Hej fina!

Nu har jag fått tre nätter där jag än en gång, fått vakna som en typ frisk människa. Inatt fick jag till ca nio timmar!!! Jag njuter av det jag får. Och rädsla försvinner lite för varje dag.

Min tacksamhet nu när jag ändå har den här situationen, är så oändlig och så stark! Jag vill skutta och springa. Sjunga och skrika rakt ut. Av glädje!! Kärlek. Tacksamhet. Och jag är ganska säker på, att jag har starkare lyckokänsla, än den som är frisk och aldrig varit långvarig sjuk. Att jag orkar hitta rätt i mitt huvud, och få med mina känslor. Det är stort för mig.

Och det är så, att andra bloggar, poddar eller dokumentärer, där människor går igenom svårigheter och ändå hittar ut i ljuset. Det har och det hjälper mig. Och jag hoppas, att om bara en blir hjälpt i varje inlägg, eller bara en blir hjälpt en enda gång. Då har mitt syfte uppfyllts. Den här lyckan, att få vara mig,lite sakta och säkert, mina barn vet inte ens vem jag är. Egentligen. På promenaden idag, var jag bara tvungen att åka linbanan i lekparken. Bara för att. Jag är sådan och att jag har sån glädje i mig!!

Jag har en del tankar inom mig som växer fram. Om vad jag vill göra snart. Jag har ju denna längtan så stor, att dela med mig. Ge kärlek och styrka. Och uppmuntra och stärka. Dela skratt och glädje trots tuffa stunder. Kanske mest där det inte längre finns hopp. Och jag skickar upp tanken och drömmen till universum. Och väntar på vägledning och hopp om, svar, vad min uppgift är.

Jag nämner rädsla i början. En rädsla som gömmer sig i mitt innersta. Om att aldrig!! Bli bra! Fast den är inte sann den rädslan. Den ligger gömd bara för att jag vägrar att låta den titta fram. Rädsla ska aldrig mer få styra mig. Det är en sak att ha den där. En annan att låta den ta över. Och det enda som minskar rädslan och så småningom kommer få bort den. Det är erfarenhet. Min tid på center för posttraumatisk stress, har hjälpt mig igenom detta. Och kommer alltid att finnas där. Och Lena, om du nu skulle läsa detta, så hjälpte du mig att fortsätta leva ett och mitt liv!!! Från djupet av min själ, tack!!!

Och du sim följer mig eller läser det här inlägget. Tack! Det är klart att det värmer när ni ger feedback och att jag ser besöksstatistik jag aldrig trodde skulle hända. Tack!

Ta hand om dig och njut mer av livet, det är ingen repris på den här dagen. Kram// Annika