Hej fina!

Jag har haft konstiga veckor sedan mamma gick bort. Känt mig totalt utanför mig själv. Erfaren som jag är av terapi, speciellt PTSD, så vet jag också att det finns ett ord. Dissociation. Du ställer dig utanför dig själv. En instinkt. En självbevarelsedrift. Något reptilhjärnan gör för att överleva.

Kan ju lugnt säga, att där har jag levt så länge förr, p g a trauman, att det inte var ett ställe jag önskade vara på. Det känns som känslor blir mindre, jag vet inte vem jag är. Jag tänker negativa tankar om mig själv, som att, vem vill ha mig? Jag som är värdelös? Har inget jobb och vet inte hur jag mår dag för dag. Det är bättre att jag inte finns.

Och den här gången, oj vad länge sedan sist!! Den här gången trodde jag inte på mig. Jag visste att jag hade fel! Gissa om jag kände mig som Dr Jekyll och MR Hyde!!! I onsdags nådde jag kulmen. Jag bröt så totalt ihop, att jag kräktes av gråten. Jag orkade inte. Jag kunde inte förstå. Varför mår jag så dåligt???

Igår redan så vände det sakta. Jag mådde bara bättre och bättre under dagen. Och var fundersam och nästan skamfylld. Så det fick jag träna på. Att det är ok att må så.

Svaren finns i mig idag. Det var chocken efter mammas död. I stillheten utan påverkan av andra runt mig, kom det. Ordentligt. Sedan tog det med sig en flod av gammalt skräp jag bär på. Rädslor. Att inte vara älskad om jag blir arg för en stund. Eller om jag säger ifrån. När jag mår bra, så är jag inte rädd nu för tiden. Då tänker jag mer som, att så länge jag inte skadar eller är dum mot någon, så måste jag inte alltid hålla mig tillbaka.

Det kom också de rädslor som jag beskrev innan, om att inte duga p g a min situation. Samtidigt vet det bättre jag, min själ, mitt hjärta, att så mycket bättre saker är på gång. Jag bara delar inte allt. Jag blottar mig en del. Fast det finns massor. Som bara min väninna vet. Och jag. Det är sådant som inte alla förstår, och då blir det bara knasigt att prata om. Och jag har heller inget behov.

Jag märker att sedan kursen, är mycket i mig så förändrat. Och oftast som igår och idag, myser jag i känslan. Lite fnittrig sådär, som jag blir när något är på väg.

Nu ska jag bara njuta av helgen, min kille är på väg hit. Och det ska bli härligt. Att få vara på hemmaplan och umgås också.

Ha en fin dag. Vad gläds du åt idag lite extra?