Hej fina!

Förlåt för dålig uppdatering. Jag har inte varit inspirerad att skriva något sista tiden, så jag har låtit det vara. Några ord som jag har med mig efter kursen, är, allt är som det ska. Då släpper jag vad det nu är, jagar inte upp mig mentalt, och svaren kommer.

Jag är sliten. Inget konstigt för jag gör stora förändringar i mitt liv och i mitt varande. I min själ. Det händer så stora saker och det är inte alltid lätt att vara i en kropp och hjärna, som inte längre reagerar som den gjort i många år. Det är bara positivt för mig, däremot är det ovanligt. Som om jag i mitt gamla jag, står bredvid och säger, jaha?! Reagerar du så nu? Haha. Ja det är härligt. Rent av fantastiskt. Utåt ser jag ju ut som jag. Hur ska någon veta eller förstå.

Jag har en enorm styrka. Jag känner äntligen att jag själv har ett värde. Fast jag ?bara? är hemma. För mig är det inte bara att vara hemma. Och om du också varit hemma så vet du. Det är inget eget val jag gjort, och det tar tid att acceptera. Först då kan vi bli bättre. Har du någon i din närhet som är hemma av sjukdom/skada. Snälla, tänk aldrig så, att den är ju ändå bara hemma.

Idag är jag alldeles tokigt förhoppningsfull för en sak. Och förundrad över flera. Och det är min styrka. Både fysiskt och psykiskt. Igår hade jag rejält ont när jag vaknade. Från att ha varit väldigt bra. Jag var hos Christer och skulle åka buss hem på morgonen. Jag visste inte om jag skulle våga, då jag kan få hemska smärtanfall med kräkningar när jag sitter ner. Och bussen tar en timma. Så gjorde jag det jag brukar, få loss och fart på kroppen. Vågade vägra morfin. Det är ju så skönt utan, samtidigt kan jag få det att vända direkt om jag tar en, och sedan kan jag klara mig.

Smärtan släppte fast jag hade väldigt ont. Jag tog mig hem. Jag vågade! När jag varit hemma och mediterat så fick jag för mig, att nu skulle jag testa att träna. Inte bara göra rehabövningar. Jag fick känslan att jag behövde yang. Få fart på kroppens energier. Så jag tog ett pass för ben/rumpa/höft ( det blev kort men intensivt) så jag fick upp både puls och mjölksyra. Helt otroligt nog, är jag nog 80%bättre där jag hade ont i min rygg/axel/skuldra och nacke igår!! Tänk om!! Tänk om jag nu kommit så långt? Att det är träningen som får det att vända?!

Sakta och säkert då förstås. Klura ut hur många övningar. Hur många ggr i veckan? Eller ska jag göra när jag litar på känslan jag hade? Sedan kursen har min känslighet vaknat Big time. Och nu har jag bestämt mig för att lita på den. Det kan ju vara tufft ibland, att våga det. Fast det är det jag vill!! Det svåra är att vara vaken i det och lägga märke till. Till slut sitter det ju bara som oftast. Att lita på magkänsla är det som gör att det blir bra. Det svåra är att inte ta in hjärnan som en analys och förstöra känslan. Så det är träning. Som mycket annat.

Så träning på hjärna och förhoppningsvis kropp. Kan det bli bättre!! Så idag har jag en ordentlig träningsvärk. Så inifrån och ut. Stanna upp och lyssna inåt. Vad känns rätt just nu? Inte planera för långt fram om det inte är nödvändigt. Och när det är det, lyssna inåt och vara närvarande på vägen mot målet.

Utmanar dig att våga lyssna på första impulsen idag. Utan att tänka så mycket. Vågar du det? Ja det ska ju inte skada eller såra någon. Våga tro på och lita på dig och det du känner. Det är inte alltid det vi hoppas eller tror. Det kan ju bli jobbigt också eftersom vi lätt lurar oss, samtidigt blir det ju bra. Våga!!

Kram// Annika