Senaste inläggen

Av Annika Fjällström - 29 april 2021 09:31

Hej fina!

Sitter i solen. Det är kallt ute fast på min balkong är det fantastiskt. Jag sitter med en klump i magen av tacksamhet. Att ha den här möjligheten. Det är inte bara att jag får sitta här. I ett drömboende. Utan att jag fantiserade, eller jag säger manifesterade det här.

Att det blev så tydligt att det går. Först var det väldigt tydligt när och hur jag och Christer möttes. Jag ville inte träffa någon just då. Fast jag hade satt mig ner. Och verkligen tagit in mina känslor. Hur jag önskade att min nästa relation skulle vara. Lät bli vad den inte ska vara. Jag skrev ner det på en lapp. Helt plötsligt när vi får kontakt och vi senare möts. Stämmer allt in på honom. Utom båt. Fast det köpte han några månader senare. Så allt blev rätt.

Sedan har jag testat fler saker. Lite mindre. För jag insåg. Att inte bara de storas sakerna eller det materiella manifesteras. Även det vi inte vill. Det är det jag menar att vara medveten om våra tankar.

När jag hade min dröm om att bo nära vattnet. Fick jag inte som min dröm. Jag fick så många gånger bättre. Det finns inga begränsningar i vad du kan drömma om. Däremot kanske det finns något ännu bättre som väntar. Än det du tror.

Sedan när vi tror att vi följer vår känsla. Till exempel så kollade vi samma typ av lägenhet fast på första våningen. Den kändes inte helt rätt och vi var lite besvikna. Vilket jag nu förstår. Var för att det inte var rätt. Så dök den här upp. Färdig för oss. Vi var de enda som bjöd på den. Och känslan när jag öppnade ytterdörren!! Jag var hemma!!

Allt ordnade sig som på räls. Naturligtvis fick vi jobba för det, hitta lösningar för oss. Ändå gick det smidigt. Rädslan fanns där. Ska jag våga? Ville ju vara själv. Fast ville jag det? Var det bara trygghet. För då kan jag gå när jag tycker jag vill.

Om du vill göra en förändring fast inte ens vet vad det är, så står du ju kvar. Jag är där angående min friskhet och kvarvarande smärta. Idag hade jag bara ett djupt beslut rotat i mig.

Ja jag vill jobba. Varför har jag så bråttom? Jo jag blir påverkad av vad andra kanske tycker. För så är det. Även med mig. Och att inse att det är det som stressar mig. Gör att jag kan lägga ner tanken och låta saker än en gång ha sin tid.

Tänk som min situation var i några dagar. Var på ett ställe i mig som jag inte ville vara i. Samtidigt visste jag att om jag låter bli att analysera sönder. Så kommer det något bra ut ur det. Och det har det gjort.

Förr. Inte så väldigt länge sedan. Hade jag både sagt och tänkt. Neej, ingen idé att vara glad. Det händer alltid något dåligt då. Jag är inte värd det.

Men hallå??!! Fast jag visste att det är fel så kände!!! Jag med hela mitt motstånd att jag inte är värd något bra. Korkat. Ja. Jag har gått i terapi. Många gånger. Fast har ändå inte kommit rätt i den biten. Nu äntligen. Kunde jag känna att det är så. För att jag/du är på ett ställe med utmaningar, där jag kan se det ur just det perspektivet. Och hålla mig bra i mina tankar om mig själv. Hur frustrerad eller hur jobbigt jag än tycker det är.

Och det viktigaste av allt. Hur jag än mår av yttre omständigheter är det bara jag själv som är ansvarig. För mig. Hur jag vill må. Och ta reda på vad som triggar mig. Och hitta min lösning. Just så. Hitta min lösning för mig gör att jag mår bättre.

Nu ska jag njuta av båtlivet utanför segelklubben som håller på att lägga i sina båtar.

Ha en fantastisk dag. Le mot någon okänd eller känd! Kram// Annika

Av Annika Fjällström - 28 april 2021 10:20

Hej fina!

