Hej fina!

Oj vad många tårar som trillar idag. Så mycket skräp som släpper. Så oerhört mycket tacksamhet i mig. Igår kväll hade vi coachsamtal med vår kursledare/ inspiratör osv. Carolina Gårdheim.

Det är verkligen så mycket som händer inuti som är till det bättre för mig. Och ju mer jag känner av det, desto bättre blir allt runt mig också. Det sprids som ringar på vattnet. Jag känner sådan enorm glädje. På ett djupare plan.

Sitter på Coffeehouse i denna stund. Det är lite musik. Sorlet från andra. Barn gråter. I allt detta sitter jag. Och njuter. Av livet!! För något år sedan, var det en plåga. Jag gjorde ändå. Att sitta här nu. Trots spänningshuvudvärk av ett lite tuffare pass på rehab igår. Så kan jag njuta.

Det klagas mycket på att vi har sociala medier. För mig. Har det betytt allt. Att ha tillgång till det. Tack vare Facebook och instagram har jag hittat rätt väg för mig. Yinyoga först på Yogobe. Att andas. Att börja där. Sedan andra fysioterapeuter, mest från USA där de har kommit längre i mycket. Och någon jag vill framförallt nämna. Är Jonas Parandian @naprapatjonas. En naprapat som verkligen delar med sig. Lägger utmaningar. Fått mig att våga röra mig trots min stelop. Åsa Johansson på Karlstad träningspraktik. Och en ung driven kille som betyder mycket för mig. Robin Åberg som driver sitt företag Råträning. Som fick ge upp hockeyn pga en tumör i höften. Efter 3 års rehab lär han ut en massa rolig träning ( som jag ska delta i längre fram) och ger bästa massagen!

Det är så mycket som bubblar i mig. Och nu är det klart. Att jag ska ha föreläsning. Det blir i februari 2019. Så jag kommer väl förhoppningsvis dela med mig av mycket där. Ge hopp till alla som inte vågar. Som läkare sagt att det inte går. Så inget ont om sjukvården. Jag har mött bra människor och jag har mött de som inte bryr sig alls. Det är mer konceptet som är fel.

Min sjukgymnast jobbar med landstinget fast är privat. Och hon ser hela mig. Och vi får båda hålla oss tillbaka lite så jag inte får för hårda bakslag. Det gäller ju att träna hjärnan mycket också. Att det faktiskt går utan smärta. Jag har, verkar det som, äntligen hamnat på en nivå, där träning ger bättre lindring än morfin. Har inte tagit morfin med undantag den 7/11, sedan mitten på oktober. Minst. Tjohooo!!!!

Vad mår du bra av? Gör mer av det! Önskar dig en fin dag. Kram/ Annika