Hej fina!

Sitter i solen. Det är kallt ute fast på min balkong är det fantastiskt. Jag sitter med en klump i magen av tacksamhet. Att ha den här möjligheten. Det är inte bara att jag får sitta här. I ett drömboende. Utan att jag fantiserade, eller jag säger manifesterade det här.

Att det blev så tydligt att det går. Först var det väldigt tydligt när och hur jag och Christer möttes. Jag ville inte träffa någon just då. Fast jag hade satt mig ner. Och verkligen tagit in mina känslor. Hur jag önskade att min nästa relation skulle vara. Lät bli vad den inte ska vara. Jag skrev ner det på en lapp. Helt plötsligt när vi får kontakt och vi senare möts. Stämmer allt in på honom. Utom båt. Fast det köpte han några månader senare. Så allt blev rätt.

Sedan har jag testat fler saker. Lite mindre. För jag insåg. Att inte bara de storas sakerna eller det materiella manifesteras. Även det vi inte vill. Det är det jag menar att vara medveten om våra tankar.

När jag hade min dröm om att bo nära vattnet. Fick jag inte som min dröm. Jag fick så många gånger bättre. Det finns inga begränsningar i vad du kan drömma om. Däremot kanske det finns något ännu bättre som väntar. Än det du tror.

Sedan när vi tror att vi följer vår känsla. Till exempel så kollade vi samma typ av lägenhet fast på första våningen. Den kändes inte helt rätt och vi var lite besvikna. Vilket jag nu förstår. Var för att det inte var rätt. Så dök den här upp. Färdig för oss. Vi var de enda som bjöd på den. Och känslan när jag öppnade ytterdörren!! Jag var hemma!!

Allt ordnade sig som på räls. Naturligtvis fick vi jobba för det, hitta lösningar för oss. Ändå gick det smidigt. Rädslan fanns där. Ska jag våga? Ville ju vara själv. Fast ville jag det? Var det bara trygghet. För då kan jag gå när jag tycker jag vill.

Om du vill göra en förändring fast inte ens vet vad det är, så står du ju kvar. Jag är där angående min friskhet och kvarvarande smärta. Idag hade jag bara ett djupt beslut rotat i mig.

Ja jag vill jobba. Varför har jag så bråttom? Jo jag blir påverkad av vad andra kanske tycker. För så är det. Även med mig. Och att inse att det är det som stressar mig. Gör att jag kan lägga ner tanken och låta saker än en gång ha sin tid.

Tänk som min situation var i några dagar. Var på ett ställe i mig som jag inte ville vara i. Samtidigt visste jag att om jag låter bli att analysera sönder. Så kommer det något bra ut ur det. Och det har det gjort.

Förr. Inte så väldigt länge sedan. Hade jag både sagt och tänkt. Neej, ingen idé att vara glad. Det händer alltid något dåligt då. Jag är inte värd det.

Men hallå??!! Fast jag visste att det är fel så kände!!! Jag med hela mitt motstånd att jag inte är värd något bra. Korkat. Ja. Jag har gått i terapi. Många gånger. Fast har ändå inte kommit rätt i den biten. Nu äntligen. Kunde jag känna att det är så. För att jag/du är på ett ställe med utmaningar, där jag kan se det ur just det perspektivet. Och hålla mig bra i mina tankar om mig själv. Hur frustrerad eller hur jobbigt jag än tycker det är.

Och det viktigaste av allt. Hur jag än mår av yttre omständigheter är det bara jag själv som är ansvarig. För mig. Hur jag vill må. Och ta reda på vad som triggar mig. Och hitta min lösning. Just så. Hitta min lösning för mig gör att jag mår bättre.

Nu ska jag njuta av båtlivet utanför segelklubben som håller på att lägga i sina båtar.

Ha en fantastisk dag. Le mot någon okänd eller känd! Kram// Annika

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

Hej fina! Wow! Idag, åtminstone än så länge är det typ vindstilla här i Karlstad! Det är så jag inte riktigt vågar tro på det. Hihi. Jag har vågat. Hitta ut ur en tuff situation. Igen. Det är väl det vi gör. Med livet. Frågan är hur. Varje gån...

Hej fina! Hur tänker du? Hur känner du? Ältar du att du önskar något annat? Annat jobb, liv eller relation? Det gör vi alla tror jag. Att jag har hamnat på ett så bra ställe i mitt liv inuti mig, är inte något som bara blivit. Inget någon gett mi...

Hej fina! Oj så många år sedan jag skrev. Det har hänt mycket i mitt liv. Jag mår väldigt bra, ganska fri i min gamla smärta. Det ska jag återkomma till såklart. Mitt barnbarn Neo har blivit fem år, den 30 mars! En stor kille som jag antagligen ...

Hejsan!Ser att flera är ute på min blogg trots alla år sedan jag skrev. Livet har gått och jag tappade lusten att skriva. Det har nu börjat smyga sig på igen och jag kommer nog dela med mig lite än en gång. Till dess önskar jag dig en fantastisk dag!...

Hej fina! Med mitt nya sätt att hitta rätt väg för mig i livet. Så kommer idag allt som hänt mig, som en flodvåg över mig. En tsunami typ. Jag mår inte dåligt av det vilket är skönt. Jag bara tillåter mig ha det. Acceptera det. Jag grät från tårna...