Wow! Idag, åtminstone än så länge är det typ vindstilla här i Karlstad! Det är så jag inte riktigt vågar tro på det. Hihi.

Jag har vågat. Hitta ut ur en tuff situation. Igen. Det är väl det vi gör. Med livet. Frågan är hur. Varje gång. Jag menar verkligen varje gång. Känner jag mig längre. Rakare i ryggen. Och starkare. Längre än mina 150 cm ser jag inte ut att ha blivit haha. Insidan känns så.

Det här att äntligen må bättre. Och så tänker jag vad skönt det är. Hur fort går det till en ny situation dyker upp? Jättefort. Skillnaden på nu och förr. Förr är bara två år tillbaka. Är att jag har bra redskap att komma tillrätta med mig. Jag fastnar inte. Jag accepterar och vet att jag än en gång har möjlighet att lära mig stå upp för mig. Och jag har möjlighet att se in på vad som triggat mig. Då kan jag se mig. Inte det utifrån. Inte skylla på någon. Utan vad är det för situation jag är i nu.

Oftast triggasvi av gamla mönster. Tänk om jag hade haft redskap och kunskap som ung. Att gå genom livet och förstå att istället för att stanna i negativa känslor. Bearbeta varför och vad.

Idag. Är livet tillbaka i mig. Och det händer inte bara av att sova och börja om. Jag vägrar att trycka ner mer. Mina alla trauman. Det känns som så mycket äntligen är borta. Och att tyngden av dem har suttit i min fysiska kropp. Ju mer jag lär mig qigong och kinesisk medicin. Desto mer förstår jag. Och kan släppa taget.

Jag har fått bort en massa vätska runt mage och lår. Utan att ändra på mat. Att förstå vad jag håller i. Att förstå kroppen och organ och hormoner osv. Något Katie lär ut heter Gua sha. Man skrapar på kroppen med verktyg. Det gör inte ont utan bara en känsla som efter en riktigt bra massage. Det finns för både kropp och ansikte. Och min uppblåsthet i magen är borta. Allt är bara bättre. Sant att det känns som jag tappat en hel ryggsäck.

Viktmässigt behövde jag inte gå ner i vikt. Det är bara det att jag samlat på mig. Och med Gua sha och qigong så försvann det. Jag är i klimakteriet och vi hör ju ? att det här till!? Fel! Det behöver inte vara så.

Om du är nyfiken på detta så hitta Katie Brindle på Instagram. Även Hayoufit och kolla sparade IG live. Så mycket att lära. Gratis.

Min erfarenhet säger mig, att medicin är ett bra hjälpmedel. Det finns också mycket vi kan göra själva. Och beroende på vad ?problemet ? är kan vi sluta med medicin.

Rörelse är medicin. Om det så bara är att andas rätt. Lite oftare.

Önskar dig en fantastisk dag!! Kram// Annika

Av Annika Fjällström - 22 april 2021 12:13

Hej fina!

Hur tänker du? Hur känner du? Ältar du att du önskar något annat? Annat jobb, liv eller relation?
Det gör vi alla tror jag. Att jag har hamnat på ett så bra ställe i mitt liv inuti mig, är inte något som bara blivit. Inget någon gett mig eller att, vilken tur jag har.

Jag älskar att utvecklas. Att hitta min bästa version av mig. Vem är jag. Vad vill jag. Och just den tanken. Vad vill jag. Det har jag tränat extra mycket på. Hela livet så länge jag kan se tillbaka. Ofta dyker tanken såklart upp, om det jag inte vill. Och genom livet och de tre sista åren mycket mer, letar jag direkt efter känslan. Hur vill jag må och vilka tankar kan jag tänka för att hitta känslan.

Det funkar lättare ju mer jag tränar. Och det är riktigt kul att det nu är vetenskapligt bevisat. Om hjärnan fast också hjärtat. Hjärtat är bara inte en muskel som pumpar blod. Man vet nu att den är en typ av ?hjärna?. Att vi skickar signaler från hjärtat till hjärnan. Inte bara åt ett håll.

