Hej fina!

Nu är det slutet på ett år och ett nytt är på gång. För första gången kan jag inte känna att det för mig har någon betydelse. Det känns som det för mig är bara siffror? Att jag när som helst i livet startar något nytt. Att det blir på ett papper bara, ett nytt årtal. För mig känns det nog mer att ett nytt år börjar, när jag fyller år. Då har jag levt ett år och ett nytt börjar. Haha. Vad konstigt att jag bara kom på det nu.

Jag har sedan jul, spenderat min tid i Munkfors, hemma hos min kärlek. Det svajar från väldig kärlek och glädje över det här nya jag upplever, till att jag vill åka hem och förmodligen, gömma mig från livet. Vi har för första gången, sedan vi fick kontakt för 4 månader sedan, tillfälle att vara tillsammans dag och natt, i två veckor. Det är toppen såklart. Och skrämmande.

Skrämmande för att jag har det så bra. Det är liksom inte det där nyförälskade jag menar. Utan den större bilden i det hela. Jag är verkligen inte van att ha det så här. Så jag behöver tid att lära mig, framförallt att det är sant. Bara en sådan sak, att han visar mig, vad han känner och tycker om mig. Om livet. Skratt och djupare samtal. Närhet och att ha egentid för oss båda. Det går så enkelt, att jag blir förvirrad.

Sedan växer jag i mig själv. Liten som jag är, börjar jag ändå växa i kostymen liksom. Att våga stå för det jag tror på, ännu mer. Vem jag är. Och vad jag vill. Idag har det jag vill, varit så starkt i mig, att jag velat skrika rakt ut, i frustration över att tiden inte är med än. Härligt och svårt med tålamodet. Jag behöver mer styrka och säkerhet förmodligen.

Sedan har jag börjat kolla om jag kanske ska ta och söka rehab utomlands. Så att jag får kontinuet under en intensiv period, med rehab för att komma ut i livet. Eller bara att bli starkare och komma igång! Så jag längtar till ? vanliga? dagar nu. Att ta tag i livet. Och nu istället får jag stanna upp, njuta av den här tiden. Och bara vara. Med den jag älskar så mycket, att jag tycker inte det ordet ens passar. Vad är det för känslor jag har? Egentligen?! Hur är det möjligt att känna så mycket, att det blir så jobbigt samtidigt, att jag vill fly???

Ja en sak vet jag. Vi vet absolut inte vad som väntar runt hörnet. Och att bara vi vågar gå med den första känslan och inte tänka efter för mycket. Så kan livet förändras på ett ögonblick.

Ha ett gott slut och ett gott nytt kommande år!!! Kram // Annika

Var uppe i skogen i mörkret och tände brasa och grillade korv.

 

ANna

4 januari 2018 08:49

Tack-på riktigt- för att du delar med dej!! Har ingen aning om hur jag hamnade i just din blogg, den kom till mej såååå i rätt ögonblick i livet! Är mitt i en separation från mina barns pappa, ska flytta, börja om med allt vad det innebär...har lusläst tillbaka varje inlägg å blir så berörd! Å känner att det finns hopp om framtid. Så tack än en gång ;-)

Annika Fjällström

23 januari 2018 15:06

Hej fina!!
Beklagar verkligen det tuffa. Samtidigt blir jag så glad att mitt syfte med bloggen ger dig något!! Tack från hjärtat att du berättar.
Förlåt för sent svar, har inte fått info om ny kommentar tyvärr.
Jag önskar dig all lycka till, inför jobbiga och nya spännande tider i livet! Tro på dig själv hjärtat!!! Kram.

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

Hej fina! Sitter i solen. Det är kallt ute fast på min balkong är det fantastiskt. Jag sitter med en klump i magen av tacksamhet. Att ha den här möjligheten. Det är inte bara att jag får sitta här. I ett drömboende. Utan att jag fantiserade, eller...

Hej fina! Wow! Idag, åtminstone än så länge är det typ vindstilla här i Karlstad! Det är så jag inte riktigt vågar tro på det. Hihi. Jag har vågat. Hitta ut ur en tuff situation. Igen. Det är väl det vi gör. Med livet. Frågan är hur. Varje gån...

Hej fina! Hur tänker du? Hur känner du? Ältar du att du önskar något annat? Annat jobb, liv eller relation? Det gör vi alla tror jag. Att jag har hamnat på ett så bra ställe i mitt liv inuti mig, är inte något som bara blivit. Inget någon gett mi...

Hej fina! Oj så många år sedan jag skrev. Det har hänt mycket i mitt liv. Jag mår väldigt bra, ganska fri i min gamla smärta. Det ska jag återkomma till såklart. Mitt barnbarn Neo har blivit fem år, den 30 mars! En stor kille som jag antagligen ...

Hejsan!Ser att flera är ute på min blogg trots alla år sedan jag skrev. Livet har gått och jag tappade lusten att skriva. Det har nu börjat smyga sig på igen och jag kommer nog dela med mig lite än en gång. Till dess önskar jag dig en fantastisk dag!...