Hej fina!

Bryta mönster. Vara medveten. Vad vill jag och hur kan jag göra annorlunda? Att bygga sig ett liv man vill ha. Vad vill jag då ha i mitt liv?

Att våga göra annorlunda än jag gjort är underbart. Det är spännande. Och oerhört skrämmande. Fast om jag vill ha förändring, behöver jag se allt i mig. Allt utan att fördöma mig. Utan att vara hård mot mig. Att se och känna och våga se hela. Att bli medveten är ju första steget. Först då, kan jag förändra det jag inte gillar.

Jag är oerhört känslig och jag är mycket medveten om min tunga ryggsäck. Den som jag lastar ur dag för dag. Den är inte alls tung längre. Det är ett hårt jobb. Många tårar. Skam. Skuld. Glädje. Sorg. Skratt. Ja livet. Som har fyllts på. Och jag har inte tagit bort så mycket tidigare, utan jag fyllde den. I okunskap och omedvetenhet, att jag alldeles själv, kan bygga mitt liv. Oavsett andra.

Detta fick jag igår. Rakt in i själen. Och det gav mig sån styrka! Att jag behöver bara mig själv. Och jag tar själv ansvar för, vad jag vill bygga mitt liv med. Kärlek är ju det absolut viktigaste. Att få bli älskad tillbaka är en enorm bonus. Samtidigt vet jag att jag kan själv. Om jag måste. Just nu älskar jag en man så mycket, att jag inte alls tänker så, att jag vill vara ensam.

Min vecka har varit fullspäckad. Och det formar mig. Och vad jag önskar. Och vill. Så när styrkan griper tag i mig. När jag märker att jag gått lite tillbaka i den jag egentligen är, förlorat styrkan. Då är det som att spräcka en ballong. Jag hajar till. För att sedan skratta lite åt mig själv. Åt mina rädslor.

Så att våga se saker på ett annat sätt. Ur en annan synvinkel. Deepak Chopra säger att barn gör det hela tiden. De växer och formas. Medan vi som vuxen lätt stannar upp. Gör och ser samma saker på samma sätt ofta. Även fast något tokigt händer.

Jag vet, att jag är själv ansvarig för det som händer i mitt liv. Hur jag reagerar. Vad jag drar till mig. Hur jag mår. Vad jag sedan accepterar är annat. Genom att våga ta ansvar för mitt liv. Då först. Kan jag skapa. Jag har ingen kontroll över andra. Jag har ingen kontroll själv heller oftast. Däremot, vill jag bli mycket bättre på, att ha mer koll på mig själv.

Vågar du se dig? Alla sidor? Och ändå inte döma dig själv. Jag önskar dig det. Av hela mitt hjärta. Ingen är felfri. Alla gör vi misstag vi ångrar. Eller lär oss av. För det är väl ändå det viktiga ? Om någon säger till mig att jag gjort den personen illa, har jag inte rätt att säga nej. Det är mitt ansvar. Jag kan inte göra om. Jag kan välja att göra rätt nästa gång.

Ha det fint!! Kram//Annika

Hej fina!

Tårarna rinner så jag har svårt att se vad jag skriver. Det är mycket med livet. Ibland mer. Just nu är det känslor åt alla håll och mest är det lyckliga och stolta känslor.

Stolt över min familj!! Min lilla fina familj. Nu har min son fått sin lägenhet och som han fixar och tycker det är härligt. Det gör så gott i mammahjärtat, så den som har gått igenom det vet precis vad jag menar. Sedan har jag min älskade dotter som har barn. Ett barnbarn som älskar mig. Och en fantastisk dotter som är mamma. Vad annat kan jag vara, än stolt över, hur de tar sig an sina liv. Det har inte varit utan sorg och bedrövelse kan jag lova. Och där står de just nu. Ändå trygga och starka. Jag kommer aldrig att svika dem. Även om jag bara finns på avstånd så finns jag. Alltid.

Mina tårar går också i sorg och kärlek och saknad för min mamma. Det är hyllningen till Lill-Babs på TV4 som påminner mig. Och väcker stor empati till familjen när jag vet hur det känns att mista mamma. Tomheten. Det ganska plötsliga som man aldrig är redo för. Och sorgen som man inte heller är redo för. Den väcks gång på gång i mig. Kommer sakna min mamma i jordelivet alltid. Hennes röst, den speciella dialekt hon hade. Det stora hjärtat.

Sedan är det annat som jag inte varit beredd på. Som fått mig att stanna upp. Gå inåt. Och hitta min styrka och kärlek till mig och vad som är viktigt för mig. Kärlek står först på min lista. Främst till mig. Vem jag är och mina val. Och det yttre livet kan ibland ge en spark där bak. Så jag vaknar upp. Fast jag ser det som positivt. Att bryta mönster. Lämna gammalt. Och växa. Såklart. Det är det jag vill.

Så mest av allt är jag så stolt. Att mina barn gör det de gör i sitt liv. Att de går vidare och har sitt liv utan mig. Att få egna erfarenheter och växa. Och jag önskar dem allt det jag inte vågade. I livet!!

Vad håller dig tillbaka? Vågar du bryta mönster som format dig i trygghet?

Kram //Annika

Hej fina!

Hoppas du hade en fin helg! Jag firar inte påsk, fast jag tycker det ändå är mysigt med längre helgdagar. Det har dessutom som det känns, varit mer sol denna vecka än på hela förra året. Så känns det för mig. Som om den även lyser starkare.

Det har varit en fin helg för mig. Mycket sol och kärlek. Just nu sitter jag ute på kvällskvisten på min balkong. Första kvällen i år. Och första gången i den här lägenheten på våren. Snart har jag bott ett år här. Tiden flyger iväg.

Min son flyttade igår. Till egen lägenhet. Och om ni visste vad lycklig jag är för hans skull!! När han säger att det verkligen är helschysst efter första natten!! Det värmde i hjärtat så jag fick tårar i ögonen.

Sådan är jag. Känslig. Superkänslig. På gott och ont. Det är mycket sällan jag blir förstådd. Det här också med att känna av andra. Och att hitta balansen på vad som är mina känslor och andras. Sådana här dagar, när hela veckan känts omtumlande, är det svårare att känna mitt och andras. Då drar jag mig inåt. Stänger ner mig. Min sårbarhet är större än annars.

Jag har ju berättat i tidigare inlägg, att jag blivit utnyttjad och sviken. Så när det händer stora förändringar som den här helgen, förlorar jag mig själv. Min identitet. Vad vill jag? Vem är jag? Tankar snurrar och jag kan verka osocial. Det blir en liten mur kring mig. Som jag inte är så medveten om.

Sedan kommer tvivel och rädslor. Efter det. Kommer styrka. Kraft. I stora lass. För så är väl förändringar? Skrämmande och spännande på samma gång. Det som kan skrämma mig i min styrka, det är att jag oftast hamnar i flera fölrändringar på en och samma gång. Och så vet jag inte vart jag ska ta vägen riktigt. Med att inte ha kontroll. Med att stå upp för det som är rätt för mig. Vad som känns bra och dåligt inom mig, och lita på det jag känner.

Så trots allt, är allt som det ska! Precis nu. Här och nu. Och det ena leder till det andra. När vi var till Hammarö sydspets idag, kom en så vacker svan. Den var precis på väg upp på isen till mig, när det kom några hundar. Så den vände.

Enligt Solöga i djurens språk, betyder det att jag ska lita på mig själv. Våga vara själv och känna efter vad jag vill. Och att lita på min intuition samt vara kreativ.

Jag önskar dig en fin kväll/ dag! Gör något skoj för dig. Kram// Annika