Vet du att 90% av dina tankar är gamla tankar?! Som vi låter snurra runt runt. Och så undrar vi varför inget bra händer. Eller annorlunda. Om du vill ha en förändring, ett nytt jobb eller vad som, hur litet som helst. Så kan du kolla om det funkar. Var medveten om vilka tankar du tänker. Ännu mer ifall du är lite låg eller på dåligt humör.

När du kommer på dig själv, vad tänkte du just då? Vad kan du tänka istället. I början är det svårt att ha kontakt med känslor, du kanske har en jobbig period. Fast det finns ju något som i tanken kan få dig att bli varm inombords. Då kan man leta efter den känslan. Det här är ju lite kort förklarat.

Det är det här jag gör i mitt vakna tillstånd. Från början för att hitta ut ur smärta. På olika sätt genom livet. Mediterat. Nu också qigong och intresse för kinesisk medicin! Hur funkar kroppen och hur kan jag ta hand om den.

Det finns olika taktik och hjälpmedel att ta till om du vill och vågar en förändring. Såklart är förändring skrämmande. Samtidigt om det är lite läskigt är det rätt. Ju mer du har i bagaget, kanske mer saker behöver ut ur systemet. Är du intresserad av lite verktyg utan att det blir för mycket, skriver jag gärna om det i mitt nästa inlägg.

Ha en fantastisk dag. Och kom ihåg att du är fantastisk!!! Kram// Annika

Av Annika Fjällström - 21 april 2021 10:00

Hej fina!

Oj så många år sedan jag skrev. Det har hänt mycket i mitt liv. Jag mår väldigt bra, ganska fri i min gamla smärta. Det ska jag återkomma till såklart.
Mitt barnbarn Neo har blivit fem år, den 30 mars! En stor kille som jag antagligen kommer skriva om också!

Jag har blivit sambo, det hände plötsligt i juli 2020, så för min del har väl inte pandemin varit negativ.

Jag vet inte riktigt om jag ska skaffa egen adress, domän kallas det väl va? Jag har något som vill ut i mig, fast jag vet inte än vad och vart det tar mig. Jag känner min kreativitet komma tillbaka som aldrig förr och det kliar i hela mig. Av glädje. Skratt. Pyssel. Och ord!! En massa ord. Haha!

Så håll i och håll ut. Det är väl det nya sättet att säga, i mycket tycker jag ! Så återkommer jag med mer om mig.

Önskar dig en fantastisk dag!

Och det här är min vy varje dag. Tyvärr inte alltid sol då, hihi. Man kan inte få allt. Så tacksam!

Av Annika Fjällström - 20 april 2021 11:50

Hejsan!

Ser att flera är ute på min blogg trots alla år sedan jag skrev. Livet har gått och jag tappade lusten att skriva. Det har nu börjat smyga sig på igen och jag kommer nog dela med mig lite än en gång.
Till dess önskar jag dig en fantastisk dag!!

Av Annika Fjällström - 26 mars 2019 09:50

Hej fina!

Med mitt nya sätt att hitta rätt väg för mig i livet. Så kommer idag allt som hänt mig, som en flodvåg över mig. En tsunami typ. Jag mår inte dåligt av det vilket är skönt. Jag bara tillåter mig ha det. Acceptera det. Jag grät från tårna en stund. Utan att fatta. Sedan förstod jag.

Allt jag varit med om. När det är tuffa tider så har jag stoppat undan det mesta för att överleva. Många gånger har det varit känslor som gjort att jag velat avsluta. Nu när jag kommit så långt kan jag känna att det är ju inte det jag vill alls. Utan det är alla gånger, alla år. Med olika trauma.

När jag gick posttraumatisk stressbehandling blev jag så oerhört hjälpt. Och klok. Förstår mycket av tankar och känslor och smärta. Nu när jag hjälper min hjärna lära sig ett annat program. Ett där jag verkligen ändrar på gamla mönster och beteenden. Då händer det djupare saker.

