Hej fina!

Det här med kärlek. Att det kan vara så enkelt. Det hade jag inte en aning om. Eller jo, jag har känt så fast inte haft äran än, förrän nu, att få uppleva det. Jag vet ju att vi går igenom saker så vi kan lära oss. Såklart det har varit kärlek förut också. Det är bara väldigt mycket annorlunda nu. Och det är allt och ändå svårt att berätta om. Sedan vill jag ju vara privat också.

Christer,
tack för att du älskar mig. För att du visar mig det enkla med kärlek. Du visar och ger mig det jag alltid trott på, att älska någon och att visa det, med äkta kärlek, det är oerhört enkelt att visa den. Det är enkelt att prata om allt. Att vara avslappnad och våga visa den jag är.
Du tar fram det bästa i mig. Äntligen kan jag hitta mina djupare sidor för att jag känner mig trygg. I allt. Jag vet att vi båda förtjänar detta, vi har gått vår väg för att komma hit. Allt har sin tid.

Jag är så glad att jag har min tro, och äntligen kan se tydligt pusselbitarna, inte bara för mig, utan runt mig också. Hur de faller på plats. Hur och när saker börjat. Att veta att varje grej, börjar med en sak först, ett första beslut. Den där grejen jag gör, utan att tänka efter. Jag blir så varm i min själ, att ha dig vid min sida. Trots avståndet.

Aldrig vill jag sluta älska dig. Aldrig. Vill jag svika dig. Älskar dig. Christer!

Och du som läser detta. Jag vet att det går att älska mycket och enkelt. Det är också viktigt med att respektera och lyssna på varandra. Att våga prata om allt. Aldrig ta någon för given. Att ge upp om de små vardagssakerna. Ge något varje dag. Det kostar inget. Bara att du själv mår oerhört bra. Att ge. Så ge så mycket du kan. Och då ger du ännu mer. Var inte rädd för vad någon ska tycka. Vem vill inte bli älskad? Det finns ingen. Kärlek. Vinner över allt här i livet.

Kram// Annika

Min favoritbild. Den blicken och värmen på vår första dejt. Den är i mitt hjärta. För evigt.