Hej fina!

Fattar inte hur det kan hända så mycket i mig på ett par dagar. Insikter, omtumlande känslor och frigörande av gamla saker jag trodde var borta. Just den biten, hör jag många påstå, som jag med gör, att nejdå, det har jag kommit över. Eller att man inte ska älta. Fast där håller jag inte med till hundra. Att reda ut kanske mer än en gång. Betyder inte alltid att älta. Det kan vara nödvändigt för att hitta läsningar och att gå vidare.

Just nu är det väldigt omtumlande det som pågår. Kanske att jag berättar lite i ett annat inlägg. Om jag känner att jag vill lämna ut mig så. Det har med mitt gamla att göra. Och hur insikter om egen förlåtelse som jag trodde jag gett mig, just för att jag ändå förstått varför, så har jag inte förlåtit mig. Inte förlåtit den lilla eller den unga tjej jag var. Det jag gjorde mot mig själv. Mina ständiga rädslor.

I boken jag nämnde igår, får jag så mycket svar. Jag är hon. Inte cancer. Fast hennes rädslor. Anpassning. Hon beskriver saker jag vetat. Som barn. Och försökte förstå. Och slet som ett barn bara kan. För att bli älskad. Om jag bara,,,

Oj vad jag grät idag. För detta. Och ser mitt mönster genom hela mitt liv. Det gör mig ännu starkare i det jag går igenom. Att aldrig mer ge upp om mig. Att låta någon eller några andra få mig att må dåligt över vem jag är. Kanske för att de/ den inte mår bra själv. Aldrig mer, tillåta någon ge mig dåligt samvete, för något jag inte gjort, eller inte varit. Hur jag ska gå tillväga vet jag inte. Än. Det löser sig. Tilliten till just det, är enorm.

Däremot blir jag vilsen. I vad jag känner. Vad är ok. Vart går gränsen. Så jag stannar upp. Går inåt. Och stärker mig. Och får ta varje sak för sig. Det löser sig.

Jag tränade lite mer än vanligt igår. Och fick ingen utlöst smärta! Bara träningsvärk. T o m i ryggen. Alltid en början. Det jag får ont av. Det är rädslor. Och uppdämda känslor. Och såklart om jag överanstränger mig. I vilket fall, ser jag en ljusning. I livet. I träning. I min själ. I vem jag utvecklas till och vem jag önskar att vara.

Var rädd om dig och dina tankar. Kram// Annika