jag har så mycket att ge!!

Välkommen livet! Tack för att du älskar mig. Ha en fin dag, den blir så bra som du tänker?

Kram //Annika

Av Annika Fjällström - 27 augusti 2017 14:09

Hej,

jag har inte velat blogga något på några dagar. Velar fram och tillbaka om jag vill vara privat, eller inte. Nu lägger jag ut ett inlägg som är privat på vissa plan.

Det händer stora saker i mitt liv. Bra saker. Resan själv till Mallis tog mig med storm hahaha om jag kan uttrycka mig så! Älskar självironi!

Varje gång jag varit riktigt nere i mina känslor, som jag var tidigare i veckan, det bara flyger på och jag fastnar lite i min hjärna då. Nu nästa gång, hoppas jag att jag kommer ihåg att det går över väldigt fort. OCH att jag är starkare efter varje gång.

Jag är i en virvelvind med livet, känslor åt alla håll, på ett ovanligt lugnt och konkret? sätt. Det ger mig allt just nu. Och jag är ovan. Jag tackar och tar emot. Vet ju att jag har ett fantastiskt liv just nu, det händer så mycket bra. Känns som en blomma som slår ut, eller den där fjärilspuppan jag visualiserat tidigare, 2013 började jag, att den fjärilen en dag är jag.

Jag har hittat hem. I mitt tänk och min inställning. Jag är i min tro helt övertygad om att vi kan skapa och förändra våra liv och det vi känner med våra tankar. Att vi medvetet när vi orkar och lägger märke till dem, hur vi tänker, väljer att ändra till något bra. Det tar oss för det första till nuet.

Jag har jobbat med mig själv på det viset länge, och jag ser nu resultaten tydligt. Och de sista månaderna har det kommit så mycket av sig självt, det har blivit en vana helt enkelt, och det lugn och trygghet jag har i mig själv har jag nog aldrig känt.

Meditation har jag sysslat med i 17 år. Mer eller mindre varje dag, och sedan min f d kom hem i oktober 2016 och ville skiljas, har jag varje dag varit tvungen att meditera, för att ta mig igenom. Du behöver inte ha någon tro eller så för att meditera. Inte sluta tänka osv. Jag använder oftast ledd meditation för att det känns skönare. Det är ju bevisat att det stärker immunförsvaret och minskar stress bl a.

Och idag. Idag har jag vågat ta en riktigt lång, ja för mig som inte orkat tidigare p g a ökad smärta och rädsla, promenad!!!! Wohooo!!! Superlycklig!!! Livet!! Här kommer jag!!!

Allt går! Att aldrig ge upp!! Aldrig sluta kämpa!! Och låt inte gamla tankemönster som det går inte, jag orkar inte, styra ditt liv!!! Kan jag, kan ni!!!

Jag har så mycket att ge och dela med mig av. Och än vet jag inte hur. Den glädje och kärlek jag känner, för livet, finns det inte ord för!!!

Lämnar er med detta idag. Kram och ta hand om er och de kära // Annika

Av Annika Fjällström - 22 augusti 2017 09:34

Hej,

hoppas ni har en fin dag och gör det bästa av den.

Själv känner jag mig fortsatt glad. Jag väljer det. Att vara glad. Jag väljer att vara tacksam framförallt för att min smärta fortfarande är så låg. Vilket skapar typ glädjekaos. Smärtan har varit så hög under så många år. Och rädslan för den. Så när den inte är där som förut, så tappar jag bort mig lite. Fast bara lite.

Rädslor. Ja att inte duga också. Att inte få vara den starka pigga träningsglada och klarar mig själv, Annika. Och nu känner jag inte så. Jag klarar mig själv. Fysiskt och psykiskt. I och för sig visste jag det, att jag alltid klarar mig själv. Jag var bara rädd ändå.

Resan i tystnad gav mer än jag vet än. Väldigt mycket har hänt. Inuti. Utanpå. Insikter. Styrka. Glädje. Och mersmak! Nu vill jag åka på något mer. Ensam.

Något jag vet nu, det är det här med relationer. Och som jag känt varit så jobbigt att släppa taget om med mitt ex. Att i min nästa relation. Som jag växt. Och säkert med ålder också. Så är det slut på drama. Att inte känna behov av bekräftelse. Att jag vågar ge även om jag inte skulle få tillbaka. Mina förväntningar, nej, jag har haft det så svårt och känt mig så värdelös p g a inte kunna vara jag, att nu när jag kan, har jag så mycket att ge. Och vet inte hur jag ska typ hinna. Haha. Jag vill nu liksom.

