Hej fina!

Jag går igenom mycket nu märker jag. Just för stunden. Gråter jag så jag ser knappt vad jag skriver. Det finns så mycket gömd smärta i mig. Som jag inte visste. Som legat och tryckt som en gammal tryckkokare där locket flyger av helt plötsligt.

Istället för att gräva ner mig. Så släpper jag på trycket. En av mina sorger är att det nu gått ett år och lite mer. Sedan min medicinska botox. Innan den kunde jag knappt gå hemifrån. Sov väldigt lite eftersom min smärta blev enorm i huvudet när jag låg ner. Sorgen är kanske mer en trötthet. Att jag har härjat runt med min nya kärlek. Och nu är jag slut. Kroppen och själen har stannat till. Som när jag gick i väggen.

Jag har tagit igen många år, på ett år. Och inte riktigt stannat upp kanske. Sedan satte ju mitt landsting sprutorna sist. På ett annat sätt. Och det har retat de nerver som lugnat sig i mitt bakhuvud. Än är det för tidigt att utvärdera. Det kan vara bra. Det behövs tid. Min hjärna minns tyvärr hur det var innan botoxen. Och högsta rädslan slår på.

Vilket är precis som det ska. Det låter som jag är trygg i de orden. Det är jag. Frustrationen. Den är mindre enkel. Så just nu. Är jag så trött. Trött på att hitta lösningar. Trött på att bry mig hur jag bäst tar mig igenom dagen. Trött på att veta om jag ska eller inte ska. Och det är ok. Nu ska jag inte för en gång skull göra mig starkare än jag är. Jag ska inte ge upp.

Jag ska bara vara. Inte planera. Att alltid ha kontroll hjälper inte. Samtidigt som det får mig att ha något att göra. Jag jobbar inte. Träffar inte andra vuxna människor. Öppnar inte munnen för att prata knappt vissa dagar. Ekonomin just nu gör att jag heller inte kan köpa nåt som jag kan göra som hobby.

Så det är som det är. Acceptans i stunden. Det går över. Mina drömmar är större än så. För utan dem. Är jag inget. Och mina drömmar har slagit in. Så drömmar att bli helt smärtfri. Den är sååå stor. Tillit till processen. Att inte veta vilket steg som kommer först. Så ut med gråten. Förtvivlan. Tröttheten. Det är slitsamt i detta ekorrhjul.

Djupa andetag. Och ta tag i dagen. Älska mig själv. Acceptera. Promenad. Och le mot någon okänd. All kärlek till dig. Döm inte någon som inte mår bra. Du vet inte vad som döljer sig bakom. Döm inte någon alls. Alla har vi vårat. Bra dagar. Sämre dagar. Livet. Mår du bra idag? Dela med dig till någon som minst anar. Ring någon du tänkt. Säg hej till någon du aldrig sett. Ge en komplimang till personen du känner det för. Tänk det inte bara!!

Ensamhet. Det är inte att leka med. Älskar att vara ensam. Fast ensamhet och att inte vara delaktig i livet. Det är inte hälsosamt. Hormonet dopamin. Det som händer när vi umgås. Får skratta. Det får ganska lite underhåll hos mig. Så var rädd om varandra där ute.

Varm kram till dig// Annika