Hej fina!

Jag har inte haft rätt inspiration att skriva och jag vet inte än om jag ska sluta eller inte. Jag går igenom en förändring som är ganska stor. Och jag vill dela med mig och samtidigt bara vara. Att inte pressa mig.

Det är många saker jag har i mitt huvud som jag söker klarhet i, och än mer sedan mamma gick bort, så har minnen poppat upp. Om mig och vad har jag för värderingar egentligen.

Jag är inne i en fas, där jag letar i mitt inre vad som är ok, hur jag vill ha det på många plan, vad som är rädslor osv. Att inte låta gammalt beteende förstöra för mig själv. Att inte rusa iväg.

Vart drar jag gränsen på vad som är ok hur andra är mot mig? Deras val och prioriteringar är ett. Vad är ok för mig och inte? Det är något jag jobbar hårt med, då jag alltid varit ?för snäll?, i den mån, att om jag säger att det inte är ok, kanske den personen, ja vad?? Samtidigt ska jag känna att det är värt att ta upp. Och det här är runt mig mycket, i mina olika relationer jag har. Jag tycker det är spännande att utvecklas. Så länge jag vågar känna vad som är rätt för mig, utan att ångra mig efter.

Att inte gå in i gamla vanor och känslor är så oerhört befriande. Jag trodde det skulle bli värre för mig. Mer vilsen. Och så visar det sig att när jag vågar utmana mig, så skalar jag bort ännu en rädsla, på lagret jag omger mig med. Och styrkan i det! Wow. Så jag blir ju starkare, inte mer vilsen.

Att våga känna vad jag känner. Och att våga utmana mina rädslor. Som min kursledare säger, Gör ändå!! Det hoppas jag ni tar med er från den här texten. Så länge vi inte skadar varandra eller oss själva. Känns det rätt fast du är rädd. Gör ändå!!

Hur känner ni när någon tagit ett val och ni blivit sårad? Eller sårar någon omedvetet. Att det blir ett s k misstag eller övertramp? När det behövs ett förlåt? För mig är beteendet förlåt, att den och jag vågar ändra. Att visa med handling. Att det inte blir på samma sätt nästa gång. Då visar man varandra att man inte menade det. Om personen i fråga gör samma sak gång på gång. Då blir det mindre bra för mig.

Så jag hittar nya sätt, istället för att låta enbart mina tankar om hur det borde vara, styra. Och det är att utvecklas. Till mitt bättre jag. Att hitta ett sätt som funkar för mig att må bra och inte stressa upp mig. Förr var jag osäker på en massa saker, som gjorde att min självkänsla och självförtroende försvann helt. Och det bygger jag upp nu. Och känner mig väldigt stark i det. För jag vet vad jag är värd. Och vi är lika mycket vörda alla människor.

Jag önskar dig en fantastisk dag! Säg något fint till en främling eller närstående idag. Och märk hur det känns i dig. Kram // Annika