Hej fina!

Nu är den vanliga semestern över. Jag är på väg hem. Det har varit omtumlande och roligt i sommar. Och som jag har badat.

Vardagen för mig är ett måste också. Landa i rutiner jag trivs med. Ha lite egentid. Det har varit två veckor med många reflektioner. Jag har bl a orkat ta ett beslut som känns jättebra. Det var skrämmande. Fast bra. När vi vågar ta det där beslutet. Först då får vi mer klarhet. Och insikter. Jag får också tydliga tecken till mig.

Det händer mycket nu på insidan. Ett tag nu mådde jag illa, jag kände att det var förändringar inom mig. Och att inte ha kontroll kan göra mig tokig. Och det är ju det. Att våga att inte ha kontroll. Så nu känns det bättre.

Jag vet att det redan sker förändringar jag inte kan se. Jag har också förändringar inombords. Som ingen vet. Du kanske vet känslan? Det finns nåt litet fast du vet ändå inte riktigt. Och så finns det det där. Du vet. Du behöver. För att själv må bra.

Jag känner mig pirrig. Och lite ledsen. Och jag vet att allt är precis som det ska vara. Inte tänka så mycket på det som har varit. Eller som ska komma. Utan vara verkligen i varje dag och lyssna på vad jag vill och behöver för mig. Utan att andra drabbas negativt.

Det här med att vara så känslig. Nu har jag verkligen börjat förstå vidden. Ibland är det mindre lätt att inte risa iväg, när jag vet eller känner nåt. Speciellt med andra. Att låta mig stanna i min energi och bara acceptera. Sedan får det växa fram. Vad jag själv vill och hur mycket jag accepterar i livet. Med andra runt mig. Vad och vilka sällskap vill jag ha. Negativa eller glada. De som ser mer brister i mig eller de som väljer det fina.

För vi kan välja. Själva. Och det är väl så att vi väljer att se andra utifrån hur vi mår. Och är det något jag vuxit i. Så är det verkligen den biten. Jag blir sårad. Jsg blir ledsen. Fast jag kan också välja hur länge det får pågå.

Det blir spännande idag. Att se vad dagen erbjuder. Vad jag följer mitt hjärta att göra. Jag önskar dig en fin dag. Kram // Annika