Hejsan!

Det här med att vara känslig. Jag är oerhört känslig. Och empatisk. De här orden blir inte så fina på svenska. Kanske det beror på att de orden inte riktigt är tillåtna här i den typiska svenska normen?

Jag har i hela mitt liv fått höra att jag är så känslig. På ett negativt sätt har det då lyfts fram. Nu vill jag, lyfta fram känslighet som något väldigt bra för oss som är det. För vissa av oss är mer känsliga än andra. Jag har nog i mitt hela liv så länge jag kan minnas, skämts lite, och tryckt undan. Gjort mig starkare än jag är, på ett litet hårt sätt. Typ stängt av. Och många gånger önskat att jag inte hade alla de känslor så tydligt som jag har.

Äg din kraft!! Så säger jag idag. Det jag gått igenom sedan april 2007, har lett mig hit! Own your power!! Att vara känslig är absolut inte att vara vek, svag eller skör. Vilket jag p g a indoktrinering alltid trott! Tvärtom. Om du vågar stå för din känslighet. Wow säger jag, vilken kraft!! Vart har jag gömt den alla år? Var jag tvungen att utsätta mig för allt detta för att nå hit?

Jag har en känslighet som gör att jag vet saker. Det är inte alltid så kul. Fast till skillnad från förut,, har jag börjat ta till mig och tro på det jag vet. Om jag sedan inbillat mig. So what? Ingen lider av det. Att trycka ner det gör mig underlägsen. Så. Jag vet det jag vet. Sen vet jag inte allt. Däremot ska jag använda min känslighet. Till det som det för mig mot.

Det fanns en period precis innan jag sprang ihop och blev förälskad i min nu f d man. Den friheten jag kände i min egen själ. Den är tillbaka. Jag har totalt tappat bort den. Och hittat svar på vad som gjort det. Nu vet jag att jag vet saker. Sedan spelar det ingen roll om andra vet. Det är ju inte så att jag vet allt om alla. Det låter så. Nej! Fast jag vet saker. Om det på nåt vis berör mig.

Det här var så hemskt när jag var riktigt ung. Jag trodde att det var mitt fel för att jag tänkte så. Att jag påverkade med min tanke. Någon dog. Någon blev sjuk. Någon ångrade att de lämnat mig. Osv. Nu. Nu vet jag att det är för att jag bara vet. Det finns det. Och det är inte mitt och jag kan inte påverka andra människor med det. Ja det var jobbigt då. Och ingen som kunde förklara.

Sedan vet jag att vi styr våra liv med våra tankar. Om jag ältar relationen, som inte höll, såklart blir jag ledsen och förtvivlad. Det tillåter jag mig ibland. Inte lägga i ryggsäcken!! Förr orkade jag nog inte ta mig upp så snabbt. Nu orkar jag. Jag orkar vända till tacksamhet. Till vad jag vill ha i mitt liv. Vad som varit. Att det sker för mitt högsta bästa. Gör bara något vettigt av det.

Om en stund. Då ska jag skriva ner vad jag ska göra med mitt liv när jag blivit helt frisk. Jag är inte riktigt framme än. Ändå är jag övertygad om, att jag är frisk. Och kommer bara bli bättre. Att jag kan träna om hjärnan. Och att med rätt hjälp utifrån fysiskt, komma framåt. Jag ska skriva som om jag redan är där. Allt kul jag inte orkat fast längtat efter. Kanske det är så med vissa av oss. Att vi ska hamna långt ner utan val, för att förstå och längta efter det enkla. Som att röra på sig t ex ?

Vad har du för önskelista? Att önska kostar inget, däremot kanske det blir verkligt?! Strunta i om det kostar, att du har för ont eller vad det kan vara. En annan sak, negativitet, blockerar. Jag jobbar med att ta bort negativa tankar och ord. T ex ser ni inte att jag skriver men,, jag använder fast,,, hur reagerar vi på en mening, och så säger/läser man men??? Då knyter det sig. En enkel övning att börja med.

Own your power! Ha en fin dag! // Annika