Hejsan!

Då har jag varit hemma någon dag, och känner i hela mig att det fortsatt sker en massa positiva förändringar i livet. Utan någon större ansträngning.

En släng har jag haft om jag ens behöver skriva av mig i en blogg längre. Så fort fram går det. Är det ens intressant att läsa? Vi får se hur det blir. Om intresse finns så kan jag lägga ut här. Skriver gör jag ändå. Hemma.

Mina reflektioner och sanningar kommer igenom på ett starkt och sant sätt. Jag är så tacksam för att mitt liv har börjat igen på ett sätt som varit så långt borta, så länge!

Jag är fri från ilskan och smärtan i skilsmässan. Det betyder inte att jag inte kommer känna smärtan av den igen. Den har bara tagit sig ett steg till på trappan. Jag är lugnare och mår mer gott. När jag kom hem och verkligheten kom in igen, kände jag det jag behövde och lät allt komma ut. Och det verkar som jag verkligen lämnade ryggsäcken och kan gå vidare.

Sedan är det ju denna smärta fysiskt som inte uppenbarar sig på det sätt den gjort i så många år. Lyckan att få sova och vakna, och inte just den smärtan är där? Ja den här resan gav mig mer än jag vet än! Miljöombyte och ensamhet, egentid på riktigt. Det kan jag rekommendera varmt.

Nu är min önskan att kunna öka träningen. Det är något jag får hitta själv. Vart gränsen går. P g a mina operationer är inte min anatomi som när jag föddes. När min dr Åke öppnade i det gamla ärret mitt i nacken efter Tyskland och Uppsala, blev han bedrövad. Även sköterskorna. De har bara sytt ihop. Det ligger som högar av bulor i nacken. Och tänk att kroppen ändå orkar göra och hitta nya vägar såpass bra? Kroppen är fantastisk när vi ger den rätt möjlighet. Och jag har sökt de vägarna själv. Och lyckats pricka rätt hjälp oftast.

Jag vill träna för att kroppen ska vara stark, fast också för att få muskler. Nu har jag blivit väl smal. Har inte varit så liten sedan jag var tonåring och operarade blindtarmen. Och jag går fortsatt ner. Jag äter bra, och det är förhoppningsvis en omställning också. Vill ha bra mat så jag blir frisk. Har ju förklimakteriet som krånglar lite väl mycket. Det börjar bli ordning också. Nin strävan där är också att kunna bli helt frisk utan något tillägg.

Min stora lycka och tacksamhet är nu att få vara frisk, jag kommer aldrig mata min hjärna med annat något mer, jag kan ha ont fast jag kommer säga att jag är frisk. Att jag har förmågan att älska och förlåta. På riktigt. Att jag har så många fina i mitt liv som bryr sig om mig. Att ha min familj som jag älskar över allt i världen. Att jag kan handla och laga mat. Träna lite mer och promenera. Blev starkare av promenaderna på Mallis, så det ska jag hålla i. Jag har allt jag behöver. Att bli älskad av en man, det ser jag fram emot också. Det kommer. Just nu, här i livet, lever jag mer än någonsin!!!

Jag har så mycket att se fram emot. Och det här att må bättre, är en skrämmande och underbar känsla. Jag vet inte riktigt vad jag ska göra med allt. Och att stilla mig och inte ha så brått. Livet. Här. Och nu !

Kram// Annika

Min dotter med son, mitt första barnbarn.

Hej,

här är det tidig morgon. Min sista vid havet. Kvart i nio och jag har redan varit i. Tänk att få uppleva detta. Och njuta. Och att jag åkte själv. Ni som känner mig, om ni är här och läser vet att det hade varit omöjligt för tre månader sedan bara.

För mig har resan varit en stor vändpunkt. Att jag inte klarat mig själv så bra fysiskt tidigare, p g a min smärta. Och nu står jag här. Jag har burit 6 liters dunk med vatten från kiosk till hotell. Inte långt, men det har gått. Gått över tiotusen steg/dag. Alla är ju inte mätta när man ska ta med vattnet och stranden. Och backar.

