Hej fina!

Vad styr mina/ dina tankar? Har du tänkt på det? Vad är det i kroppen som händer, när du blir pirrig, t ex nykär. Då menar jag känslan. Hjärnan är en sak osv. Men känslan. Vart kommer den ifrån. Hur funkar det?

För mig är det enkelt. Att det är det som är själen. Ditt inre. Eller vad du vill kalla det. Jag säger gärna själen. En bättre version av mig. Och det är den jag vill lyssna på mer och mer.

Egot. Då menar jag inte egoistisk som i självisk. Egot. Är den logiska. Som ofta p g a rädslor, får styra tanke och handling. Hur ofta säger vi inte, åh, jag skulle ha gjort som jag tänkte först... svårare är det inte. Och samtidigt en nöt att knäcka hela tiden.

I måndags var jag, hur mycket jag än inte ville det, i mitt ego. Jag visste att mina tankar inte var bra. Jag orkade vända flera ggr. Ändå var jag så himla ledsen. Och sorgsen. Över att jag har det så här. Med min steloperation och smärta och det ställer till med sömn och vilja och allt. Precis allt!!! Och ja. Jag mediterade. Promenarade. Vände på tanken. Och samtidigt skulle skräpet ut helt enkelt. Tills jag till fullo kan acceptera detta.

Och min tro är, att när jag kommer så långt. Då minskar min smärta. För något jag vet säkert, är att det emotionella påverkar oerhört mycket mer än vi vet. När egot tar över. Har jag rädslor så stora att jag vågar inte leva längre. Allt blir värdelöst. Då tänker jag på mina barn. Och barnbarn. Hur det skulle bli för dem. Och det vill jag inte göra mot dem. Jag har ju själv upplevt det.

Så helt naket. Ska jag erkänna. Att jag har stunder och perioder. Där jag faktiskt inte orkar mer. På riktigt. Och hade jag inte haft egna barn. Då vet jag att jag varit borta nu. Så fast jag har bra status med smärtan mesta tiden, sliter jag en hel del. För att hålla mig där. Att träna på att inte ha ont. Att inte känna efter och hitta vägar att ha det bra. Det är heltidsjobb.

När jag egentligen är ganska säker. Att jag skulle ha mindre smärta med ett jobb. Sysselsättning. Och hamnar i vårt samhälle där jag inte vågar bråka med försäkringskassan. Och vart skulle jag jobba? För mig kvittar det. Skulle vara glad för allt.

Så kursen jag går, i utvecklande i mig själv och vad jag kan göra med mig för att må så bäst. Utan den vet jag inte. Då hade jag varit i en offerroll och tyckt synd om mig antagligen. Inte vetat bättre och levt i min rädsla.

Så rädsla. Vik hädan!! Jag är så glad och tacksam för allt det fina jag har. Med familj och systrar. Kärleken. Kursen och en massa annat!! Och att mina gråtdagar inte är så ofta längre. Det. Är jag stolt för. Att jag blir starkare. Fast jag inte tror det just då.

Så livet. Utan motgångar inga framgångar. Ingen idé att ångra saker. Utan ta tag i livet. Gråta, vara arg eller ledsen. Vad det än är. Stanna bara inte kvar! Be om hjälp. Räck ut en hand. Alla!! Mår så ibland. En del mer. Andra mindre.

Ha en fantastisk dag! Kram// Annika

Humor är väldigt bra för hälsan!