Hej fina!

Ja jisses. Det är en del stora tankar i min skalle nu. Om livet. Om vad jag varit med om. Utan att vara ledsen och förtvivlad. Att se på riktigt. När min fysioterapeut sa idag. Annika, vad du har gått igenom,,,,nu efter träningen. Hemma efter mat och kaffe. Så går hennes ord in. Tårarna kommer. Av insikter. Inte av sorg eller ånger. Mer av medkänsla. Till mig själv.

Min resa. Så lång. Och så långt jag har kommit. När jag tittar tillbaka ser jag alltet. Så mycket så jag förstår knappt att jag hunnit. Igår var min vilodag från rehabträning. Mådde bra( i mina mått mätt). Ville ta en promenad. När jag kommit ca 1 km var bensinen slut. Det blev tvärstopp. Fick vända och tog mig knappt hem. Min utmattning var ett faktum. Det finns där. Många bäckar små.

Det händer mer i mig och utanför mig än jag vill inse. Jag har fortfarande inte den energin som jag tror att jag har. Dessutom när jag mår bra. Då ? skyndar? jag mig lite. Tänk om det försvinner. Det händer inte så ofta längre. Fast det faktum att jag blev slut i själ och kropp igår. Visar på att jag har bråttom.

Jag märkte igår att mina gamla tankar ville göra sig påminda. T ex att nu när jag varit i ett förhållande i drygt ett år. Så kommer de där knasiga tankarna. Att inte duga p g a mitt handikapp. Som även gör att min ekonomi inte är på topp. Att jag är tråkig. Inte som andra friska.

Så. Fast de tankarna kom. Var min egna styrka där. Och jag kände att det inte var sant. Och om det är det. Då är jag stark nog, och dessutom hellre ensam. För jag vet att jag är en fantastisk tjej. Och att jag själv behöver känna det helt och fullt utan att först ha pengar. Eller vara helt frisk. Att det inte finns någon utanför mig. Som kan läka mig. Det börjar med mig. Att hitta min trygghet.

Och den har börjat landa. Jag vill väldigt mycket. Jag vill komma ut. Jobba. Umgås. Träna. Resa. Osv. Samtidigt. Tog jag ett beslut förra veckan. Och det är att njuta. Nu!! Inte sedan när,,, som igår. Njuta av en bra dag. Inte göra slut på mig. Så alla dagar är dagar att njuta av. Leva. Och att lära mig. Stanna upp. Fast jag känner mig oerhört ivrig. Och den som är med mig på resan är med mig. En del hoppar av. En del är kvar. En del hoppar på igen. Och jag kan bara tacka de som är med än. Jag tackar såklart de som varit med.

Så kärlek till mig. Klapp på axeln för min styrka som jag vet om fast ser den inte.

Ha en fantastisk dag!! Kram // Annika

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

Hej fina! Sitter i solen. Det är kallt ute fast på min balkong är det fantastiskt. Jag sitter med en klump i magen av tacksamhet. Att ha den här möjligheten. Det är inte bara att jag får sitta här. I ett drömboende. Utan att jag fantiserade, eller...

Hej fina! Wow! Idag, åtminstone än så länge är det typ vindstilla här i Karlstad! Det är så jag inte riktigt vågar tro på det. Hihi. Jag har vågat. Hitta ut ur en tuff situation. Igen. Det är väl det vi gör. Med livet. Frågan är hur. Varje gån...

Hej fina! Hur tänker du? Hur känner du? Ältar du att du önskar något annat? Annat jobb, liv eller relation? Det gör vi alla tror jag. Att jag har hamnat på ett så bra ställe i mitt liv inuti mig, är inte något som bara blivit. Inget någon gett mi...

Hej fina! Oj så många år sedan jag skrev. Det har hänt mycket i mitt liv. Jag mår väldigt bra, ganska fri i min gamla smärta. Det ska jag återkomma till såklart. Mitt barnbarn Neo har blivit fem år, den 30 mars! En stor kille som jag antagligen ...

Hejsan!Ser att flera är ute på min blogg trots alla år sedan jag skrev. Livet har gått och jag tappade lusten att skriva. Det har nu börjat smyga sig på igen och jag kommer nog dela med mig lite än en gång. Till dess önskar jag dig en fantastisk dag!...