Hej hej!

Efter mitt förra inlägg har jag fått fina ord. Även annat som berör mig. Därför känner jag att det är lättare att ta upp det här.

När jag säger att jag redan kan känna lycka. Så är det inte så hela tiden. Däremot är jag så oerhört tacksam att jag känner så oftare än inte. De dåliga stunderna är få. Och handlar om mig och de känslor jag bär på. Som jag behöver ha för att växa i mig själv, så jag inte behöver gå igenom samma igen.

Inget kommer gratis. Det går inte att ta ett piller och sen blir man glad. Vissa behöver den hjälpen, inget ont om det. Jag menar mer att det finns ingen kvickfix. Inte med något här i livet. Det är att jobba medvetet med sina tankar, mönster och vanor. Våga se sig själv och andra. Sina rädslor. Det är ju rädslor som stoppar oss. Stänger av oss. Då går vi inte in i känslan. Med kärleken till en annan T e x. Jag tror inte du kan älska på riktigt, om du inte vågar se allt. Inom dig. Erkänna dina brister. Då kommer konflikträdsla och blockerar. Eller att man inte duger, tänk om jag får nobben. Osv. Vi bär ju alla på detta mer och mindre. Det stoppar upp det vi verkligen vill ge.

Tacksamhet. Det ger lycka. Riktig lycka. Det vet jag för det är det som har gjort mig stark. Så tack igen ni som säger att jag är det. Det har jag slitit ont för och kommer göra i resten av mitt liv. Nu sliter jag inte ont i det jobbet längre. För det funkar. Finns inte en dag utan att jag är tacksam.

Det var en livboj 2013, som jag började använda. När min huvudsmärta efter nervproblem i nacke och bakhuvud, gjorde att varje dag var så hemsk att jag ville dö. Att ha den smärtan och veta att det skulle bli sämre på natten för att sedan börja om nästa dag. Fast det är en annan historia. I den situationen. Då tog jag till meditation, brain waves heter just de meditationer jag tog till då. Och tacksamhetstankar samt andningsövningar. Så började jag. Letade på nätet. Och saker kom till mig vid rätt tidpunkt.

Tacksamhet. Jag avslutade varje kväll att skriva ner( om jag hade kraft) eller bara tacka, för minst tre saker jag var tacksam för. Det finns alltid något. Ofta mycket. Att bara ta till positiva tankar har aldrig funkat för mig. Däremot blev tankarna automatiskt positiva. Och så hade jag affirmationen. Det här vill jag uppnå. I tacksamheten fick jag i början kämpa för jag kände inte det som jag ville känna. Nu efter alla år så känner jag. Enkelt. Och tacksamheten är inte bara på kvällen. Jag tackar många ggr på en dag. Även för det dåliga då det hjälper mig upp ur något. Det gamla ordspråket " bara illa har varit.." stämmer väldigt bra. Sedan kan man göra medvetna val. Stanna och grubbla, eller orka hitta något litet det gett, som var bra.

Affirmationen gjorde jag varje dag och gör än. Nu har jag hunnit ändra de bilder och önskningar jag haft. Under tidens gång. Jag måste säga att de önskningar jag haft har uppfyllts. Det finns många sätt att göra detta på. Utan detta, hade jag inte orkat.

Det här skulle jag kunna skriva hur mycket som helst om. Just nu ville jag mest dela med mig att det är ett jobb att må bra. Och det slutar aldrig. Låter jobbigt, fast det är det inte. Jag är övertygad om att om du hittar din egen inre styrka och kärlek, då drar du den till dig. Och visst funkar kärlek jättebra i början av en relation om man går in i den av kärlek. Då är man ju sådär lycklig. Det är sen jobbet kommer. Vi har alla vardag. Som kommer ikapp. Jag tror vi alla blir stressade av att se andra vara lyckliga. Bakom den fasaden fick också annat. För det menar jag inte att man verkligen inte är lycklig. Jag bara menar att vi får påminna oss att bakom varje leende finns en vanlig människa med sitt liv som vi inte vet något om.

Jag är absolut ingen expert! Jag berättar hur jag gått tillväga. Och det funkar. Förr läste jag sådant här och tyckte det var klyschigt. Nu sitter jag här. Med erfarenhet som jag inte önskar någon och alla på en gång. Jag vill ha ro nu, fast det får bli som det blir med det. Vem vet vad som väntar bakom kröken? Jag vet att jag har redskap att ta till. För att lyfta mig upp ur nästa grop också.

Jag väljer kärlek. Vad väljer du??

Kram // Annika

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

Hej fina! Sitter i solen. Det är kallt ute fast på min balkong är det fantastiskt. Jag sitter med en klump i magen av tacksamhet. Att ha den här möjligheten. Det är inte bara att jag får sitta här. I ett drömboende. Utan att jag fantiserade, eller...

Hej fina! Wow! Idag, åtminstone än så länge är det typ vindstilla här i Karlstad! Det är så jag inte riktigt vågar tro på det. Hihi. Jag har vågat. Hitta ut ur en tuff situation. Igen. Det är väl det vi gör. Med livet. Frågan är hur. Varje gån...

Hej fina! Hur tänker du? Hur känner du? Ältar du att du önskar något annat? Annat jobb, liv eller relation? Det gör vi alla tror jag. Att jag har hamnat på ett så bra ställe i mitt liv inuti mig, är inte något som bara blivit. Inget någon gett mi...

Hej fina! Oj så många år sedan jag skrev. Det har hänt mycket i mitt liv. Jag mår väldigt bra, ganska fri i min gamla smärta. Det ska jag återkomma till såklart. Mitt barnbarn Neo har blivit fem år, den 30 mars! En stor kille som jag antagligen ...

Hejsan!Ser att flera är ute på min blogg trots alla år sedan jag skrev. Livet har gått och jag tappade lusten att skriva. Det har nu börjat smyga sig på igen och jag kommer nog dela med mig lite än en gång. Till dess önskar jag dig en fantastisk dag!...