Hej fina själ!

I fredags hade jag en mindre kul dag. Den var fin och så bra så som jag gjorde den till. Känslor och att förstå dem är inte alltid så lätt. Jag och vi vill väl gärna fly. När vi är glada, ledsna, har tråkigt, är ensam osv. Då kan det vissa gånger vara bätttre att stanna upp. Att inte umgås en stund, att inte köpa den där grejen jag egentligen inte behöver. Osv.

Jag är härligt förvånad och stolt och tacksam. Att jag orkar vända. Att jag inte gick ner mig och blev negativ. Jag tillät mig att gråta över det som smärtar mig mest, att orka se problemet som det är, utan att fly. Och sedan gå vidare. För det hjälper ju inte. Jag har lärt mig acceptera. Och för varje år, när jag ser tillbaka, har det gått framåt.

Det jag vill ha fram är lite svårt att förklara i text. Jag menar att vi är med om det som händer i livet. Det är som det är. Vi får sorg och behöver sörja. Vi har en dålig dag kanske. När jag hamnar där, oavsett om det är en stund varje dag eller någon gång i månaden. Så har jag tränat på. Att utan att fly, acceptera det jag inte kan påverka just nu. Eller göra något åt. Och känna efter vad som är jättebra ändå. Just nu. Se mig omkring på omgivningen. Eller orka efter gråten, känna min tacksamhet och kärlek till små och stora saker i livet. Sorgen finns ju kvar ändå, fast jag mår lite bättre. Det här har jag tränat på. Och tränar än. Och det är en bergochdalbana. Livet. Det gäller att bestämma sig, hur vill jag må? Och hur kan jag nå dit ?

Att klaga på väder eller andra saker, det är klart att jag har åsikter. Sådana saker har jag i alla fall inte i mig mer. Det blir väl så kanske, när jag varit med om såpass tuffa saker. Att jag inte bryr mig. Klart jag längtar efter sol osv. Om inte solen skiner, vad kan jag göra annat för att må bra? Och dessa små saker, förändrar livet. Tänkandet. Varandet. Är du medveten om hur lätt du hamnar i en negativ tanke? Om inget och vad som helst? Jag tycker det är en kul grej nu, att se hur mycket jag själv är medveten. Och om jag är det, hur humöret förändras på ett kick.

Så som jag skrev en gång i en status, livet är som en kontorsstol. Det beror på vad du har för inställning. Typ. Inte så enkelt i svåra stunder, inte just då, utan då hoppas jag, att du som jag, långt fram i ditt val att börja om i livet med de nya förutsättningar, orkar hitta ett nytt tankemönster. Och tro mig. Jag vill inte förminska eller göra dig upprörd. Jag säger bara vad som funkar på mig.
Just i de vardagliga sakerna, tänker och lyfter många fram, hur jobbigt och svårt saker är, oftare, än hur bra det är. Och det vi säger och tänker på det viset, det påverkar vår egen energi. Hur vi mår. En tanke att ta med dig kanske?

Gör det bästa av din dag. Det ska jag. Kram// Annika

Mitt glada barnbarn, så enkelt att skifta humör på det du känner just då. Så intressant att studera barn, och ta lärdom. Må du alltid få ha din stjärnglans älskade unge.