Hej fina!

Nu var det länge sedan. Jag har verkligen tagit mig en paus och bara lagt ner vissa saker. Jag jobbar intensivt med mig själv i det tysta. Jag har inte delat det med en endaste person. Har inte haft behov. Inte heller orkat.

När man gör saker, som att utvecklas, må bättre och hitta sin egen väg. En förändring som sker i det tysta som inte märks så mycket utåt tror jag. Det ena leder till det andra. Min väg.

Jag studerar och lyssnar på det intressanta och det som nu kan bevisas. Hur en tanke registreras i hjärnan. Hur koppen svarar. Hur det blir minnen och beteende. Hur det i slutändan formar oss så det blir automatiskt. Just nu är jag i mitt jobb där jag kroppen försöker hålla kvar det som varit. Ja detta är så intressant. Just att det går att hitta en annan väg. En väg ut ur det jag fastnat i med smärta, övergrepp och skam och skuld.

Tänk om jag en dag kunde få lära ut. Först ska jag hitta mitt. Min väg. Så nu är mitt jobb att träna och bli frisk. Att fortsätta på den här vägen så får jag se vart det bär. Lite konstigt är det. När resultat går fort och jag förlorar den jag var i olika saker. Till det bättre fast att inte reagera och agera som förr. Att det i bästa fall inte finns i mig. Då blir jag förvirrad. Fast väldigt varm. Hoppfull och glad.

Detta är så kul. Att se vad som händer i hjärnan. Att utvecklingen kommit så långt att man kan visa. Såg en föreläsning igår. Hur neuroner typ hittar varandra och binder ihop sig, omedelbart när du lär dig nåt nytt. Ja jisses. Härligt!! Detta är så mycket mer än man kan förstå.

Kram på dig!! // Annika