Igår fick jag jobba med att vända tankar från det förflutna till idag. Hela tiden. Kände irritation. Värdelös. Fattig. Ensam. Ja allt som ett offer känner. Från att äntligen från djupet varit gladare än någonsin. Utan anledning. Nu visste jag att det är så det är. Att bryta gamla mönster är ju något att jobba på hela livet. Såklart vaknade jag av hög smärta idag. Kan du se kopplingen? Min kropp påminner mig. Vart mina tankar varit. Dit mina tankar går, går kroppen. Och tvärtom.

Så jag blev väldigt medveten. Om inre stress. Och allt det som skapas av tankar. Som inte ens är sanna!!! Så även mina trauman. De hände. Sedan lades allt på hög. Reaktioner. Känslor. Som stannat kvar. Och högen byggs. Stressen byggs. Och kroppen svarar. Och karusellen är igång och spinner på och mina reaktioner kommer allt lättare även för små saker. Utanför i livet. Och jag reagerar på minsta smärta. Som tidigare gjorde att jag förebyggde svåra anfall av smärta med medicin. Det blev verkligen en stressig ond cirkel. Hela kroppen ballade ur!

En period för ca tre år sedan, hade min stress gått så långt, att jag knappt kunde äta p g a överkänslighet mot allt jag åt. Det var en vändning jag tog på allvar. Började forska själv. Hittade ett sätt som funkade och nu för ett litet tag sedan, har jag t o m kunnat äta en hel del av det som inte gick alls. Nu är det mycket jag inte längre vill ha. Utom ibland. Så det är väl bra ändå. Att vara sin egen lyckas smed.

Det finns trauma från barndomen. Från vuxenlivet. I vuxen ålder en hel del, från litet till större. Och högkänslig som jag är, har jag alltid tagit ansvar. Även om jag inte ens behövt. Inte behövt ta på mig övergrepp t ex. Fysiskt och psykiskt. Jag vet. Att det kommer aldrig hända mig igen. Inte så jag tar ansvaret. Det finns absolut ingen!!! Som är värd det. Att bli utsatt för våld av något slag. Inte sexuellt. Inte muntligt. Inte hårdhänt. Ingen absolut ingen, förtjänar det!! Jag har upplevt det själv. Även på nära håll som ung.

Så. Idag. Var det som en klump av lera som vällde upp ur mitt system. Och något jag kände av tydligt var gömda minnen från min stora operation 2007. Det är inte första gången känslan av att jag förmodligen var nära döden. Där. På operationsbordet. Jag vill inte gå in på varför jag vet. Jag vet till 99,99%. Och någonstans idag. Tror och hoppas jag. Att jag släppte på det sista där. Och bara låter lugnet landa.

Så. Jag går vidare. I min glädje. Kärlek. Och enorm tacksamhet till livet. Idag att vakna av enorm smärta som jag lyckas vända bort nästan helt med mina tankar och känslor. Får mig att för stunden jubla. Att känna mig oövervinnerlig!!! Så. Jag ska låta den känslan få gro. Och plocka fram den ofta!!

Jag önskar dig en dag med härlig glädje. Kram // Annika

Av Annika Fjällström - 19 mars 2019 07:57

Hej fina!

Känner en djup tacksamhet. En lättnad. En frihet. Något jag jobbar på att manifestera i mitt liv. Ibland och oftast kommer det oväntat. Och plötsligt.

För ca 9 månader sedan hade jag min första kontakt med dr Johansson som jobbar på neurologen på CSK. Jag hade skrivit en egenremiss angående medicinsk botox. Jag visste att den hjälper eftersom jag betalat själv för det i ett år. Han ringde mig och var så himla trevlig. Bad så mycket om ursäkt att han inte beviljat tidigare. Det hade blivit missförstånd på min remiss mellan läkarna. Inget konstigt. Så vi började.

Igår fick vi träffas. Lustigt nog, så säger han igen. Jag har inte så mycket minne av vår första träff för den var för ca 15-20 år sedan. Så många år. Många läkare som kommer och går. Jag får samma. Jag kan ju säga att han är en oerhört kompetent och bra läkare. På det säger jag äntligen!!

