Hej fina!

Nu har jag fått tre nätter där jag än en gång, fått vakna som en typ frisk människa. Inatt fick jag till ca nio timmar!!! Jag njuter av det jag får. Och rädsla försvinner lite för varje dag.

Min tacksamhet nu när jag ändå har den här situationen, är så oändlig och så stark! Jag vill skutta och springa. Sjunga och skrika rakt ut. Av glädje!! Kärlek. Tacksamhet. Och jag är ganska säker på, att jag har starkare lyckokänsla, än den som är frisk och aldrig varit långvarig sjuk. Att jag orkar hitta rätt i mitt huvud, och få med mina känslor. Det är stort för mig.

Och det är så, att andra bloggar, poddar eller dokumentärer, där människor går igenom svårigheter och ändå hittar ut i ljuset. Det har och det hjälper mig. Och jag hoppas, att om bara en blir hjälpt i varje inlägg, eller bara en blir hjälpt en enda gång. Då har mitt syfte uppfyllts. Den här lyckan, att få vara mig,lite sakta och säkert, mina barn vet inte ens vem jag är. Egentligen. På promenaden idag, var jag bara tvungen att åka linbanan i lekparken. Bara för att. Jag är sådan och att jag har sån glädje i mig!!

Jag har en del tankar inom mig som växer fram. Om vad jag vill göra snart. Jag har ju denna längtan så stor, att dela med mig. Ge kärlek och styrka. Och uppmuntra och stärka. Dela skratt och glädje trots tuffa stunder. Kanske mest där det inte längre finns hopp. Och jag skickar upp tanken och drömmen till universum. Och väntar på vägledning och hopp om, svar, vad min uppgift är.

Jag nämner rädsla i början. En rädsla som gömmer sig i mitt innersta. Om att aldrig!! Bli bra! Fast den är inte sann den rädslan. Den ligger gömd bara för att jag vägrar att låta den titta fram. Rädsla ska aldrig mer få styra mig. Det är en sak att ha den där. En annan att låta den ta över. Och det enda som minskar rädslan och så småningom kommer få bort den. Det är erfarenhet. Min tid på center för posttraumatisk stress, har hjälpt mig igenom detta. Och kommer alltid att finnas där. Och Lena, om du nu skulle läsa detta, så hjälpte du mig att fortsätta leva ett och mitt liv!!! Från djupet av min själ, tack!!!

Och du sim följer mig eller läser det här inlägget. Tack! Det är klart att det värmer när ni ger feedback och att jag ser besöksstatistik jag aldrig trodde skulle hända. Tack!

Ta hand om dig och njut mer av livet, det är ingen repris på den här dagen. Kram// Annika

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

Hej fina! Sitter i solen. Det är kallt ute fast på min balkong är det fantastiskt. Jag sitter med en klump i magen av tacksamhet. Att ha den här möjligheten. Det är inte bara att jag får sitta här. I ett drömboende. Utan att jag fantiserade, eller...

Hej fina! Wow! Idag, åtminstone än så länge är det typ vindstilla här i Karlstad! Det är så jag inte riktigt vågar tro på det. Hihi. Jag har vågat. Hitta ut ur en tuff situation. Igen. Det är väl det vi gör. Med livet. Frågan är hur. Varje gån...

Hej fina! Hur tänker du? Hur känner du? Ältar du att du önskar något annat? Annat jobb, liv eller relation? Det gör vi alla tror jag. Att jag har hamnat på ett så bra ställe i mitt liv inuti mig, är inte något som bara blivit. Inget någon gett mi...

Hej fina! Oj så många år sedan jag skrev. Det har hänt mycket i mitt liv. Jag mår väldigt bra, ganska fri i min gamla smärta. Det ska jag återkomma till såklart. Mitt barnbarn Neo har blivit fem år, den 30 mars! En stor kille som jag antagligen ...

Hejsan!Ser att flera är ute på min blogg trots alla år sedan jag skrev. Livet har gått och jag tappade lusten att skriva. Det har nu börjat smyga sig på igen och jag kommer nog dela med mig lite än en gång. Till dess önskar jag dig en fantastisk dag!...