Hej fina!

Jisses så det går upp och ner i mitt liv. Just det här med smärtan, hur mycket den påverkar mitt mående psykiskt, är så otroligt mycket att jag inte finner ord. Visst gör jag mitt bästa även när jag har smärta. Jag är van, och vet inte så mycket annat längre.

Sedan har jag de här dagarna och nätterna. När jag vaknar flera morgnar i rad utan just den specifika smärtan. Hur jag slappnar av. Mitt sinne blir lugnt. All stress över hur ska jag lägga upp dagen p g a måendet. Jag gör så gott jag kan när jag har sämre dagar och veckor, med att inte låta smärtan styra mig. Så styr den mig. Ändå. Jag låter inte bli att göra saker. Det den styr är ju måendet. Tröttheten, stressen, osv.

Så har jag de här dagarna som är overkliga. Jag har vågat träna igen. Mer än förut. Jag har träningsvärk. Jag har belastat med vikter. Jag har vågat träna rygg lite. Det har absolut inte funkat förut utan kramp och smärta. Fantastiskt. Nu gäller det att inte låta tankar om hur länge det håller, krypa in. Så är det. Det är bara erfarenhet som får mig att skuta tänka i rädslor.

Rädslor. Som är helt onödiga. Dagtid när jag är medveten kan jag sortera bort. När jag får vakna utan den smärtan fast jag tränat. Då går det bra. Nu ska resten bort. Som om jag är så van att bära den med mig. Att jag inte vet hur jag gör utan. Och det vill jag jobba med. På dagen funkar det. På natten? Då är det ju inte så lätt att styra det undermedvetna.

Spännande är det. När jag mår bra. Och att få känna så här. Att ha hopp. Att inte ha den huvudvärken. Att hoppas på att fysiken i kroppen blir såpass stark, så jag orkar vara med mitt barnbarn länge. Orkar åka motorcykel i sommar. Skidor om något år. Ojoj. Hoppa fallskärm ska jag ju. Snart vill jag. Ekonomin ska gå ihop, det ordnar sig.

Så jag har haft fina dagar. Spirar i kroppen som kärlek. Och kärlek till mig. Till mina nära och kära. Och jag vill alltid få ha det så här, minst. Och jag tänker, att om jag har dagar som är så här bra, borde det ju finnas en chans att det är läkning och mer ofta som jag kommer att må så här. Eller hur?!

Ha en fin dag! Vad är du mer tacksam för idag? Kram// Annika

Lilla jag två år.

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

Hej fina! Sitter i solen. Det är kallt ute fast på min balkong är det fantastiskt. Jag sitter med en klump i magen av tacksamhet. Att ha den här möjligheten. Det är inte bara att jag får sitta här. I ett drömboende. Utan att jag fantiserade, eller...

Hej fina! Wow! Idag, åtminstone än så länge är det typ vindstilla här i Karlstad! Det är så jag inte riktigt vågar tro på det. Hihi. Jag har vågat. Hitta ut ur en tuff situation. Igen. Det är väl det vi gör. Med livet. Frågan är hur. Varje gån...

Hej fina! Hur tänker du? Hur känner du? Ältar du att du önskar något annat? Annat jobb, liv eller relation? Det gör vi alla tror jag. Att jag har hamnat på ett så bra ställe i mitt liv inuti mig, är inte något som bara blivit. Inget någon gett mi...

Hej fina! Oj så många år sedan jag skrev. Det har hänt mycket i mitt liv. Jag mår väldigt bra, ganska fri i min gamla smärta. Det ska jag återkomma till såklart. Mitt barnbarn Neo har blivit fem år, den 30 mars! En stor kille som jag antagligen ...

Hejsan!Ser att flera är ute på min blogg trots alla år sedan jag skrev. Livet har gått och jag tappade lusten att skriva. Det har nu börjat smyga sig på igen och jag kommer nog dela med mig lite än en gång. Till dess önskar jag dig en fantastisk dag!...