Hej fina!

Ja vad har hänt sedan förra inlägget,, en massa och inget. Utåt verkar allt på ytan som vanligt. Inåt tar jag stora kliv. Jag hinner inte riktigt med.

Var på en föreläsning med en tjej som heter Erika Bergkvist, som har/ haft utmattningsdepression. Den var väldigt bra. Tog till mig en massa och inser att många symptom jag hade med min utmattningsdepression, hade visat sig under en lång tid med min smärta. Och vissa gör än.

Jag hade tänkt mest som att min enorma trötthet enbart var att jag läker. Nu ser jag ett annat mönster också. Och i skrivandes stund. Lägger jag märke till att jag har slitit så enormt mycket. För att ta mig där jag är nu både fysiskt och psykiskt.

Att bara skriva. Där jag är. Jag är fortfarande inte redo riktigt. Att berätta. Jag vill vara mer stabil. Så. I vilket fall så fast jag jobbar med att våga stå upp för mig. Ödmjukt och fast. Inte bara låta mig trampas på eller bli övertalad att det är nog mig/ jag. I minsta lilla sak. Mitt ?fel?, att jag är orsaken. Att jag som egentligen är så utåtriktad och stark faktiskt. Även jag får jobba med den som sitter och viskar i mitt öra.

Att jag inte duger. Inte om det blir konflikt. Då är jag en hemsk människa,,, det är det jag är van vid. Det är ju bara så att det inte behöver bli en konflikt. Överhuvudtaget. Att hitta mig själv är viktigare än någonsin. Att hitta tillbaka till den jag kanske var som barn innan livet formar en. Fast i en mogen version.

Vad var jag glad för? Vad var spännande? Kul? Hur njöt jag av livet? Utan att tankar om hur det bör vara stoppar mig. Jag hade en utmaning i drygt en vecka. Jag tog mig an den. Ingen dog. Ingen konflikt. Jag vågade hoppa. Och jag kommer verkligen träna mer på detta.

I vår coachning med vår Carolina i veckan. Mediterade vi längs en tidslinje. Från nu och hur jag var i juni. Känna hur jag tänkte. Mådde gjorde. Sedan ett hopp till idag. Har jag förändrat något eller har något förändrats. Jag blev så chockad över mig på ett positivt vis, att jag fick avsluta efter den insikten. Idag gjorde jag om meditationen. Den sista delen var att se sig själv. I juni 2019. Oj vad spännande.

Vågar du sätta dig och andas ner i magen. Titta tillbaka. Titta nu. Och låta fantasin, om det nu ens är fantasi? Se dig om ett halvår. Vad i det kan du själv kanske ta ett steg till för att komma närmare. Idag. Nästa vecka. Prova!! Bry dig inte vad som är vad. Tanke eller fantasi. Tänk om du faktiskt ser det som finns i din framtid, egentligen? Något du längtat efter. Hela ditt liv. Eller senaste tiden.

Ha en fantastisk dag! Kram// Annika