Så min ödmjukhet att jag blir bemött utan kritik. Inte bortföst. Att han lyssnar. Håller med om det jag känner. Får bekräftat. Han var så lugn. Och jag kände inte alls mitt försvar som jag brukar. På grund av att jag har behövt stå upp för mig. Att jag får kontakta honom precis när som. Jag frågade om remiss till Vintersols rehab. Inga problem att skriva på!! Det är ju en uttagningsläkare dock som måste besluta vilka som får åka iväg. Och när. Bara det. Att han bara säger javisst. Jag är helt tom av lättnad. Så lite medmänsklighet det behövs. För att må bra.

Vi gick igenom de tre omgångar jag fått botox. Det är ett specifikt schema man sätter för kronisk migrän. I mitt fall då även nerverna irriterar och ligger klämda. Så jag får även migrän av det. Så kan vi justera dos och ställen. Så jag visste vilken omgång som gav bäst resultat. Det bästa var att han faktiskt undersökte mig och gjorde en bedömning själv. Han kunde hålla med om vad jag kände.

Och rätt vad det var fick jag botox. Jag var inte beredd. Glad och nöjd. Och lika spännande varje gång efter. Cyklade jag hem. Och inatt. När jag redan känner av muskelavslappningen. Hade jag så svårt att sova. Till slut lade jag märke till att jag höll upp huvudet lite. Så van att vara spänd i bakhuvud att jag höll emot!! Galet hur kroppen minns och blir van olika tillstånd. Eller alla tillstånd. Och tanken slog mig i morse. Att oj. Det har varit väldigt spänt där bak lite längre än vanligt. Han satte lite annorlunda. Och högre dos bak. Så jag har tänkt fortsätta med det jag jobbar med. Med mig själv Nu blir det att verkligen utmana sig.

Bara det att skriva nu. Gör att min huvudvärk kommer på. Lite. Endast för att jag använder mina ögonmuskler. Vi har ju musker till ögon i bakhuvudet. Röra ögonen gör t o m så vi spänner nackens inre muskler. Kroppen är en hel vetenskap. Bara en liten stund efter sprutorna kände jag ilningar från nerver och muskler som slappnar av. Skuldror. Armen. Benen var spastiska inatt. Jag kan öppna munnen och gäspa utan knak och brak i skallen. Svälja med lätthet. Att stå på fötterna och känna mig liksidig i fötter och ben och rygg. Rak. Det du tar för givet. Det är en ständig påminnelse för mig. Om hur det är.

Fast jag orkar inte längre fokusera på det. Jag tränar och tränar på. Vem jag är i mitt framtida jag. Just nu. Frisk. Lättad. Glad. Tacksam. Överflöd. Ja allt. När jag mediterat hämtar jag den känslan. Och använder den i vardagen. Så när fokus faller på smärta och annat jag inte vill. Omfokuserar jag på vad jag vill. Som att jag redan är och har allt. Och ja. Det går. Det händer. Och som dr Joe Dispenza säger. Hur ska jag kunna bli frisk och må bra i samma miljö som jag skapat min nuvarande situation. Då menar han min inre miljö. Även den yttre fast det är i den inre miljön jag kan lära mina neurotransmitters att reagera annorlunda. Komma ur det som blivit en vana. Som att cykla. Så blir det vanor i annat i vårt beteende. Och det går att lära om. Detta är ju vetenskap. Och jag pluggar på. För jag har hittat min grej. Som kommer ta mig vidare i livet.

Jag önskar dig en härlig dag. Och kanske du blir medveten idag. På vad du tänker. 60-70000 tankar om dagen. Där mer än 90 procent är samma som du tänkte igår. Hmmm...

Kram// Annika

Av Annika Fjällström - 11 mars 2019 13:12

Hej fina!

Kan inte besluta mig om jag ska fortsätta blogga. Eller om jag ska sluta. Samtidigt som det händer en massa med min inre utveckling så vet jag inte om det är intressant att läsa om. Jag kan ju se att det ändå är fler än jag trodde, som läser. Frågan är om det är nåt du vill jag ska berätta om.