Nu är det ju mycket vila också. Förhoppningsvis så klarar jag mer fysiskt hemma nu framöver. Dels för jag fått nystart att bygga upp både psyke och kropp. Dels för att rädslor stoppar mig. Jag har varit så dålig, tidigare, att jag inte tyckt det varit värt att utsätta mig för mer. Att röra sig och vila, ingen stress och inga måsten. Det är väl min grej. Måtte jag vara stark hemma också.

Angående mina känslor i skilsmässan, så har mitt ex inte varit elak. Jag pratar om min upplevelse utifrån mig. Ingen är perfekt, och vad som än skett, så vet jag att han inte gjort saker för att vara elak. Är det något jag vet, så är det det. Han är en fantastisk människa, med brister, precis som vi alla. Nej, det är min smärta, jag vill lämna den här. Fri som en fågel. Inget mer.

Jag är tacksam och glad att fått vara i den kärleken. Kanske jag älskade mer. Att jag har andra värderingar. Med det jag gått igenom innan han kom in i livet, är jag idag stolt att jag vågade släppa in och älska. Och jag vågar igen. Det vill jag. Bara han dyker upp så.

Vi hörs/ ta vara på dagen. Kram // Annika

Hej på er!

Är kvar på Mallorca. Idag är det bara 36 gr typ. Och det har blåst skönt vid havet. Jag har lite svårt att ligga och pressa. Tänkte på det idag. Är det inte lite knasigt ändå? Att steka sig så? Skönt att ligga och vila när det inte är så varmt, nu kanske det är därför. Eller åldern. Haha

Idag har jag varit extra känslig. La ut ett inlägg igår kväll som jac ångrade och tog bort. Kände mig inte redo. Det handlade om mina insikter jag fick igår. Bam!! Rakt in i huvudet! Helt plötsligt fattar jag vad som gör mig så väldigt besviken i skilsmässan. Har inte fått ihop det, då jag ändå inte vill vara gift med någon som inte vill själv. Att jag har känt svek och vet att det finns lögner, det kom upp igår varför jag tagit det så hårt. Om jag vågar någon gång, delar jag med mig.

Jag har aldrig litat så på någon, han var min trygghet. Och sen visar han sig vara någon jag inte känner. Alls. Den biten har jag känt skam för. Har jag levt i en låtsasvärld liksom.

Ok. Det var nog om det. På instagram idag skrev en vän, att jag ska lämna kvar ryggsäcken, och flyga hem fri som en fågel! Då började jag gråta. Det och rakt in i hjärtat. Hon har inte en aning om, vad hon egentligen gav mig med de orden!! Perfekt!!

Så dagen idag började med ångest. Meditation och ändå ångest. Det är inte vanligt nu för tiden. Sen när den släppte. Då kom tårarna. Och de har grott i ögon och hals hela dagen.

Tacksam för att jag gjort den här resan. Den är inte bara en resa för sol och bad. Den var för att komma bort från allt. Vara tyst med mig. Vad allt den innebär får framtiden se an. En nystart vet jag med säkerhet åtminstone. Och det kommer väl fram så småningom.

Vill rikta en varm kram och ett stort tack till er FB vänner som peppat mitt stölletag, och vänner som hört av sig på andra sätt. Jag trodde inte jag fanns. Typ. Och där är ni! Alla fina. Fast det är i etern, värmer det minst lika mycket. Kan inte med ord beskriva.

Att känna sådan här enorm tacksamhet för livet, för mig, min familj och annat. Smått som stort. Det har förvandlat mig. Sådan skön känsla så ni anar inte. Om ni inte själv gjort eller är på en sådan resa!

Tack. Tack livet för att jag får vara här. Tack!!!

Hej på er!

Det är inte bara galet varmt, människor kan vara bra galna också. Råkade ofrivilligt ut för en galen man.

Tyckte det var lite väl hett och jag går till havet så tidigt att jag längtade in. Ni som känner mig förstår att då är det hett! När jag närmar mig hotellet visar temp på 41,5 och stigande. I solen. Tyckte jag var varm. Haha,,

Det var efter lunch. Jag gillar att gå upp och äta och komma ifrån en stund. Sitter och kollar folk, äter och passar på att använda gratis wi-fi.