Sedan längtar jag efter att få känna mig älskad. Och att bara få vara i det. Det låter ju lite som en fantasi. Fast bara jag, kan ju känna vad som hänt. Och det är så stort att det inte finns ord. Så den jag möter, som vill ha mig, den kommer bli så lycklig. Aldrig kommer han behöva tvivla. Så fruktansvärt mycket har jag att ge, kärlek, skratt, frihet, glädje, äventyr. Jag vet. Jag bara vet. Att det kommer ske. Och jag är alldeles pirrig av förväntan.

Att ge upp har inte varit min starka sida. Och nu när jag måste gå vidare då det är som det är, kan jag ändå känna denna lycka. Som om det redan hänt, så väl vet jag!

Du kan inte ge det du inte har. Om du vill ge apelsiner och inte har några? Då kan du inte ge. Lika så med kärlek. Den fanns där gömd förut, andra saker som smärta och rädsla var i vägen. Hur kunde jag ge då? Nu kan jag. Desto mer. Det flödar över.

Hopp å hej, gör din grej!!! Kram// Annika

Av Annika Fjällström - 20 augusti 2017 12:57

Hejsan!

Då har jag varit hemma någon dag, och känner i hela mig att det fortsatt sker en massa positiva förändringar i livet. Utan någon större ansträngning.

En släng har jag haft om jag ens behöver skriva av mig i en blogg längre. Så fort fram går det. Är det ens intressant att läsa? Vi får se hur det blir. Om intresse finns så kan jag lägga ut här. Skriver gör jag ändå. Hemma.

Mina reflektioner och sanningar kommer igenom på ett starkt och sant sätt. Jag är så tacksam för att mitt liv har börjat igen på ett sätt som varit så långt borta, så länge!

Jag är fri från ilskan och smärtan i skilsmässan. Det betyder inte att jag inte kommer känna smärtan av den igen. Den har bara tagit sig ett steg till på trappan. Jag är lugnare och mår mer gott. När jag kom hem och verkligheten kom in igen, kände jag det jag behövde och lät allt komma ut. Och det verkar som jag verkligen lämnade ryggsäcken och kan gå vidare.

Sedan är det ju denna smärta fysiskt som inte uppenbarar sig på det sätt den gjort i så många år. Lyckan att få sova och vakna, och inte just den smärtan är där? Ja den här resan gav mig mer än jag vet än! Miljöombyte och ensamhet, egentid på riktigt. Det kan jag rekommendera varmt.

Nu är min önskan att kunna öka träningen. Det är något jag får hitta själv. Vart gränsen går. P g a mina operationer är inte min anatomi som när jag föddes. När min dr Åke öppnade i det gamla ärret mitt i nacken efter Tyskland och Uppsala, blev han bedrövad. Även sköterskorna. De har bara sytt ihop. Det ligger som högar av bulor i nacken. Och tänk att kroppen ändå orkar göra och hitta nya vägar såpass bra? Kroppen är fantastisk när vi ger den rätt möjlighet. Och jag har sökt de vägarna själv. Och lyckats pricka rätt hjälp oftast.

Jag vill träna för att kroppen ska vara stark, fast också för att få muskler. Nu har jag blivit väl smal. Har inte varit så liten sedan jag var tonåring och operarade blindtarmen. Och jag går fortsatt ner. Jag äter bra, och det är förhoppningsvis en omställning också. Vill ha bra mat så jag blir frisk. Har ju förklimakteriet som krånglar lite väl mycket. Det börjar bli ordning också. Nin strävan där är också att kunna bli helt frisk utan något tillägg.

Min stora lycka och tacksamhet är nu att få vara frisk, jag kommer aldrig mata min hjärna med annat något mer, jag kan ha ont fast jag kommer säga att jag är frisk. Att jag har förmågan att älska och förlåta. På riktigt. Att jag har så många fina i mitt liv som bryr sig om mig. Att ha min familj som jag älskar över allt i världen. Att jag kan handla och laga mat. Träna lite mer och promenera. Blev starkare av promenaderna på Mallis, så det ska jag hålla i. Jag har allt jag behöver. Att bli älskad av en man, det ser jag fram emot också. Det kommer. Just nu, här i livet, lever jag mer än någonsin!!!

Jag har så mycket att se fram emot. Och det här att må bättre, är en skrämmande och underbar känsla. Jag vet inte riktigt vad jag ska göra med allt. Och att stilla mig och inte ha så brått. Livet. Här. Och nu !

Kram// Annika

Min dotter med son, mitt första barnbarn.

Av Annika Fjällström - 17 augusti 2017 09:01

Hej,

här är det tidig morgon. Min sista vid havet. Kvart i nio och jag har redan varit i. Tänk att få uppleva detta. Och njuta. Och att jag åkte själv. Ni som känner mig, om ni är här och läser vet att det hade varit omöjligt för tre månader sedan bara.

