Hej fina!

Äntligen är jag hos min kärlek. Känns som evigheter sedan. Det händer så mycket i min själ att jag tappar tid och rum. Samtidigt som allt känns som det står stilla.

För två dagar sedan föll jag handlöst platt fall. Påminde om snowboardolyckan 2001, fast utan bräda. Den här gången var inte fötterna låsta, utan armarna. Jag har varit hundvakt till en lite yorky. Skulle bära in henne i sovrummet och snubblade på min matta, en stor rya som jag vikt dubbel för att inte få kiss på. Slog i foten och föll huvudstupa. Hade henne under armen på höger sida. Så jag hann på något vis vända mig och falla på höger sida så hon inte blev mos. Jag visste inte att man kan falla så tungt. Tur jag är endast 150 cm så det inte var så högt haha.

Det gör ont att falla utan att ta emot sig. Det blir rena pisksnärten i hela kroppen. Hade väldigt ont igår och migrän idag. Och ändå. Mår jag bra. Vad händer? Igår var jag så ledsen och rädd att jag grät flera gånger. Inte så länge fast ofta.

I allt detta dök det upp som det brukar, när jag behöver hjälp, en länk. På en man som heter Joe Dispenza. Han tävlade som cyklist och körde omkull så allvarligt, att läkarna ville steloperera ryggen och han skulle hamna i rullstol. Nu gick han aldrig med på det, utan åkte hem. Och tänkte sig frisk. Kort förklarat.

Detta gjorde mig nyfiken. För jag vet att jag kan må helt bra, jag har fått känna på det. Kan jag vara så bra en eller flera dagar, borde jag klara det helt. Det finns där! Har inte vetat hur bara. Han har en hemsida och youtube om du vill kolla. Väldigt intressant forskning om hur vi kan omprogrammera vår hjärna.

Hur tänker du när du vaknar? På problemet du inte löste dagen innan? Eller rutinmässigt går upp och gör dina saker innan jobbet? Att göra och tänka så är att leva i dåtid. Så har jag inte tänkt på det. Att vi på rutin gör saker att kroppen har lärt sig utan att sinnet behöver kopplas på. När vi kopplar bort sinnet får vi plats för alla rädslor och andra tankar som sätter oss i ett stresstillstånd.

Jag började i samband med skilsmässan, för att överleva, leta efter tacksamhet. Vakna med tacksamma tankar. Somna med tacksamhet. Det var en stor förändring som hände då. Och gör än. Det händer saker på cellnivå. Joe säger också att om vi börjar dagen med att se vad vi vill ha ut av den, så får du en bättre energi. Än att bara göra. Eller i värsta fall tänka på det som var igår.

Jag vill inte gå in och förklara så djupt. Jag började igår. Och kommer äntligen att ha ett redskap med sinnet tillsammans med att jag träffat en fantastisk sjukgymnast. Som efter andra besöket gett mig övningar för mina höfter som funkar. Så jag kan äntligen få ta nästa steg till träning.

Så trots allt som varit tuffare de sista veckorna. Har det varit det som tagit mig till glädjen idag. Hoppet. Att våga och tro. Jag vet bara. Så är det. Vi är så mycket mer än vi ser och känner. Och att expandera vår energi, det kan ta oss vart som helst. Det gäller bara att veta hur man gör.

Att leva i lätthet. Det är så det ska vara. Inte tungt och mörkt och jobbigt. Att ha jobbiga stunder är en sak. Att leva i stress och slit. Är en annan.

Jag hoppas du får uppleva samma som jag en dag. Kanske just du redan har det. Våga leva. Våga säga nej och göra det du vill och längtar efter.

Trevlig helg! Kram // Annika

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

Hej fina! Sitter i solen. Det är kallt ute fast på min balkong är det fantastiskt. Jag sitter med en klump i magen av tacksamhet. Att ha den här möjligheten. Det är inte bara att jag får sitta här. I ett drömboende. Utan att jag fantiserade, eller...

Hej fina! Wow! Idag, åtminstone än så länge är det typ vindstilla här i Karlstad! Det är så jag inte riktigt vågar tro på det. Hihi. Jag har vågat. Hitta ut ur en tuff situation. Igen. Det är väl det vi gör. Med livet. Frågan är hur. Varje gån...

Hej fina! Hur tänker du? Hur känner du? Ältar du att du önskar något annat? Annat jobb, liv eller relation? Det gör vi alla tror jag. Att jag har hamnat på ett så bra ställe i mitt liv inuti mig, är inte något som bara blivit. Inget någon gett mi...

Hej fina! Oj så många år sedan jag skrev. Det har hänt mycket i mitt liv. Jag mår väldigt bra, ganska fri i min gamla smärta. Det ska jag återkomma till såklart. Mitt barnbarn Neo har blivit fem år, den 30 mars! En stor kille som jag antagligen ...

Hejsan!Ser att flera är ute på min blogg trots alla år sedan jag skrev. Livet har gått och jag tappade lusten att skriva. Det har nu börjat smyga sig på igen och jag kommer nog dela med mig lite än en gång. Till dess önskar jag dig en fantastisk dag!...