Brukar vara där drygt en timma. Det är ganska dyrt att hyra både solsäng och parasoll så jag tog bara säng idag. Kommer ner och det är riktigt trångt, en familj hade lagt sig nästan under min säng, så nära. Hade dessutom två parasoll varav det ena hängde över sängen.

Jag hallåade och till slut vänder sig kvinnan om. Jag säger på engelska att jag vill inte ha deras skugga och inte ville jag ha ett parasoll i sängen heller.

Då bröt det ut. Först var jag osäker på eftersom ifall det var portugisiska eller spanska om han var arg eller högljudd. Nej ni, han var hysterisk!! Haha. Sa flera ggr att jag förstår inte. Han knuffade iväg min säng och jag tittade på honom och ställde den tillbaka. Ni må tro att folk glodde. På honom mest. Han slutade inte heller. Jag ryckte på axlarna och sa högt att jag förstår inte, var tyst. Nej han gormade. Om paraply, det hörde jag och polozia,,, ja gör det tänkte jag. Jag hade ju inte gjort nåt. Folk skakade i huvudet, och jag la mig ner och blundade. Han höll på en stund till och jag blev så full i skratt.

Som han höll på! Och var där knappt en timme, skrek på sina barn och sen gick de. Jaja. Han mår mest dåligt. Jag bjuder på det. Man får ju visa respekt för platser och ge och ta när det är så varmt.

I övrigt har jag sedan resan bara stött på änglar! När jag blev anvisad till en minibuss efter flyget, var jag den enda som skulle hit. Det var en kvinnlig jättetrevlig chaufför. När hon släppt av alla skulle ju inte jag vara kvar enligt hennes lista. Tyckte väl det var konstigt för Ving sa att jag skulle bo 12 minuter från flygplatsen. Nu hade jag åkt en timme. Åt fel håll dessutom. Haha. Ja vem annars om inte jag?! Vår familj kallar det Fjällströmssyndromet!

Det va nemas problemas. Hon vände och körde mig hit. Och hur är det för er? Jag anser att jag är duktig på eng. Tills någon som är mindre bra pratar. Då gör jag lika. Som om de inte skulle förstå eller att jag bara faller in i det. Ja vi knagglade fram en trevlig konversation ändå!

Väl här på hotellet, litet och enkelt. Finns rena rum och sängkläder, pool ( för varmt). Tyst och lugnt. Som jag önskade. Och för det priset är jag väldigt nöjd. Personalen i receptionen. Oj så bra. Som det brukar är det tyvärr ingen madrass på madrassen utomlands. Första morgonen visade jag upp mitt ärr i nacken, och vips, så fixade de en madrass. Prinsessan på ärten fast utan ärta då! Värsta kontinentalbädd blev det. Dessutom fick jag ett dubbelrum och den trevliga killen sa att jag fick byta till enkelrum om jag ville. Fast det tycker inte jag sa han! Det här är bättre och trevligare utsikt.

Så har mitt liv varit de senaste veckorna. Det bara rullar på. Och jag själv känner mig så glad mesta tiden. Känns som jag strålar. Och det är ju enkelt när jag blir så bra bemött. Sedan kan väl någon som mår dåligt få ösa ur sig på mig. Jag tänkte att han kunde få en massa kärlek i tanken jag.

Något annat. Helt sjukt. Anton ( min som) om du läser. Jag har ätit tonfisksallad och oj vad gott!! Jag har inte smakat tonfisk sedan jag var på Maldiverna 1991! Oj vad gammalt det lät,, det var inte så mycket mer att välja på än fisk oftast, och färsk tonfisk nyfiskad. Smakade som kött. Fast jag blev lite nöjd efter.

Ja om det är något stavfel får ni stå ut. Är lite sliten i nacken och orkar inte korrigera.

Ha det bäst, vi ses igen om du vill!!

Hej,

här händer inget som jag kan skriva om. Jag njuter av stillheten inombords. Pratar inte med någon. Solar ovh badar. Promenerar. Äter.

Hamnade i Playa de Palma, Arenal. Det är charmigt och turistigt samtidigt. Samtidigt som det är en liten stad är det lugnt här. Det jag kan tycka är lite mindre bra, är att de inte vet vad glutenfritt är här. Och typ alla restauranger är sådana pizzerior, kebab osv. Har hittat ett ställe på strandpromenaden som har trevlig stämning, gott det jag kan äta och är nöjd så.

