Hej fina!

Att bli sedd. För den du vet eller känner att du är. Det är en hög önskan för mig. Vi alla, ser ju andra oftast utifrån vem och hur vi mår själva. Vad vi har för erfarenheter. Har vi inte blivit medvetna om att vi bär på gammalt bagage. Då ta vi det med i ryggsäcken. Som bara blir tyngre.

Är du inte intresserad att utvecklas. Då kommer du dra till dig samma typ av människor. Situationer. Jag älskar verkligen att inte göra som jag alltid har gjort. Det funkar. Och jag gör ju inte något annorlunda som inte känns bra. Jag vågar bara bryta mitt gamla mönster. Min största bov har varit ?reaktion?. Att direkt reagera i försvar.

Så kom jag in som tur är, i det här lärandet. Där jag får vara jag. Utveckla mig själv. Ha bra verktyg. Stöttning av andra som vill hitta till ett närmare jag. Och jag har alltid vetat, att jag är snäll och kärleksfull. Den som väljer att ha mig i sitt liv, och som respekterar och vågar vara öppen tillbaka. Den får allt av mig. Det finns några få.

Att våga säga när något inte känns bra, fast inte hela tiden. Att orka stanna upp och känna efter om det är jag som har reagerat på något gammalt, eller är det här något jag bör ta upp. För att få svar. Den balansen är inte alltid så lätt.

Ibland. Då vill jag bara gömma mig här. I min lilla fina lgh. Inte utsätta mig för livet. Sedan när jag hämtat upp mig, tankat själen. Då är jag redo igen. Just nu befinner jag mig i en hämta kraft period. Det finns lite mycket jag går igenom, dels händer det mycket i livet, dels hamnar jag ju då, i situationer som kan vara utmanande. Livet liksom.

Från att bara vara hemma. Att mest ta sig igenom dagen för att överleva och hitta något sätt att bli frisk. När all tid går åt till det. Från att vara med i livet. Jag blir så trött i kropp och själ, och lycklig. Lycklig att orka leva. Det behöver inte vara så stort. Bara det att umgås med andra några timmar. Det är underbart. Tröttheten jag får efter. Den är verkligen värd allt.

Sedan har jag verkligen fått uppleva hur mycket smärtan ökar vid inre spänning. Jag har förstått. Du vet. Sådär man förstår. Men inte vet. Nu vet jag. Jag var så väldigt bra. Så kom livet och knackade på. Hur klarar du det här Annika,,, jag klarade mig bra. Förutom. Smärtan. Å andra sidan. Är jag varken rädd eller ledsen för att jag fick smärta. För jag vet. Att jag ska ta hand om mig. Lite bättre. Och lyssna inåt. Än mer. Det går över. Det gäller bara att inte stanna i negativa känslor och tankar.

Så nu inför midsommar. Tankar jag. Och har tagit några beslut. Som jag står för. Och jag vill verkligen inte svika mig själv igen. Varje sak jag går igenom som ger mig något jobbigt. Ger mig tusenfalt tillbaka i min egen styrka. Någon har suttit och knackat mig på axeln. Och jag har inte lyssnat. Så då blir det ju så här. Så lyssna. Mer. På mig. Vad känner jag. Egentligen. Vad gör jag för val.

Hoppas du orkar lyssna. På dig. Ha en fin midsommar. Kram// Annika

Mina älskade barn ( ungdomar )

Underbara barnbarnet Neo. Den kärleken. Rakt in i själen.