Hej fina!

Ja vad har hänt sedan förra inlägget,, en massa och inget. Utåt verkar allt på ytan som vanligt. Inåt tar jag stora kliv. Jag hinner inte riktigt med.

Var på en föreläsning med en tjej som heter Erika Bergkvist, som har/ haft utmattningsdepression. Den var väldigt bra. Tog till mig en massa och inser att många symptom jag hade med min utmattningsdepression, hade visat sig under en lång tid med min smärta. Och vissa gör än.

Jag hade tänkt mest som att min enorma trötthet enbart var att jag läker. Nu ser jag ett annat mönster också. Och i skrivandes stund. Lägger jag märke till att jag har slitit så enormt mycket. För att ta mig där jag är nu både fysiskt och psykiskt.

Att bara skriva. Där jag är. Jag är fortfarande inte redo riktigt. Att berätta. Jag vill vara mer stabil. Så. I vilket fall så fast jag jobbar med att våga stå upp för mig. Ödmjukt och fast. Inte bara låta mig trampas på eller bli övertalad att det är nog mig/ jag. I minsta lilla sak. Mitt ?fel?, att jag är orsaken. Att jag som egentligen är så utåtriktad och stark faktiskt. Även jag får jobba med den som sitter och viskar i mitt öra.

Att jag inte duger. Inte om det blir konflikt. Då är jag en hemsk människa,,, det är det jag är van vid. Det är ju bara så att det inte behöver bli en konflikt. Överhuvudtaget. Att hitta mig själv är viktigare än någonsin. Att hitta tillbaka till den jag kanske var som barn innan livet formar en. Fast i en mogen version.

Vad var jag glad för? Vad var spännande? Kul? Hur njöt jag av livet? Utan att tankar om hur det bör vara stoppar mig. Jag hade en utmaning i drygt en vecka. Jag tog mig an den. Ingen dog. Ingen konflikt. Jag vågade hoppa. Och jag kommer verkligen träna mer på detta.

I vår coachning med vår Carolina i veckan. Mediterade vi längs en tidslinje. Från nu och hur jag var i juni. Känna hur jag tänkte. Mådde gjorde. Sedan ett hopp till idag. Har jag förändrat något eller har något förändrats. Jag blev så chockad över mig på ett positivt vis, att jag fick avsluta efter den insikten. Idag gjorde jag om meditationen. Den sista delen var att se sig själv. I juni 2019. Oj vad spännande.

Vågar du sätta dig och andas ner i magen. Titta tillbaka. Titta nu. Och låta fantasin, om det nu ens är fantasi? Se dig om ett halvår. Vad i det kan du själv kanske ta ett steg till för att komma närmare. Idag. Nästa vecka. Prova!! Bry dig inte vad som är vad. Tanke eller fantasi. Tänk om du faktiskt ser det som finns i din framtid, egentligen? Något du längtat efter. Hela ditt liv. Eller senaste tiden.

Ha en fantastisk dag! Kram// Annika

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

Hej fina! Sitter i solen. Det är kallt ute fast på min balkong är det fantastiskt. Jag sitter med en klump i magen av tacksamhet. Att ha den här möjligheten. Det är inte bara att jag får sitta här. I ett drömboende. Utan att jag fantiserade, eller...

Hej fina! Wow! Idag, åtminstone än så länge är det typ vindstilla här i Karlstad! Det är så jag inte riktigt vågar tro på det. Hihi. Jag har vågat. Hitta ut ur en tuff situation. Igen. Det är väl det vi gör. Med livet. Frågan är hur. Varje gån...

Hej fina! Hur tänker du? Hur känner du? Ältar du att du önskar något annat? Annat jobb, liv eller relation? Det gör vi alla tror jag. Att jag har hamnat på ett så bra ställe i mitt liv inuti mig, är inte något som bara blivit. Inget någon gett mi...

Hej fina! Oj så många år sedan jag skrev. Det har hänt mycket i mitt liv. Jag mår väldigt bra, ganska fri i min gamla smärta. Det ska jag återkomma till såklart. Mitt barnbarn Neo har blivit fem år, den 30 mars! En stor kille som jag antagligen ...

Hejsan!Ser att flera är ute på min blogg trots alla år sedan jag skrev. Livet har gått och jag tappade lusten att skriva. Det har nu börjat smyga sig på igen och jag kommer nog dela med mig lite än en gång. Till dess önskar jag dig en fantastisk dag!...