Det här är bra för mig. Att veta min styrka. Att släppa taget om mitt nyss förra liv. Såklart väcks minnen som gör ont. Då får jag bearbeta och släppa om det så jag kan gå vidare.

Mitt ex har redan träffat en annan. Det gick fort. Det skulle väl ha gjort ont när som kanske. Fast jag skulle velat ha haft lite tid. Det som gör ont är att han var så klar. Jag visste inte det. Det var inte det han sa. Det är ju inget jag kan göra något åt.

Jag kan heller inte vara arg. Han ville skiljas, och aldrig jag vill att någon ska vara med mig utan att jag är älskad. Det var hans beslut och nu när han träffat någon ny, så är det så.

Det enda jag hittar angående varför jag tycker det gör mer ont, så är min känsla att bara bli utbytt. Från en familj till en annan. Det gör ont att våra 14 år varav 7 år som gifta, bara är borta sådär snabbt. Så den här veckan är ju bra att jag får distans.

Livet går vidare. Jag har hittat en styrka jag inte visste jag har. Och ett lugn. Som är otroligt skönt. Och det är mitt liv nu. Har lite planer framöver och så mycket som hänt mig de senaste tre veckorna, har inte hänt på många år.

Nu ska jag gå ner till beachen igen.

Kram //Annika

Tidig morgon. Bästa stunden innan alla kommer.

Hej på er!

Här är härligt. Jag vet inte riktigt vad som hände igår. Jag har typ en bucketlist, några saker jag satte mål för, när jag knappt tog mig hemifrån. En av de är att åka till mallorca själv. Jag hade bestämt att inte ta någon resa i år utan spara mina pengar.

Så skulle mitt ex ha vår hund en hel vecka. Gick bara in en sväng på Ving och dör fanns en resa. Samma dag på eftermiddagen. Jag gjorde inget med det. Så kom min son hem och jag berättade vilken billig resa. Om tre timmar typ. Sen blev det ett väldigt oorganiserat kaos!!

Jag bestämde mig då Anton peppade. Så ångrade jag mig. Vill ju ha koll på allt jag! Det hade jag inte. Så bestämde jag mig ändå. Ja då gick inte betalningen igenom.

Anton hade åkt för att tanka. Så kom han tillbaka. Då var resan borta. Fadt jag misstänkte att den försvann p g a min bokning. Så tvinnade jag igen. Skulle jag ringa Ving?

Än en gång ångrade jag mig, vet inte vilken i ordningen. Det kändes ändå som att jag skulle. Så när tjejen på Ving sa att resan var kvar så körde vi på det. Under tiden hon pratade med mig drog jag fram kläder och ingen koll alls. Anton la ner.

Fick då ett bokningsnummer och blev kopplad till betalning. Ja då hade jag inte fört över pengar. Och vi hade en timme på oss innan incheckning stängde och åka till Örebro tar en timma!

Hihi. Ja vi var som yra höns. Till slut tog anton betalningen och jag packade. Eller kastade ner grejer i väskan. Och vi bestämde att jag skulle göra betalningen på vägen i bilen!! Kaos!!

Inte nog med det så hade jag glömt mobilladdaren och utan pengar med mig var ju den ett måste. Så vi fick stanna efter vägen hos Antons svärföräldrar för att hämta en.

Nu hade vi inte en timme på oss. Shit!! Så jag ringer incheckningen. Sa att vi skulle bli lite sena. Inga problem! De höll incheckning öppen ca tio minuter extra!! Jättefin personal på Örebro AirPort !!

När jag hade checkat in visste jag att jag var tvungen att äta. Det hade jag glömt. Då var restaurangpersonalen så snälla att de fixade mat åt mig under tiden jag gick igenom säkerhetskontroll och fick äta vid gaten!!

Innan jag avslutar för idag vill jag berätta att jag känner inte igen mig! Lite otäckt men jättebra! Har inte varit rädd, arg eller irriterad en gång! Jag vet inte vad som händer men en ny fräsch jag är det!

Nu orkar jag inte skriva mer. Återkommer när jag har wi-fi igen!

