Hej fina!

Idag. Äntligen. Om det är idag, några timmar eller veckor. Det spelar ingen roll. För det var så länge sedan. Jag kände den inre styrka som jag har i mig idag. Den som är jag. På riktigt.

Det finns inget rätt eller fel. Det bara är. Vad vi uppfattar är något annat. Jag själv är en vad man kan säga blåögd. Fast är jag det? Jag tror bara gott om människor. Tills jag åker på en nit. Den kan vara stor eller liten. Fast inget av det är rätt eller fel. Varje människa har eget ansvar. Och jag har inget i mig, som önskar illa om andra. Jag har åsikter. Jag kan må dåligt för att jag går på det. Igen. Sedan. Så hittar jag mitt.

Och jag? Såklart far andra illa av mig. Fast jag vet inte det alltid. Finns det rätt eller fel? Vad passar mig och vad passar andra? Får jag veta om, att jag gör någon illa, då ber jag om ursäkt och får stå för min handling. Jag kollar mig själv över vad som fick mig att göra eller säga. För alltid, så finns det en orsak. Och som jag sagt förut. Så vill jag växa. Och må bättre i mig. Först då kan vi ge ännu mer.

Nu blev det en grej som jag inte mår dåligt för. Utan jag liksom vaknade upp. Ur en dvala. Och nu kollar jag över. Hur jag kan göra eller hitta en annan väg. Som passar mig. Utan att stå i skuld till någon. Det vet jag inte varför egentligen jag har så lätt för. Mina tankar angående skuld, väcktes av en väninna igår. Hur är läget. Egentligen?

Varför känna skuld? Alls liksom. Så där har jag något att ta tag i. Och om andra lägger skuld på mig, i tron av något de inte ens frågat. Något som inte existerar i mig, fast som kan ha verkat. Det är ju mindre enkelt. Samtidigt. Är ju det inte min skuld. Förstår du hur jag menar? Och frågar man inte. Vet man inte. Då får man anta. Och där. Är jag hos många, en pain in the ass Hahaha. Jag frågar. För att veta. Det tar alldeles för mycket energi att anta och tro.

Idag är jag rak som en fura. Stark och full av kärlek. Till mig och livet. Och de som finns nära mig. Ett samtal från min son igår, gav mig hela livet kändes det som. Den karamellen suger jag på. Det gick rakt in i hjärta och själ.

Utöver detta så har jag, sedan jag började hos min sjukgymnast med träning, inte tagit en enda morfin. Vågar inte hoppas för mycket än. I vilket fall. Så märks det hur mycket kemikalier påverkar hjärna och sinne. Med ångest och tankar om liv och död. Orka och inte orka. Jag har satt några mål med Frida. De ska jag uppnå och även sätta nya sedan.

Hej livet!! Nu kommer jag!! Kram /Annika

 

ANna

17 november 2018 18:44

Kunde inte kommentera senaste inlägget... jag blir nyfiken?! Vad är det för föreläsning? Vill du berätta mer?

Annika Fjällström

20 november 2018 10:55

Hej!!
Förlåt för sent svar och tack för att du läser min blogg!
Är det min föreläsning du tänker på?

Det är min första och något som driver mig inuti att jag ska. Och fick förfrågan. Just denna gång kommer den handla om min resa jag gjort med mina olyckor och hur jag kommit vidare. Hur jag behandlats osv. Den kommer att vara i Karlstad.

Har du fler frågor så kontakta mig gärna på messenger. Finns där som Annika fjällström. Kram!!

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

Hej fina! Sitter i solen. Det är kallt ute fast på min balkong är det fantastiskt. Jag sitter med en klump i magen av tacksamhet. Att ha den här möjligheten. Det är inte bara att jag får sitta här. I ett drömboende. Utan att jag fantiserade, eller...

Hej fina! Wow! Idag, åtminstone än så länge är det typ vindstilla här i Karlstad! Det är så jag inte riktigt vågar tro på det. Hihi. Jag har vågat. Hitta ut ur en tuff situation. Igen. Det är väl det vi gör. Med livet. Frågan är hur. Varje gån...

Hej fina! Hur tänker du? Hur känner du? Ältar du att du önskar något annat? Annat jobb, liv eller relation? Det gör vi alla tror jag. Att jag har hamnat på ett så bra ställe i mitt liv inuti mig, är inte något som bara blivit. Inget någon gett mi...

Hej fina! Oj så många år sedan jag skrev. Det har hänt mycket i mitt liv. Jag mår väldigt bra, ganska fri i min gamla smärta. Det ska jag återkomma till såklart. Mitt barnbarn Neo har blivit fem år, den 30 mars! En stor kille som jag antagligen ...

Hejsan!Ser att flera är ute på min blogg trots alla år sedan jag skrev. Livet har gått och jag tappade lusten att skriva. Det har nu börjat smyga sig på igen och jag kommer nog dela med mig lite än en gång. Till dess önskar jag dig en fantastisk dag!...