Hej fina!

Mina framsteg fortsätter. På insidan är det så overkligt. Det är inte heller det enklaste att förstå själv. Jag kan inte gå tillbaka. Jag känner mig långsam. Slö som en snigel. Oerhört trött och sover bra och mycket. Inte så mycket lust att hitta på en massa, förutom det som har med mitt växande eller mina närmaste, att göra.

Idag när jag skulle kliva in på gymet, slog det mig. Att jag inte ens är samma person som när jag började träna. Jag vet av erfarenhet hur bra och härligt träning är. För kropp och själ. Att jag skulle känna sådan harmoni och lugn, det visste jag inte. Förr drev jag mig hårt. Utmanade mig på andra sätt. Både för att det var kul. Fast också en stark känsla för att jag ville vara fin. Nu vill jag vara frisk.

Så när jag märkte detta i morse. Reflekterade jag över vad. Och så starkt kom det över mig. Jag har ju varit så trött. På ett bra sätt. Och nu märker jag att min rädsla och stress. Det som varit i paniktillstånd sedan 2013. Det är mestadels borta. Vilket innebär att jag är oerhört vilsen. Och jag förstår att det gör mig så trött. Inte lugnet. Utan att jag levt i sådan stress.

Att varje kväll vara rädd för nästa dag. Fly och fäkta som slagits på under natten. Att inte veta något och inte kunna planera. Utan att ha medicin med i bakhuvudet. Som en åtgärd i värsta fall. Att i panik skynda ta medicin. Så jag inte ifall att,,,

Sorgen blir stor när jag skriver. Det finns ingen som vet. Jag har inte viljat visa vidden av min skräck. Mina tankar om att inte orka längre. På riktigt. Att jag nu inte vill göra saker jag inte känner för. För om jag inte duger då, då kvittar det. Att våga känna efter på riktigt. Jag har länge gjort det jag inte velat. Och tagit medicin. Ofta för rädsla att förlora de nära och kära. För rädslan att jag är så tråkig. Att upptäcka och erkänna det. Gör väldigt ont i själen. Och underbart skönt samtidigt. Jag behöver inte det längre. Jag vill numera. Vara jag. Vem det nu är.

Stå stark i min egen kraft. Ha en fin dag!
Kram// Annika

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

Hej fina! Sitter i solen. Det är kallt ute fast på min balkong är det fantastiskt. Jag sitter med en klump i magen av tacksamhet. Att ha den här möjligheten. Det är inte bara att jag får sitta här. I ett drömboende. Utan att jag fantiserade, eller...

Hej fina! Wow! Idag, åtminstone än så länge är det typ vindstilla här i Karlstad! Det är så jag inte riktigt vågar tro på det. Hihi. Jag har vågat. Hitta ut ur en tuff situation. Igen. Det är väl det vi gör. Med livet. Frågan är hur. Varje gån...

Hej fina! Hur tänker du? Hur känner du? Ältar du att du önskar något annat? Annat jobb, liv eller relation? Det gör vi alla tror jag. Att jag har hamnat på ett så bra ställe i mitt liv inuti mig, är inte något som bara blivit. Inget någon gett mi...

Hej fina! Oj så många år sedan jag skrev. Det har hänt mycket i mitt liv. Jag mår väldigt bra, ganska fri i min gamla smärta. Det ska jag återkomma till såklart. Mitt barnbarn Neo har blivit fem år, den 30 mars! En stor kille som jag antagligen ...

Hejsan!Ser att flera är ute på min blogg trots alla år sedan jag skrev. Livet har gått och jag tappade lusten att skriva. Det har nu börjat smyga sig på igen och jag kommer nog dela med mig lite än en gång. Till dess önskar jag dig en fantastisk dag!...