Hej fina!

Att lära sig. Att hitta mitt innersta. Att våga. Våga veta, inte tro. På att allt är som det ska. Det jag vill och är tänkt att göra. Att veta att det jag ber om kommer ske. Det jag önskar. Så universum jobbar på det. Alla bitar behöver falla på plats. Jag behöver vara i realtid, närvarande för att lyssna och se signalerna. Vägledningen som tar mig till nästa steg.

Trixet är att inte bestämma hur saker ska gå till. Hur jag ska hamna där. Hur det kommer att gå. Där jag är, kan jag välja att lära mig, släppa taget och gå vidare. Att allt är som det ska.

Som nu. Några dagar. Har jag vågat. Jag släppte en massa sorg och besvikelse förra veckan. Det var mindre kul, samtidigt som jag för en gång skull tyckte det var skönt. Och att det som jag gjort. Det som har varit. Har tagit mig hit. Och just nu. Är det det där flytet.

Det flytet finns där. Hela tiden. Egentligen. Det är bara att hjärnan och sinnena kommer i vägen. Egot. Och då kan det negativa lätt komma i vägen. Som varför? Osv. Jag vet nu, av egen erfarenhet, att det har jag slutat med, i jobbiga situationer. Åtminstone på ett negativt sätt. Jag kan mer ställa varför i relation till mig på ett snällare sätt. Vad ska jag lära mig. Vad mår jag bättre av. Hur tar jag mig vidare. Inte varför händer det just mig.

De här sakerna som trillar framför näsan. Så enkelt det är. När inte egot är i vägen. När jag ser tydligt. När jag vågar. Så fortsätta våga. Våga göra mina egna val. Och inte tänka hur det blir. Nu menar jag absolut inte med att vara dum eller låta andra drabbas. Eller ja. Alla drabbas. Jag menar att inte vara otrevlig osv. Nu är jag inte sådan ändå.

Däremot är jag lite snällare än vad som kan vara hälsosamt för mig. Fast det vill jag ju ändå vara. Då får jag ta smällen sedan. Sen så kan nog andra tro bara för att jag inget säger, att de fått som de vill, eller att jag gått på det. Det är bara så, att många gånger är det ingen idé att lägga mer energi på det. Och att ge andra mer än en chans. Det är mitt eget val. Jag kan ju faktiskt säga ifrån också. När det är nog för mig. Då är jag klar. Punkt slut! För då vet jag.

Nu är det påsk. Sedan barnen blev stora firar jag inte den. Så jag önskar dig en fin långledighet om du har ledigt. Annars får jag önska dig en god påsk ändå. Och var rädd om dig där ute. Glöm inte att du är värd det allra bästa. Kram // Annika