Hej fina själar där ute!

Jag blir starkare i mitt inre för varje dag. Det betyder inte att det alltid är Tjohoo och enkelt. Däremot blir det lättare att snabbare hitta till bättre tankar i mindre bra stunder.

Något jag typ tränar på, är att inte ha dåligt samvete. För den jag är. Det jag känner. Den situation eller situationer jag hamnar i. Att det är mitt liv och jag har alltid stått upp för mig själv. Det har jag. Samtidigt har jag hållt mig tillbaka för att jag haft dåligt samvete. Mot någon annan. Kanske jag sårar någon? Någon som stått mig nära?

Som nu. Utåt verkar det nog som det gått så snabbt med kärlek. Från att ha haft sorg. Samtidigt så delar jag inte med mig av allt. Det vill jag inte. Det ni får läsa är bara ytskrapet. Min tankar och känslor som kanske kan ge något.

Jag har älskat mina tidigare också. Fast det kan ju verka som jag är i det blå. Och uttrycker annat. Min känsla och min erfarenhet säger mig att varje relation har fått mig att växa. Att våga hitta till mig. Det har inget att göra med, om min kärlek till dem då. Den kärlek jag har känt för min exman, var ju den jag hade i förhållande till var jag var då. I mitt liv. I min känsla och utveckling. Vi gav båda det vi kunde och visste då. Klart jag kände storhet med dem också. Barnens pappa med. Vi är för övrigt bra vänner ännu!

Det jag känner för och i mig nu. Är att jag sätter värde på mig. Och sakta hittar den jag tappat bort för nåt annat. Att få träffa sådan här kärlek nu, tycker jag inte är konstigt alls. Det är där jag befinner mig. Att få äran att få ha den kärleken i mitt liv däremot, det är inget jag tar för givet. Det som händer med mig nu, inuti, den frihet jag känner i mig själv. Att våga vara jag. Gör mig till den glada och snälla människa jag vet att jag är. Må jag aldrig förlora mig till den jag blev, som stänger in känslorna av rädsla att inte vara älskad. Igen. Skulle det ske, är jag förhoppningsvis medveten om det. Hur jag gör.

Det här med att utvecklas som människa. Som den själ jag är. Jag önskar så jag kunde visa. Ge er. Och det går inte. Du måste faktiskt uppleva det. Och visst hjälper min nya kärlek mig, så att det går lättare. Just nu är det ju annat i mig jag syftar på. Det är samma känsla som att vara nykär. Det här att upptäcka livet. På nytt!!!

För det är det jag gör. Upptäcker. Njuter. Ser fram emot. Som jag aldrig vågat förut. Att vara här och nu. Att göra som jag känner och släppa taget om dåligt samvete mot andra som förmodligen inte bryr sig. Det ligger bara inom mig. Det dåliga samvetet. Varför är det så? Det borde väl vara något vi lärt oss i livet väl? Att inte få njuta. Eller tycka. Att vara ?självisk?. Önskar vi kunde lära varandra met av att våga ta för sig. På ett ödmjukt sätt. Inte straffa.

Jag skrev fina ord på min killes fbsida. Och det blev jobbigt en sväng, jag var inte beredd på att någon skulle bry sig. Det blev visst en massa gilla. Nu vet jag vad vi har. Vad vi känner. För varandra. Annars hade jag aldrig gjort så. Det jag skrev där. Det är precis så. Och jag vill skrika ut till hela världen. Det var då. Som jag upptäckte en tanke som kom. Vad andra ska tänka. Att jag nedvärderar mina tidigare. Osv. Så det var ju bra att jag upptäckte den tanken. Vad det var som var jobbigt en kort stund. Fast det är ju inte så. Utan nu är nu. Och det jag känner och har nu. Det är helt nytt för mig. Punkt.

Så livet har sina utmaningar för mig. Jag är så nyfiken på, vad det är jag ska göra med detta. Detta alltet jag går igenom och känner i mig.

Ta vara på dagen. Ha det så bra just du kan. Kram // Annika

Livet är inte svart eller vitt.