Hej fina!

För ett år sedan, kunde jag inte se alls, att mitt liv skulle tvärvända till något så här fantastiskt!! Jag var fast i destruktiva tankar på grund av smärta och skilsmässa. Jag var helt inställd på att hela mitt liv slagits i spillror. Fast mina närmaste kunde hjälpa mig och påminna mig, om hur det varit i många år, tänkte jag just då, att om jag bara mår bättre, beter mig bättre osv. Så skulle han älska mig.

Nu vet jag hur fast jag var i rädsla. Jag var heller inte i mig själv. Jag stod utanför mig själv. Och är man inte i sig själv, utan försöker vara någon som man tror att någon annan vill att man ska vara. Då blir inget bra. Visst låter det enkelt? Oj vad svårt det är, speciellt att känna och erkänna själv. Jag vet det nu. Och jag har som jag skrivit tidigare, äntligen börjat hitta hem i mig, vem jag är och vad jag vill.

Det går, att ta sig igenom det svåra och det man då tycker, omöjliga. Att se att vägen svänger och vi vet inte alltid vad som väntar bakom nästa krök. Och när vi vill något så gärna, fast det ändå inte är rätt för oss, då behövs en liten kick där bak. Hur ont det än gör. Det viktiga är, hur gör jag för att komma vidare? Att inte stanna upp i sårbarheten, samtidigt som du vågar ha alla dina känslor.

Idag, är det min födelsedag! Och förra året, när min fantastiska dotter ordnat i hemlighet, en fest på min 50 årsdag, så blev jag så lycklig samtidigt, som jag var så sorgsen. Idag skulle jag gärna bjuda om alla, om jag hade möjlighet, och fira livet. På riktigt. Det kommer en dag som jag ska göra det!

I morse, vaknade jag med min fina pojkvän bredvid mig, att känna det jag känner, för honom och veta att han känner lika!!! Att må som jag gjorde för ett år sedan. Det vill jag förmedla!!! Du vet aldrig, vad som väntar! Jag vågade lita på min känsla, för tre månader sedan, vilket är lättast när jag är glad och bara gör saker. I den känslan, mötte jag Christer. För ett år sedan, gick mina tankar till att jag skulle bli hemlös, fattig och vem vill ha mig, handikappad och ratad ??!!

Så hemskt mådde jag då. Och idag är mitt liv helt fantastiskt. Inte bara på grund av min kärlek till min pojkvän utan lika mycket att jag hittar mig själv, den bättre versionen av mig. Att när negativitet släpper, så faller de rätta sakerna på plats. Och oj, jag har stunder eller dagar där jag mår dåligt. Det hör till livet. Skillnaden nu, är att hela världen inte rasar. Och jag får påminna mig själv, att jag får och är värd denna lycka och kärlek som jag känner. Till mig och andra! Det sitter inte i ryggmärgen än, den känslan. Och jag kommer aldrig ta det för givet.

Tack för att du vill läsa min blogg!! Det uppskattar jag verkligen!!
Kram//Annika