För mig har resan varit en stor vändpunkt. Att jag inte klarat mig själv så bra fysiskt tidigare, p g a min smärta. Och nu står jag här. Jag har burit 6 liters dunk med vatten från kiosk till hotell. Inte långt, men det har gått. Gått över tiotusen steg/dag. Alla är ju inte mätta när man ska ta med vattnet och stranden. Och backar.

Nu är det ju mycket vila också. Förhoppningsvis så klarar jag mer fysiskt hemma nu framöver. Dels för jag fått nystart att bygga upp både psyke och kropp. Dels för att rädslor stoppar mig. Jag har varit så dålig, tidigare, att jag inte tyckt det varit värt att utsätta mig för mer. Att röra sig och vila, ingen stress och inga måsten. Det är väl min grej. Måtte jag vara stark hemma också.

Angående mina känslor i skilsmässan, så har mitt ex inte varit elak. Jag pratar om min upplevelse utifrån mig. Ingen är perfekt, och vad som än skett, så vet jag att han inte gjort saker för att vara elak. Är det något jag vet, så är det det. Han är en fantastisk människa, med brister, precis som vi alla. Nej, det är min smärta, jag vill lämna den här. Fri som en fågel. Inget mer.

Jag är tacksam och glad att fått vara i den kärleken. Kanske jag älskade mer. Att jag har andra värderingar. Med det jag gått igenom innan han kom in i livet, är jag idag stolt att jag vågade släppa in och älska. Och jag vågar igen. Det vill jag. Bara han dyker upp så.

Vi hörs/ ta vara på dagen. Kram // Annika

Av Annika Fjällström - 16 augusti 2017 17:18

Hej på er!

Är kvar på Mallorca. Idag är det bara 36 gr typ. Och det har blåst skönt vid havet. Jag har lite svårt att ligga och pressa. Tänkte på det idag. Är det inte lite knasigt ändå? Att steka sig så? Skönt att ligga och vila när det inte är så varmt, nu kanske det är därför. Eller åldern. Haha

Idag har jag varit extra känslig. La ut ett inlägg igår kväll som jac ångrade och tog bort. Kände mig inte redo. Det handlade om mina insikter jag fick igår. Bam!! Rakt in i huvudet! Helt plötsligt fattar jag vad som gör mig så väldigt besviken i skilsmässan. Har inte fått ihop det, då jag ändå inte vill vara gift med någon som inte vill själv. Att jag har känt svek och vet att det finns lögner, det kom upp igår varför jag tagit det så hårt. Om jag vågar någon gång, delar jag med mig.

Jag har aldrig litat så på någon, han var min trygghet. Och sen visar han sig vara någon jag inte känner. Alls. Den biten har jag känt skam för. Har jag levt i en låtsasvärld liksom.

Ok. Det var nog om det. På instagram idag skrev en vän, att jag ska lämna kvar ryggsäcken, och flyga hem fri som en fågel! Då började jag gråta. Det och rakt in i hjärtat. Hon har inte en aning om, vad hon egentligen gav mig med de orden!! Perfekt!!

Så dagen idag började med ångest. Meditation och ändå ångest. Det är inte vanligt nu för tiden. Sen när den släppte. Då kom tårarna. Och de har grott i ögon och hals hela dagen.

Tacksam för att jag gjort den här resan. Den är inte bara en resa för sol och bad. Den var för att komma bort från allt. Vara tyst med mig. Vad allt den innebär får framtiden se an. En nystart vet jag med säkerhet åtminstone. Och det kommer väl fram så småningom.

Vill rikta en varm kram och ett stort tack till er FB vänner som peppat mitt stölletag, och vänner som hört av sig på andra sätt. Jag trodde inte jag fanns. Typ. Och där är ni! Alla fina. Fast det är i etern, värmer det minst lika mycket. Kan inte med ord beskriva.

Att känna sådan här enorm tacksamhet för livet, för mig, min familj och annat. Smått som stort. Det har förvandlat mig. Sådan skön känsla så ni anar inte. Om ni inte själv gjort eller är på en sådan resa!

Tack. Tack livet för att jag får vara här. Tack!!!

Av Annika Fjällström - 15 augusti 2017 17:14

Hej på er!

Det är inte bara galet varmt, människor kan vara bra galna också. Råkade ofrivilligt ut för en galen man.

