Hej fina!

Det är lite långt mellan mina inlägg. Jisses vad jag känner mig borttappad och vilsen. Jag mår väldigt mycket bättre och är ganska så vilsen i det. Vanan att vara orolig både medvetet och omedvetet, det som blev så tillbaka, när medicinska botoxen gav en mindre bra effekt gången innan den sista nu.

Det blev väldigt bra och förutom det känner jag att jag kunnat ta tag i mitt liv lite mer om jag vill. Det är mycket jag vet igen nu. Sådant som jag bara har i mig. Det är lugn och ro. I mage. Och hjärna. Och det är så fantastiskt skönt. Och. Det är en liten sorgsen klump i magen. Är inte helt säker på vad den beror på. Det känns som framtiden. Något som jag inte kan påverka.

Meditation är verkligen underskattat. Det är så mycket met än du kan tro. Att i perioder meditera mer som jag gjort nu. Jag känner stillheten och det stora. Jag vågar lyfta. Ja jag vet. Det låter skumt för dig som inte provat. Meditation är ju egentligen allt du gör där du går inåt. Om du fiskar. Virkar. Målar. Tar en härlig promenad i tystnad. Du vet de där stunderna när du förlorar dig själv en stund.

Jag behöver mer än de stunderna. Just nu mediterar jag på att känna hur frisk jag är. Jag känner in min känsla hur det är att vara helt frisk. Och skickar ut den energin. Jag har visserligen gjort det tidigare. Då har jag haft mina tankar på, när jag blir frisk, då.... bara jag har pengar då,,,

Nu är jag endast fokuserad på att bli frisk. Bara för att jag Bill bli frisk. Inget annat. Allt annat ger sig. Och det är verkligen skrämmande samtidigt. Jag känner inte igen djupet i mig. Känner mig nästan likgiltig samtidigt som jag har så mycket kärlek att jag vill skutta och hoppa. Märklig känsla. Har varit tvungen att fråga mig själv. Inbillar jag mig bara?

Så. Jag har börjat vänja mig vid detta härliga tillstånd. Som nyss var jobbigt. Omtumlande. Vem är jag? Just nu. Blir jag pirrig av att vara här. Och se vad som växer fram. Inte påverka min framtid med en massa forcerande tankar. Att leva mer i lätthet. Och gå på min känsla. Som jag blivit bättre på att följa.

Idag ska jag med min sjukgymnast vara på gymet igen. Den lyckan!! Jag som tränat i hela mitt liv. Och fått lägga åt sidan sedan 2001. Jag har hopp. Om livet. Min hälsa. Om mig.

Ha en fin helg! Kram // Annika