Hej fina!

I min meditation med Dr Joe Dispenza, som heter Breaking the habit of beeing yourself. Det är inte de vanliga meditationerna jag är van vid. I den här underbara ska jag även komma åt mina tankemönster och vanor. Tankar, som jag vill ändra. Reaktioner som inte gynnar mig. Att hitta utan att vara skuldbelagd, det djupa. Det omedvetna. Och det är vissa saker, som jag upptäcker, som förvånar mig samtidigt som det ger mig ett lättat aha!!

Om vi vill förändras. Om vi vill må bättre. Kan vi inte göra det med samma gamla tankar och beteenden som vi alltid haft. Det gäller attbryta mönstret. Och i den här bl a. Får jag insikt OCH verktyg. Samt hjälp. Från mig, min energi, i mig och runt mig. Och vet du? Det är vetenskap bakom detta!!

Alltså!! Det är helt fantastiskt att lyssna på Dr Joe. Det finns på youtube om du vill lyssna. Detta är inte reklam. Det är inte bluff. Det är ren vetenskap. Och jag. Jag har resultat. Genom att jag faktiskt lärt mig hur det funkar i hjärna och kropp. Och i början gjorde jag en meditation från youtube bara. När jag helt plötsligt märkte en stor sak, då köpte jag mig denna meditation jag pratar om, på hemsidan.

Allt vi är och gått igenom gör oss till en personlighet. Och det bevis som finns nu, är att du kan vända. Bli till den du är och vill vara. Du behöver vara passionerad. Verkligen vilja. Lägga tid och kraft. Och jag. Jag har gjort detta till mitt nu. Det är min grej. Vad annat kan jag göra. Det funkar och jag vet det. Inte på en vecka. På tid. Och jag har alltid sagt att jag kommer bli helt bra. Jag har bestämt mig att jag ska på ett av Joes retreat. Där man är många i samma energi och det kan ske mer på djupare plan.

Så. Skuld. Att upptäcka att jag har känt enorma skuldkänslor p g a min situation. Jag visste inte detta. Skuld för barnen. Min f d man. Min nuvarande särbo. Att inte jobba. Att inte duga. Att inte ha mycket pengar. Jag har inte sett skulden för jag har fokuserat på min tacksamhet. Vilket är toppen. Jag blir djupt berörd av att berätta.

Utan att se skulden kommer jag inte vidare. Om jag inte ser det tunga omedvetna, stannar jag i min tacksamhet. Fastnar. Och nu finns hoppet. Det är stunder. Som gör så ont in i själen. Fast jag vet med glädje samtidigt att jag kan på en tanke vända känslan.

För kroppen försöker vara kvar i min smärta. På olika sätt och vis. Det är så det funkar. Jag önskar att någon som är i stort behov av hjälp. Som läser detta. Ser det som sin chans. Dr Joe Dispenza. Med egen erfarenhet visualiserade han sig från ett liv i rullstol efter en allvarlig olycka. Läkte sig själv. Och hans mål var att om han lyckades, skulle han forska och hjälpa andra. Är så oerhört tacksam. Jag älskar denna osjälviska spännande man. Tack universum. Tack Joe!!!

Tänk fina tankar om dig. // kram Annika

Hej fina!

Nu var det länge sedan. Jag har verkligen tagit mig en paus och bara lagt ner vissa saker. Jag jobbar intensivt med mig själv i det tysta. Jag har inte delat det med en endaste person. Har inte haft behov. Inte heller orkat.

När man gör saker, som att utvecklas, må bättre och hitta sin egen väg. En förändring som sker i det tysta som inte märks så mycket utåt tror jag. Det ena leder till det andra. Min väg.

Jag studerar och lyssnar på det intressanta och det som nu kan bevisas. Hur en tanke registreras i hjärnan. Hur koppen svarar. Hur det blir minnen och beteende. Hur det i slutändan formar oss så det blir automatiskt. Just nu är jag i mitt jobb där jag kroppen försöker hålla kvar det som varit. Ja detta är så intressant. Just att det går att hitta en annan väg. En väg ut ur det jag fastnat i med smärta, övergrepp och skam och skuld.

Tänk om jag en dag kunde få lära ut. Först ska jag hitta mitt. Min väg. Så nu är mitt jobb att träna och bli frisk. Att fortsätta på den här vägen så får jag se vart det bär. Lite konstigt är det. När resultat går fort och jag förlorar den jag var i olika saker. Till det bättre fast att inte reagera och agera som förr. Att det i bästa fall inte finns i mig. Då blir jag förvirrad. Fast väldigt varm. Hoppfull och glad.

Detta är så kul. Att se vad som händer i hjärnan. Att utvecklingen kommit så långt att man kan visa. Såg en föreläsning igår. Hur neuroner typ hittar varandra och binder ihop sig, omedelbart när du lär dig nåt nytt. Ja jisses. Härligt!! Detta är så mycket mer än man kan förstå.

Kram på dig!! // Annika