Hej fina!

Hur har du det? Sedan mamma gick bort har jag inte varit i nåt flöde för att skriva. Tänkte testa nu, så får jag se vad som kommer.

Jag märker av sorgen och att jag kämpar med att inte vara i mindre bra tankar. Med det menar jag att gå tillbaka i rädslor. För smärta. För pengar. För allt. Liksom. Och jag blev lite tröstad på TV4 här om morgonen. Det handlade om PTSD. Och en fråga var om man blir helt bra. Naturligtvis kan väl ingen svara på det. Däremot var svaret att även fast man känner sig bra, är det lättare att få de rädslor/ känslor i visst mått tillbaka, vid större händelser. Som min förlust av mamma t ex.

Jag har känt igen gamla tankar och rädslor. Fast jag är så glad att jag vet att det är just det. Tankar. Som styr. Så jag har såklart fått jobba med det. Samtidigt hitta balansen med att tillåts mig sörja. Vad allt det nu innebär. Det drar med sig annat också. Från andra saker. I livet.

Jag känner mig som i mitten av en tornado. Där i mitten i tomrummet. Och kaos utanför. Som en storm försöker ta över mig. Jag är oerhört lugn och ändå känner stormen. Tänk dig att jag alltid varit mitt i stormen. Och stormat. Så gissa om jag är vilsen. Samtidigt som det hjälper mig, att vara här och nu. Och inte tillåta framtiden knacka på. I oro och annat jag ändå inte kan påverka.

För det är ju det ångest oro och rädslor är. Att försöka ha kontroll. Att inte veta. Att önska sig svar på det okända. Det har styrt mig så mycket förr i livet. Och nu vill jag inte det. Så det smyger sig på. 9 av 10 gånger lyckas jag avstyra det. Sedan har jag haft något enstaka genombrott där jag tappat mig själv. Så balansen jämnas ut. Sakta och säkert. Utan att jag vill kväva mig såklart.

Sedan har jag ju min fina kärlek. Min familj. Mina barn. Och barnbarn. Andra familjemedlemmar som jag har nära. Några vänner som finns och funnits hela vägen. Så jag är tacksam. Så jättetacksam över allt fina jag har i mitt liv. Jag kan inte nog, uttrycka den tacksamhet jag känner. För allt bra. Det lyfter mig. Högt. Och styrkan kickar in. Att verkligen känna!! Tacksamhet.

Allt är som det ska. Jag är där jag ska vara. Just nu. Resten vet jag inget om. Så livet. Det är ju spännande. Ändå. Det är vad jag gör med det. Som är viktigt. Det är bara jag. Och jag tränar på att välja tacksamhet. Glädje. Kärlek.

Ha en fantastisk dag!! Kram // Annika