Hej finaste du!

Nu har den medicinska botoxen verkligen kickat in jättebra. Synd är att en nerv fortfarande inte lugnat sig än, det är borta hela dagen fast kommer i kläm på natten. Har försökt medicinera fast det hjälper inte. Hade jag inte haft botoxen hade jag haft hemsk huvudsmärta också. Jag tror jag vet vad problemet är, så jag får avvakta. En erfarenhet jag har, är att förändring skapar mycket obalans i början. Det tar tid. Det har gått över förr.

Det jag är mest förvånad är, att jag faktiskt inte orkar bryta ihop. Av rädsla eller besvikelse. Det är en stor besvikelse i mig om jag tillåter. Då är det för att jag tänker i banor som att jag vill vara lika bra som förra omgången. Typ smärtfri från just nervsmärta på natten. Att jag fastnar i vad som inte är bra. Nu orkar jag inte det. Såklart är det inte kul att gå upp kl 4 på morgonen. Det tar på krafterna. Och en längtan att få ligga kvar. Samtidigt är jag ju så mycket bättre. Jag kan röra mig och vara bra dagtid. Och det blir inte värre som det verkar av rörelse utan tvärtom.

Så att jag tränat och tränar om min hjärna så jag är glad och lycklig mesta tiden ändå. Och inte oroar mig. Tankar kommer såklart. Då vänder jag dem. Och jag är fast besluten att fortsätta acceptera det. Med tiden får jag se om det släpper. Det har gjort det förut. Mycket märklig och härligt, att våga och att orka.

Det jag hört och sagt om att oroa sig, gör inget bättre. Vara medveten och hitta lösningar, vänta in svar från någon eller inom mig. Det gör allt bättre. Tänk att bara den värsta huvudvärken inte kommer i den här smärtan, så hittills har jag orkat. Besvikelsen har jag släppt nästan. Nu är det mer en längtan. Och med erfarenhet hur jag ska hantera det här nygamla, så får jag fortsätta kämpa.

Jag har trots allt ett fantastiskt liv med så fina människor omkring mig. Alla ni som är involverade från PT, massör, familj, frisör osv. Alla ni som vet att ni är där, och räcker ut handen av förståelse. Så oerhört tacksam är jag. Och som min frisör sa igår, hon som varit med på min resa med uppbränt hår hos annan frisör, fixat och ordnat när jag suttit i tvätten bakåt med nacken, så jag inte skulle få ont, hjälpt mig att gång på gång få en bra frisyr efter hur många nackerakningar p g a op. Som du hjälpt mig finaste Nathalie!! Igår, blev jag så fantastiskt glad, när jag lade ner nacken i tvätten, och hade kött mellan kotor och det hårda handfatet!!! Kändes konstigt och underbart skönt. Att sitta där överhuvudtaget och vara klar i skallen, att inte vara trött och med mer smärta efter. Vi pratade om det igår. Hur långt jag ändå kommit.


Så, att få nattsmärta, jag får typ 5-6 timmars bra sömn åtminstone. Och jag blir bättre när jag är upprätt. Sitta länge eller för mjukt är inte optimalt. Och jag är ju hemma, och har möjlighet att ligga på hårt golv med avslappning och powernap, nästan varje dag. Det är slut på tänket om vad jag inte har. Vad jag inte kan göra. Och tänker jag så, för längta och drömma gör jag ju, fast om jag tänker negativt om det, då gör jag mitt bästa att vända det.

Så trots allt, mår jag bättre själsligt inom mig än jag kan minnas att jag någonsin har gjort. Jag väljer att må bra i detta. Och självklart, kommer gråt och ledsenhet av olika slag. För jag tillåter alla känslor. Varför trycka ner? När du kan släppa taget ?! Och säkert bryter jag ihop och säger att jag inte kommer orka. Jag är ju fortfarande jag, haha. Fast det är ju fasligt jobbigt det. Att känna så.

Så för att sammanfatta så har jag gjort ett val. Och bestämt mig. Och jag vill nyfiket se, hur jag kan få bli fri från detta hemska. Till slut kommer jag fram. Så är det.

Ta hand om dig, och gör vad du kan av det du har, som du mår bra av. Vänta inte. Gör nu! Kram // Annika

Förebild från frisörbesök igår.

Blev verkligen jättefint. Bästa frisören har jag!