Tyckte det var lite väl hett och jag går till havet så tidigt att jag längtade in. Ni som känner mig förstår att då är det hett! När jag närmar mig hotellet visar temp på 41,5 och stigande. I solen. Tyckte jag var varm. Haha,,

Det var efter lunch. Jag gillar att gå upp och äta och komma ifrån en stund. Sitter och kollar folk, äter och passar på att använda gratis wi-fi.

Brukar vara där drygt en timma. Det är ganska dyrt att hyra både solsäng och parasoll så jag tog bara säng idag. Kommer ner och det är riktigt trångt, en familj hade lagt sig nästan under min säng, så nära. Hade dessutom två parasoll varav det ena hängde över sängen.

Jag hallåade och till slut vänder sig kvinnan om. Jag säger på engelska att jag vill inte ha deras skugga och inte ville jag ha ett parasoll i sängen heller.

Då bröt det ut. Först var jag osäker på eftersom ifall det var portugisiska eller spanska om han var arg eller högljudd. Nej ni, han var hysterisk!! Haha. Sa flera ggr att jag förstår inte. Han knuffade iväg min säng och jag tittade på honom och ställde den tillbaka. Ni må tro att folk glodde. På honom mest. Han slutade inte heller. Jag ryckte på axlarna och sa högt att jag förstår inte, var tyst. Nej han gormade. Om paraply, det hörde jag och polozia,,, ja gör det tänkte jag. Jag hade ju inte gjort nåt. Folk skakade i huvudet, och jag la mig ner och blundade. Han höll på en stund till och jag blev så full i skratt.

Som han höll på! Och var där knappt en timme, skrek på sina barn och sen gick de. Jaja. Han mår mest dåligt. Jag bjuder på det. Man får ju visa respekt för platser och ge och ta när det är så varmt.

I övrigt har jag sedan resan bara stött på änglar! När jag blev anvisad till en minibuss efter flyget, var jag den enda som skulle hit. Det var en kvinnlig jättetrevlig chaufför. När hon släppt av alla skulle ju inte jag vara kvar enligt hennes lista. Tyckte väl det var konstigt för Ving sa att jag skulle bo 12 minuter från flygplatsen. Nu hade jag åkt en timme. Åt fel håll dessutom. Haha. Ja vem annars om inte jag?! Vår familj kallar det Fjällströmssyndromet!

Det va nemas problemas. Hon vände och körde mig hit. Och hur är det för er? Jag anser att jag är duktig på eng. Tills någon som är mindre bra pratar. Då gör jag lika. Som om de inte skulle förstå eller att jag bara faller in i det. Ja vi knagglade fram en trevlig konversation ändå!

Väl här på hotellet, litet och enkelt. Finns rena rum och sängkläder, pool ( för varmt). Tyst och lugnt. Som jag önskade. Och för det priset är jag väldigt nöjd. Personalen i receptionen. Oj så bra. Som det brukar är det tyvärr ingen madrass på madrassen utomlands. Första morgonen visade jag upp mitt ärr i nacken, och vips, så fixade de en madrass. Prinsessan på ärten fast utan ärta då! Värsta kontinentalbädd blev det. Dessutom fick jag ett dubbelrum och den trevliga killen sa att jag fick byta till enkelrum om jag ville. Fast det tycker inte jag sa han! Det här är bättre och trevligare utsikt.

Så har mitt liv varit de senaste veckorna. Det bara rullar på. Och jag själv känner mig så glad mesta tiden. Känns som jag strålar. Och det är ju enkelt när jag blir så bra bemött. Sedan kan väl någon som mår dåligt få ösa ur sig på mig. Jag tänkte att han kunde få en massa kärlek i tanken jag.

Något annat. Helt sjukt. Anton ( min som) om du läser. Jag har ätit tonfisksallad och oj vad gott!! Jag har inte smakat tonfisk sedan jag var på Maldiverna 1991! Oj vad gammalt det lät,, det var inte så mycket mer att välja på än fisk oftast, och färsk tonfisk nyfiskad. Smakade som kött. Fast jag blev lite nöjd efter.

Ja om det är något stavfel får ni stå ut. Är lite sliten i nacken och orkar inte korrigera.

Ha det bäst, vi ses igen om du vill!!

Presentation


Älskar att skriva. Om livet, tacksamhet, glädje och svårigheter. Om barn och barnbarn. Lifvet helt enkelt.

Fråga mig

0 besvarade frågor

Kalender

Ti On To Fr
 
1
2
3
4
5
6
7 8 9 10
11
12
13
14 15 16 17
18
19
20
21
22
23
24
25
26
27
28
29 30
31
<<<
Augusti 2017 >>>

Tidigare år

Sök i bloggen

Senaste inläggen

Kategorier

Arkiv

RSS

Besöksstatistik


Skapa flashcards