Jag hade tänkt föreläsa och var helt beredd på det. Det skulle även handla mer om den resan här inne också. Nu blev det inget och jag får tänka om.

Det är som jag hittat hem. På riktigt nu. Först fann jag Carolina Gårdheim. Min ? barnmorska? som hon bl a kallar sig. Det gör hon för att hon vill hjälpa oss hitta vår väg i livet. Vad vill jag osv. Det ena leder till det andra och nu har jag hittat min grej som tar mig ännu närmare min friska kropp och ett liv i frihet.

Dr Joe Dispenza. Som forskar i hjärnan, varför vi fastnar i tankar som ger beteende osv. Hur vi faktiskt kan bli medvetna, i vardagen och i livet. Genom kunskap, det är vetenskap faktiskt, om hur vi funkar, och kan ändra på det vi inte vill till det vi vill. För mig handlar grunden om hälsa. När jag mår bra drar jag rätt saker till mig. Jag är vaken och medveten. Så jag studerar och lyssnar. Är medveten i vardagen. Och gör fantastiska meditationer som är ledda av dr Joe. Gör mitt bästa. Att ändra dåliga stunder till bättre stunder. Utan att för den skull inte låta bli att ha alla känslor. Frågan är mer hur länge jag stannar i dem. Och reaktioner. De påverkar oss mycket mer än du kan tro!

Så i helgen fick jag delta i en livesändning. Kunskap och en meditation. Med människor från hela världen. Det jag kände då. Det jag upplevde. Att sätta ord på får saken att låta som trams. Så jag väljer att inte berätta. Det var helt otroligt i alla fall. Han kommer ha ett retreat på mallorca nu snart. Något jag ville fast ekonomin hängde inte ihop med det just nu. Så då är jag oerhört tacksam för att kunna delta på avstånd!

Det rör omkring en massa känslor det här såklart. Kroppen ska ju också lära sig. Vilket jag ska göra med sinnet. Om någon kunde lyssna till mitt inre prat när jag pratar kroppen tillrätta. Hahaha. Ojoj. Faktisk så efter att jag lyssnat tonvis på dr Joe på youtube, och hans berättelser. Om studier om placeboeffekten. Så testar jag den på mig själv. Förut när jag i panik skulle tagit en tablett. Så använder jag detta sätt han lär ut. Och fast jag nu lever med ganska hög smärta, har jag den senaste tiden tagit minimalt med smärtstillande. Just hans förklaring, inte att förneka att vi har smärta, deprimerade, utmattade osv. Utan vad enligt studier, är det som påverkar att smärta eller tillstånd minskar eller blir bättre.

Hans egna citat är, att kan du tänka dig sjuk, finns det en möjlighet att tänka sig frisk?!
Och jag har upplevt en sådan enorm förändring. En sak som försvann. Som jag medicinerat för i kanske tre år. Bara borta. Som en bonus. Nu vågar jag inte riktigt själv ens, tro på det. Fast jag vet med säkerhet. För jag har absolut inte kunnat sluta förut. Utan att bli superdålig. Inom 6-12 timmar.

Så. Just nu. Har jag hittat hem. Det är en symbol på bilden. Som jag haft med mig i över 20 år inom mig när jag mediterat. I söndags. Poff!! Rakt in i själen. Och denna poster. Använder Dr Joe.

Önskar dig en fantastisk dag! Kram // Annika

Presentation


Älskar att skriva. Om livet, tacksamhet, glädje och svårigheter. Om barn och barnbarn. Lifvet helt enkelt.

Fråga mig

0 besvarade frågor

Kalender

Ti On To Fr
     
1
2
3
4
5
6
7
8
9
10
11
12
13
14
15
16
17
18
19
20 21 22
23
24
25
26
27
28 29
30
<<< April 2021
>>>

Sök i bloggen

Senaste inläggen

Kategorier

Arkiv

RSS

Besöksstatistik


Ovido - Quiz & Flashcards