Hej fina!

Gårdagens inlägg var lite rensande. Att lämna ut sig så, är mindre lätt. Blir ju en utsatthet samtidigt som det är viktiga saker att prata om. Och jag vill ju inte bli dömd naturligtvis, och inte heller bli tyckt synd om.

Idag i min meditation var det tydligt, du är inte dina tankar. Hur menar jag ? Jo det vi upplever med våra sinnen, är ju inte alltid sanning. Vi tolkar väl det mesta utifrån vårt eget mående. Och återigen, jag vet att jag pratar mycket om tankarna, så styr vi livet så mycket med tankarna. Och våra reaktioner på dem. Till oss. Om jag matar mig själv med tankar som jag gjorde då, när jag verkligen sa till mig att jag var värdelös. Att alla har det enklare, om jag inte finns. Det var ju en verklighet i mitt huvud. Den var inte sann. Då blir den sann. För mig.

Tänk efter hur ofta vi är våra tankar. Om jag blir på dåligt humör. Gör jag något åt det, eller grottar jag ner mig, och fortsätter må dåligt? För att det kanske är enklast just då. Kanske jag döljer något för mig själv, och blir irriterad. På allt och alla eller ingen. Det ligger bara en dålig känsla där. Vart kom den ifrån? Även om det var en yttre påverkan, är det ju min tanke och min reaktion på den, som styr mitt mående. Så ja, jag vågar påstå att vi kan ta oss ur ett tillstånd, med att ändra på tanken. T o m med min smärta. För jag kan ju välja, att tänka på det och känna efter, låta rädslan ( som jag faktiskt har där bak ännu) styra mina tankar, eller är det tvärtom. Jag har ju ont även om jag ändrar tanken, för tro mig, jag vet verkligen att det är mindre enkelt när man mår dåligt, att vända om. Åtminstone om jag orkar vända om, så blir ju livet lättare på andra sätt. Jag kan ju välja att känna efter. Och vara ett offer för min smärta. Jag säger så, för det har varit så till viss del. Innan jag fick hopp och förståelse för det som händer.

Något som vaknade i mig idag, i min meditation, är min inre stress. Att jag kämpar väldigt för att bli lika bra som jag var i somras. Jag vet ju att jag kan bli så bra. Igen. Och idag kände jag att luften gick ur. Att jag är i tanken mycket. På hur jag ska bli. När. Hur gjorde jag sist. Vad är problemet. Och såklart att jag stressar mig. Så blev jag riktigt bra i ett par dagar, böjer nacken lite tokigt, och vips, kom den smärtan jag fått bort mycket, tillbaka. Ordentligt. Efter min fina meditation nu, att jag är inte mina tankar, kom insikten att jag inte behöver vara rädd. Rädslan och tröttheten kom igår som ett brev på posten. När jag hittade rätt idag, inser jag ju att jag var ju bättre. Såklart kommer jag tillbaka.

Så att bli trött och uppgiven. Det är helt ok. För alla känslor är tillåtna anser jag. Livet liksom. Däremot, väljer jag att inte stanna så länge. Och vet du? Jag orkar inte det längre. Rätt vad det är, så skrattar jag och är glad igen. Från hjärtat. Ibland är det fake it to you make it, ändå inte så mycket längre.

Jag peppar mig också med att se tillbaka på mina framsteg. Var med i en instagramutmaning för två år sedan, vilade från den ett år. Häromdagen kände jag för att testa. Och det gick mycket bättre. Kolla bilder.

Så hur har du det i skallen? Är du dina tankar? Eller väljer du känslan? När inte tanken styr den.

Ha en toppenfin dag!! // Kram. Annika

Ganska exakt två år mellan.

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

Hej fina! Sitter i solen. Det är kallt ute fast på min balkong är det fantastiskt. Jag sitter med en klump i magen av tacksamhet. Att ha den här möjligheten. Det är inte bara att jag får sitta här. I ett drömboende. Utan att jag fantiserade, eller...

Hej fina! Wow! Idag, åtminstone än så länge är det typ vindstilla här i Karlstad! Det är så jag inte riktigt vågar tro på det. Hihi. Jag har vågat. Hitta ut ur en tuff situation. Igen. Det är väl det vi gör. Med livet. Frågan är hur. Varje gån...

Hej fina! Hur tänker du? Hur känner du? Ältar du att du önskar något annat? Annat jobb, liv eller relation? Det gör vi alla tror jag. Att jag har hamnat på ett så bra ställe i mitt liv inuti mig, är inte något som bara blivit. Inget någon gett mi...

Hej fina! Oj så många år sedan jag skrev. Det har hänt mycket i mitt liv. Jag mår väldigt bra, ganska fri i min gamla smärta. Det ska jag återkomma till såklart. Mitt barnbarn Neo har blivit fem år, den 30 mars! En stor kille som jag antagligen ...

Hejsan!Ser att flera är ute på min blogg trots alla år sedan jag skrev. Livet har gått och jag tappade lusten att skriva. Det har nu börjat smyga sig på igen och jag kommer nog dela med mig lite än en gång. Till dess önskar jag dig en fantastisk dag!...