Hej fina!

Känslan. Att bara våga. Våga av ingen anledning spritta av glädje. Av lycka. Insikten som slår mig. Hur jag inte vågar. Av många olika anledningar. Det mesta är av det jag hört om mig och till mig. Det jag tagit åt mig. Inte så mycket vad andra ska tycka. Utan mer. Av att inte vara ok. Att jag som är hemma och har sjukpension. Att jag som,,, borde inte och så vidare. Fattar du grejen? Jisses.

Jag längtar efter mitt roligare jag. Och inte genom att fejka. Utan att bara känna det. Det här med att mata mig med bra tankar. Att ta det längre. Att också känna. Något klickade i min meditation idag. Något släppte. Direkt efter kändes det konstigt. Jag fick än en gång en overklighetskänsla. Bara för att jag är ju så van att vara på ett sätt. Insikten. Att mina sista år när jag blivit bättre blivit rädd på ett annat sätt.

Jag vet hur jag bör göra. Och gör det typ hela tiden. Med ett undantag. Jag lägger till i min känsla, något som att det ändå inte kommer hända. Det är jag inte värd. Vem tror jag att ,,, varför jag,,, Oups. Jag visste inte att det var kvar så starkt. Jag vill ju drömma och våga tro på dem. På riktigt. Det här med indoktrinering och hjärnan och undermedvetna.

Så från idag. Ska jag jag vara än mer vaken. Jag har en plan. Och det tar tid att omvandla gammalt mönster. Speciellt i hjärnan. Mycket är rädsla att bli sviken. Lämnad. Bli skrattad åt. Eller nej. Att bli nedtryckt av. Som yngsta flicka i en skara på sex st tjejer. Fick jag ofta höra ord som gått in. Ett speciellt minne var när jag, kanske åtta år gammal. Erbjöd mamma att diska. Hånet som kom oskyldigt från mina systrar. Det sved i mig så jag sa aldrig mer det. Hur mycket sådant finns det i mig? I dig? Hur ofta säger vi till våra nära och kära. Saker i vrede eller skämt eller ironi med en underförstådd ton. För att vi inte själva mått bra i stunden. Eller skämts och ska dölja saken och skylla på annan person.

Så. Ärlighet. Det är inte konstigt att jag är sådan. För jag vet vad det kan förstöra en annan. Av att inte vara det. Och nu. Nu ska jag gå ett steg djupare. Det glada. Det roliga. Ska få ta mer plats i mig. Blir nästan nervös och samtidigt. Kommer jag tydligt ihåg vem jag är. Som ett slag i skallen! Nu börjar nästa resa. Att resa mig upp. Ur askan i elden då. Ojoj.

Du får ha en fantastisk dag. Säg nåt snällt från hjärtat till någon du bryr dig om idag. Lite extra!

Kram// Annika