Hej fina du!

Igår var en annorlunda dag. Jag vet innerst inne att dessa dagar är mina växa i själen dagar. Rensa ut skräp. Osv. Igår. Fick bli en dag där sorg och smärta än en gång fick lösas upp ur kroppen. Det sägs att kroppen har cellminnen. Och så känns det. Jag tycker och tror att jag är klar med det förflutna. Vissa saker sitter i kroppen och biter sig fast. Ändå gör det inte ont att ta bort det. Det bara släpper. Så igår grät jag. Mycket. På ett förlösande sätt. Inte förtvivlat.

Det är så mycket som hänt för mig. Som är jobbigt och en kamp i många år. Nu när jag blir så mycket bättre av botoxen, så kommer allt ikapp. Insikter om hur långt jag kommit. Hur bra jag har det. Och hur dålig jag varit. Och mitt i allt detta ska jag hantera, att en underbar och osjälvisk man, visar mig sin kärlek. Som inte drar sig undan. Som tror på att jag kommer bli bra. Jag tar in. Och växer inuti. Av allt det fina som jag har i livet.

För jag är lycklig. Igår kväll var det än mer jobbigt. Jag kände mig ensam. Pixie borta. C och jag har inte alltid möjlighet att ses som vi önskar. Och jag frågade mig själv vad ensamheten var. När det slår mig. Att jag vågat öppna min dörr ännu mer. För kärlek. För sårbarhet. Så det var inte direkt ensamhet. Utan längtan. Efter den kärlek jag känner och vill visa. Det är annorlunda för mig. Det är sårbart. Utan skydd. Och jag har inte en aning hur man gör. Utan jag tar allt som det kommer.

Utan fasader. Att bara vara jag. Som jag inte vet riktigt än vem det är. Mer än att i rätt miljö är jag en fantastisk människa. Precis som du! För det är vi. Och vi begränsar oss för sårbarhet och det vi gått igenom. Jag är extremt känslig, och många gånger vet jag inte om det är mitt eller någon annans känslor jag känner.

Så jag vill våga. Ta ett djupt andetag och dyka. Skrämmande och härligt. Fast det är ju det som är livet ju! Och jag som älskar äventyr?! Klart jag ska leva. Utan att tänka så mycket. Jag har blivit så mycket bättre på att vara och leva.

Tack livet! För att jag hela tiden får växa, och nya chanser. Saker kommer till mig som svar på det jag undrar. Bara jag är vaken och orkar se. Så igår var en sådan dag. Inte dålig alls egentligen. Utan skön. Att inte fly och göra något. Utan stanna upp. Och växa. För även om jag är kortvuxen. Är jag en stor själ! Det står jag för.

Ha det fint! Kram// Annika