Ha det bäst! Kram // Annica

Olá!!

Åkte väldig hastigt iväg till Mallorca. Har inte försvunnit redan fast jag återkommer nån dag.

Kram!

Hejsan!

Det här med att vara känslig. Jag är oerhört känslig. Och empatisk. De här orden blir inte så fina på svenska. Kanske det beror på att de orden inte riktigt är tillåtna här i den typiska svenska normen?

Jag har i hela mitt liv fått höra att jag är så känslig. På ett negativt sätt har det då lyfts fram. Nu vill jag, lyfta fram känslighet som något väldigt bra för oss som är det. För vissa av oss är mer känsliga än andra. Jag har nog i mitt hela liv så länge jag kan minnas, skämts lite, och tryckt undan. Gjort mig starkare än jag är, på ett litet hårt sätt. Typ stängt av. Och många gånger önskat att jag inte hade alla de känslor så tydligt som jag har.

Äg din kraft!! Så säger jag idag. Det jag gått igenom sedan april 2007, har lett mig hit! Own your power!! Att vara känslig är absolut inte att vara vek, svag eller skör. Vilket jag p g a indoktrinering alltid trott! Tvärtom. Om du vågar stå för din känslighet. Wow säger jag, vilken kraft!! Vart har jag gömt den alla år? Var jag tvungen att utsätta mig för allt detta för att nå hit?

Jag har en känslighet som gör att jag vet saker. Det är inte alltid så kul. Fast till skillnad från förut,, har jag börjat ta till mig och tro på det jag vet. Om jag sedan inbillat mig. So what? Ingen lider av det. Att trycka ner det gör mig underlägsen. Så. Jag vet det jag vet. Sen vet jag inte allt. Däremot ska jag använda min känslighet. Till det som det för mig mot.

Det fanns en period precis innan jag sprang ihop och blev förälskad i min nu f d man. Den friheten jag kände i min egen själ. Den är tillbaka. Jag har totalt tappat bort den. Och hittat svar på vad som gjort det. Nu vet jag att jag vet saker. Sedan spelar det ingen roll om andra vet. Det är ju inte så att jag vet allt om alla. Det låter så. Nej! Fast jag vet saker. Om det på nåt vis berör mig.

Det här var så hemskt när jag var riktigt ung. Jag trodde att det var mitt fel för att jag tänkte så. Att jag påverkade med min tanke. Någon dog. Någon blev sjuk. Någon ångrade att de lämnat mig. Osv. Nu. Nu vet jag att det är för att jag bara vet. Det finns det. Och det är inte mitt och jag kan inte påverka andra människor med det. Ja det var jobbigt då. Och ingen som kunde förklara.

Sedan vet jag att vi styr våra liv med våra tankar. Om jag ältar relationen, som inte höll, såklart blir jag ledsen och förtvivlad. Det tillåter jag mig ibland. Inte lägga i ryggsäcken!! Förr orkade jag nog inte ta mig upp så snabbt. Nu orkar jag. Jag orkar vända till tacksamhet. Till vad jag vill ha i mitt liv. Vad som varit. Att det sker för mitt högsta bästa. Gör bara något vettigt av det.

Om en stund. Då ska jag skriva ner vad jag ska göra med mitt liv när jag blivit helt frisk. Jag är inte riktigt framme än. Ändå är jag övertygad om, att jag är frisk. Och kommer bara bli bättre. Att jag kan träna om hjärnan. Och att med rätt hjälp utifrån fysiskt, komma framåt. Jag ska skriva som om jag redan är där. Allt kul jag inte orkat fast längtat efter. Kanske det är så med vissa av oss. Att vi ska hamna långt ner utan val, för att förstå och längta efter det enkla. Som att röra på sig t ex ?

Vad har du för önskelista? Att önska kostar inget, däremot kanske det blir verkligt?! Strunta i om det kostar, att du har för ont eller vad det kan vara. En annan sak, negativitet, blockerar. Jag jobbar med att ta bort negativa tankar och ord. T ex ser ni inte att jag skriver men,, jag använder fast,,, hur reagerar vi på en mening, och så säger/läser man men??? Då knyter det sig. En enkel övning att börja med.

Own your power! Ha en fin dag! // Annika