Hej fina!

Livet rullar på. För tillfället jobbar jag på att inte låta mig hamna i gamla hjulspår, efter ännu ett avslag från landstinget om rehab. Jag får inte ens komma på besök så de träffar mig. De här dagarna har jag finkulerat på vad som händer i mig.

Det har ju varit så här. Alla år. En kamp om att få hjälp. Jag har haft jättebra husläkare, som tror på mig och verkligen försöker hjälpa mig. Att jag fick hjälp att komma till Akademiska i Uppsala för att ta bort det trasiga i nacken, det var till privat ortoped.

Ska det vara så? Att jag tagit det hårdare nu, kan vara bl a att jag lever på existensminimum. Jag har ett numera litet sparkonto, och min önskan var att tillsammans med medicinsk botox, få komma igång och stärka kroppen. Och så småningom kanske jobba lite. Vara social och känna mig värdig.

Vad hände i mig denna gång? Jo min känsla att jag inte är värd nåt dök upp. Jantelagen kommer in i skallen. Vem tror jag att jag är? Jag får skylla mig själv. Osv. Så den gamla värdelösheten kom in i mig. Samtidigt som jag vet att det inte är så. Såklart jag är värd.

Min plan föll samman. Och nu ska jag hitta en ny. Och hitta styrka. Det svåra är att inte bli förstådd. Varför jag blir så låg. Vad som händer med självkänslan. Och när den är puts väck. Då försvinner allt jag tror på som är bra om mig själv. Det jag gjort bra ändå, är att verkligen inte sluta göra det som får mig att vända. Sedan vilka eller vem som står ut med mig, det får tiden utvisa. Jag har erfarenhet av att vissa vill bara ha det gottigaste från mig. Så är ju inte livet.

Jag har vänner och familj som inte gett upp förut. Och det gör också att jag känner mig starkare än förut. De som peppar mig. Får mig att se klart på saker. Och jag vet att jag inte tänker ha dåligt samvete för min osäkerhet. Så länge jag inte beter mig illa mot någon. Det är så här. Och jag läker. Och jag får acceptera.

Det blir jättebra träning att verkligen ta en dag i taget. När rädslan kommer så stannar jag upp. Nu är nu. Rädslan består mest i att jag i framtiden inte ska bli bra. Att inte ha pengar. Och en annan massa onödigt, som jag ändå inte kan ha kontroll på.

Sedan hände en trevlig sak igår. En förfrågan om att få använda mitt citat på en hemsida, och en intervju. Blir stolt och blyg samtidigt. Jag har fortfarande svårt att förstå, att jag gör intryck. Det är det sista jag tror om mig. Syns jag inte finns jag inte.

Jag önskar dig en fin helg! Med en extra önskan om tacksamhet för det du har i livet och mycket glädje.

Kram// Annika

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

Hej fina! Sitter i solen. Det är kallt ute fast på min balkong är det fantastiskt. Jag sitter med en klump i magen av tacksamhet. Att ha den här möjligheten. Det är inte bara att jag får sitta här. I ett drömboende. Utan att jag fantiserade, eller...

Hej fina! Wow! Idag, åtminstone än så länge är det typ vindstilla här i Karlstad! Det är så jag inte riktigt vågar tro på det. Hihi. Jag har vågat. Hitta ut ur en tuff situation. Igen. Det är väl det vi gör. Med livet. Frågan är hur. Varje gån...

Hej fina! Hur tänker du? Hur känner du? Ältar du att du önskar något annat? Annat jobb, liv eller relation? Det gör vi alla tror jag. Att jag har hamnat på ett så bra ställe i mitt liv inuti mig, är inte något som bara blivit. Inget någon gett mi...

Hej fina! Oj så många år sedan jag skrev. Det har hänt mycket i mitt liv. Jag mår väldigt bra, ganska fri i min gamla smärta. Det ska jag återkomma till såklart. Mitt barnbarn Neo har blivit fem år, den 30 mars! En stor kille som jag antagligen ...

Hejsan!Ser att flera är ute på min blogg trots alla år sedan jag skrev. Livet har gått och jag tappade lusten att skriva. Det har nu börjat smyga sig på igen och jag kommer nog dela med mig lite än en gång. Till dess önskar jag dig en fantastisk dag!...