Hej fina!

Jisses så det går upp och ner i mitt liv. Just det här med smärtan, hur mycket den påverkar mitt mående psykiskt, är så otroligt mycket att jag inte finner ord. Visst gör jag mitt bästa även när jag har smärta. Jag är van, och vet inte så mycket annat längre.

Sedan har jag de här dagarna och nätterna. När jag vaknar flera morgnar i rad utan just den specifika smärtan. Hur jag slappnar av. Mitt sinne blir lugnt. All stress över hur ska jag lägga upp dagen p g a måendet. Jag gör så gott jag kan när jag har sämre dagar och veckor, med att inte låta smärtan styra mig. Så styr den mig. Ändå. Jag låter inte bli att göra saker. Det den styr är ju måendet. Tröttheten, stressen, osv.

Så har jag de här dagarna som är overkliga. Jag har vågat träna igen. Mer än förut. Jag har träningsvärk. Jag har belastat med vikter. Jag har vågat träna rygg lite. Det har absolut inte funkat förut utan kramp och smärta. Fantastiskt. Nu gäller det att inte låta tankar om hur länge det håller, krypa in. Så är det. Det är bara erfarenhet som får mig att skuta tänka i rädslor.

Rädslor. Som är helt onödiga. Dagtid när jag är medveten kan jag sortera bort. När jag får vakna utan den smärtan fast jag tränat. Då går det bra. Nu ska resten bort. Som om jag är så van att bära den med mig. Att jag inte vet hur jag gör utan. Och det vill jag jobba med. På dagen funkar det. På natten? Då är det ju inte så lätt att styra det undermedvetna.

Spännande är det. När jag mår bra. Och att få känna så här. Att ha hopp. Att inte ha den huvudvärken. Att hoppas på att fysiken i kroppen blir såpass stark, så jag orkar vara med mitt barnbarn länge. Orkar åka motorcykel i sommar. Skidor om något år. Ojoj. Hoppa fallskärm ska jag ju. Snart vill jag. Ekonomin ska gå ihop, det ordnar sig.

Så jag har haft fina dagar. Spirar i kroppen som kärlek. Och kärlek till mig. Till mina nära och kära. Och jag vill alltid få ha det så här, minst. Och jag tänker, att om jag har dagar som är så här bra, borde det ju finnas en chans att det är läkning och mer ofta som jag kommer att må så här. Eller hur?!

Ha en fin dag! Vad är du mer tacksam för idag? Kram// Annika

Lilla jag två år.