Hej fina du!

Igår var en annorlunda dag. Jag vet innerst inne att dessa dagar är mina växa i själen dagar. Rensa ut skräp. Osv. Igår. Fick bli en dag där sorg och smärta än en gång fick lösas upp ur kroppen. Det sägs att kroppen har cellminnen. Och så känns det. Jag tycker och tror att jag är klar med det förflutna. Vissa saker sitter i kroppen och biter sig fast. Ändå gör det inte ont att ta bort det. Det bara släpper. Så igår grät jag. Mycket. På ett förlösande sätt. Inte förtvivlat.

Det är så mycket som hänt för mig. Som är jobbigt och en kamp i många år. Nu när jag blir så mycket bättre av botoxen, så kommer allt ikapp. Insikter om hur långt jag kommit. Hur bra jag har det. Och hur dålig jag varit. Och mitt i allt detta ska jag hantera, att en underbar och osjälvisk man, visar mig sin kärlek. Som inte drar sig undan. Som tror på att jag kommer bli bra. Jag tar in. Och växer inuti. Av allt det fina som jag har i livet.

För jag är lycklig. Igår kväll var det än mer jobbigt. Jag kände mig ensam. Pixie borta. C och jag har inte alltid möjlighet att ses som vi önskar. Och jag frågade mig själv vad ensamheten var. När det slår mig. Att jag vågat öppna min dörr ännu mer. För kärlek. För sårbarhet. Så det var inte direkt ensamhet. Utan längtan. Efter den kärlek jag känner och vill visa. Det är annorlunda för mig. Det är sårbart. Utan skydd. Och jag har inte en aning hur man gör. Utan jag tar allt som det kommer.

Utan fasader. Att bara vara jag. Som jag inte vet riktigt än vem det är. Mer än att i rätt miljö är jag en fantastisk människa. Precis som du! För det är vi. Och vi begränsar oss för sårbarhet och det vi gått igenom. Jag är extremt känslig, och många gånger vet jag inte om det är mitt eller någon annans känslor jag känner.

Så jag vill våga. Ta ett djupt andetag och dyka. Skrämmande och härligt. Fast det är ju det som är livet ju! Och jag som älskar äventyr?! Klart jag ska leva. Utan att tänka så mycket. Jag har blivit så mycket bättre på att vara och leva.

Tack livet! För att jag hela tiden får växa, och nya chanser. Saker kommer till mig som svar på det jag undrar. Bara jag är vaken och orkar se. Så igår var en sådan dag. Inte dålig alls egentligen. Utan skön. Att inte fly och göra något. Utan stanna upp. Och växa. För även om jag är kortvuxen. Är jag en stor själ! Det står jag för.

Ha det fint! Kram// Annika

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

Hej fina! Sitter i solen. Det är kallt ute fast på min balkong är det fantastiskt. Jag sitter med en klump i magen av tacksamhet. Att ha den här möjligheten. Det är inte bara att jag får sitta här. I ett drömboende. Utan att jag fantiserade, eller...

Hej fina! Wow! Idag, åtminstone än så länge är det typ vindstilla här i Karlstad! Det är så jag inte riktigt vågar tro på det. Hihi. Jag har vågat. Hitta ut ur en tuff situation. Igen. Det är väl det vi gör. Med livet. Frågan är hur. Varje gån...

Hej fina! Hur tänker du? Hur känner du? Ältar du att du önskar något annat? Annat jobb, liv eller relation? Det gör vi alla tror jag. Att jag har hamnat på ett så bra ställe i mitt liv inuti mig, är inte något som bara blivit. Inget någon gett mi...

Hej fina! Oj så många år sedan jag skrev. Det har hänt mycket i mitt liv. Jag mår väldigt bra, ganska fri i min gamla smärta. Det ska jag återkomma till såklart. Mitt barnbarn Neo har blivit fem år, den 30 mars! En stor kille som jag antagligen ...

Hejsan!Ser att flera är ute på min blogg trots alla år sedan jag skrev. Livet har gått och jag tappade lusten att skriva. Det har nu börjat smyga sig på igen och jag kommer nog dela med mig lite än en gång. Till dess önskar jag dig en fantastisk dag!...