Hej fina!

Idag har jag varit på medicinsk botox igen. Jag är hos dr Lena på en klinik i Kumla. Hon är proffsig och har mycket erfarenhet av detta. Det är ju så konstigt att våra landsting inte är intresserade mer av medicinsk botox och hur det hjälper. Och vilken hjälp för oss som lider, dels så väldigt mycket mindre smärta. Och tänk så mycket mindre medicin. De skulle tjäna pengar på att ha den här tjänsten också. För mig som patient kostar det mycket när inte landstinget vill.

Nu var det tredje gången jag var dit. Denna gång väntade jag inte tills jag fick ont igen, eller för ont. Så nu är det spännande att se effekten. Dessutom, så efter varje gång, när jag är i den högsta bästa fasen i månad två, man tar botox var tredje månad, så kan jag bättre skilja ut vad som är nerv eller muskel mot nervsmärta. Mycket intressant. Fast då kan jag min kropp också väldigt bra.

Jag känner att min kreativitet flödar. Det är ett bra tecken. Då har jag kontakt med själen och livet. Min sorg för mamma är stor fortfarande. Samtidigt hade hon inte velat att jag ligger hemma och gömmer mig. Jag hittar på små saker som jag vet min fysik klarar. På gränsen gör jag, för att förhoppningsvis höja ribban varje gång.

Att jag mellan typ 2011 till i maj 2017 inte gjort något knappt, så har jag kommit långt på kort tid. Tack vara botoxen och mycket dr Åkes friläggningar. Visst har jag smärta. Och jag vet aldrig om jag får en bra eller dålig natt och hur jag vaknar. Jag vet bara att jag slutat vara rädd, för att lägga mig. Det har varit hemskt. Så det kan jag inte ens sätta ord på.

Lyckan idag, att jag längtar efter att få jobba och tror att jag kommer göra, är härlig! Dock är jag inte redo än. Det måste få ta tid, att läka på alla plan.

Just nu, är jag så oerhört tacksam över allt som jag klarar av. Det som andra tar för givet. Jag vill inte att någon ska tycka synd om mig. Jag känner mig stark av allt som jag gått igenom. Som min mamma. För att det finns inget annat val för mig. Och jag kan med stolthet erkänna, att jag har ett stort hjärta, det finns inget som helst elakt i mig. Och allra minst till de jag älskar så högt i min närhet. Det enda jag önskar är kärlek tillbaka och önskan om respekt för hur min situation är, och att jag lär mig att leva. Igen. På bättre villkor. Det är spännande och mindre lätt ibland.

Jag önskar dig en härlig dag/kväll. Vad är du extra tacksam för idag?

Kram// Annika