Hej fina du!

Hur har du det? Idag i min meditation kom mycket svar till mig. Ännu mer förståelse för hur jag tillåtit mig att vara, göra och absolut låta andra och livet påverka mig. Och när jag satt där, i min egen kraft, blev allt väldigt enkelt. Det här att stå upp för sig. Det är ju en balansgång. Fast nu blev det att stå i sin egen kraft. Vad tycker jag är ok?!

Vi påverkas och påverkar andra i livet hela tiden. Så är livet. Nu har jag hamnat på en platå, där jag verkligen har möjlighet att utforska min egen kraft. Hur önskar jag bli bemött och hur kan jag reagera och stå kvar i den, utan att för den skull vara dum mot någon annan?! Att ha kvar sina åsikter och ändå vara ödmjuk.

Det finns saker jag absolut inte mer kommer acceptera eller gå in i. Som olika härskartekniker t ex. Vissa använder det som ett medvetet vapen typ, för den metoden har funkat genom livet. En del är inte medvetna, fast har samma beteende p g a det har funkat. Det du vet, det kan du ändra, om du vill.

En sak jag upplever som är otroligt vanlig, är att använda dåligt samvete mot den andra. Om du inte får som du vill, blir du arg och säger saker, som får den andra att bli osäker. Kanske ge ner. Så har jag känt hela livet, vänner, familj, osv. Min osäkerhet i vissa saker och så har jag gjort som den tyckt, inte vad jag ville från början. Visst ska jag lyssna och ta in, fast ändå stå fast vid mitt som känns rätt.

Så det händer runt mig, hela tiden i olika styrkor. Nu är jag väldigt medveten, och känner min styrka. Stark som en fura, och jag vill aldrig mer tappa den styrkan. Inte på ett vrångt sätt, utan med ödmjukhet. Det som kommer till mig, är ju hur mycket jag accepterar. När säger jag ifrån? När låter jag det bara vara?

För så är det ju. Inte behöver vi ta upp allt. Det går ju att vara i sin egen kraft ändå. Utom om det nu skulle vara i en nära relation. Då skulle jag vilja veta, eller vilja berätta. Så får respektive person, tänka efter. Kanske det finns en vilja att ändra.

Tystnad är också en form av härskarteknik. Ignorans. Att ignorera och börja prata om annat. För att skapa osäkerhet. Likaså tystnad. Jag har varit utsatt och mått oerhört dåligt i det. Då när jag blev utsatt för övergrepp, använde den här mannen som var psykopat, tydliga härskartekniker. Medvetet. För att bryta ner. Sådant sätter spår. Så jag är kanske tuffare i sådant än andra. Eller bara mer känslig. Jag accepterar det inte längre utan frågar.

Så hur gör jag? Använder jag det? Använder du det? Jag tror att det är väldigt vanligt i parrelationer där man varit tillsammans en längre period. Mer eller mindre. Min längtan och önskan, är att det inte ska finnas i min. Så vi får se hur jag utvecklas och hur stark jag är. Och att vi kan prata om det. Och annat. Just nu har vi lätt att prata så det ska nog gå hoppas jag. Däremot, kommer jag aldrig mer blunda för, och ge min motpart ursäkter om det blir dumt. Som t ex att det är ju mycket på jobbet nu. Det är stressigt. Att man just då kan säga nåt eller göra något mindre bra är en sak. En annan är att använda det, som en ursäkt i längden, för att dölja ett dåligt beteende. Som man kanske inte ser, eller vill ändra på. Nu sa jag inte att det händer nu, det har förekommit i andra relationer.

Jag vill gärna veta om jag säger eller gör något som inte känns bra. Så jag får chans att ändra på om jag känner det. Eller ett förlåt. Ja du förstår? Det är utveckling hos mig. Hur ska jag annars växa som människa?

Ja livet just nu är spännande!! Och just nu. Den här styrkan. Jag vet att jag tagit ett steg till på min trappa i utveckling. I min styrka till mig. Vem jag är. Vad jag vill med livet. Tagit beslut som känns rätt. Och en vecka kvar till kursen.

Ha det fint och var rädd om dig. Det finns bara en av dig. Kram// Annika