Hej fina!

Hoppas du har det bra med dig själv. Själv sitter jag på bussen, har inte bil just nu, till min underbara väninna typ tio mil bort. Hon fyller år i morgon och för en gång skull vill jag kunna gratulera henne på plats.

Vi har en vänskap sedan vi gick på dagis tror jag. Vi växte upp tillsamman. Så olika fast två lika själar. Jag med 5 systrar hemma, hon enda barnet. Båda två oerhört känsliga till naturen, och som vi tyvärr inte förstått att det var ok att vara. Vi har båda hamnat i knasiga och jobbiga situationen som vi har fått kämpa oss igenom. För att hitta ett eget värde. I oss själva. Inte för det vi gör, utan för den vi är.

Vi har långa perioder inte hörts av. Men nu är vi på samma våglängd och känslan är som när vi var små. Och fnittrade. Vi har något gemensamt som är få förunnat. Vi har som i de flesta relationer, jobbat på våran också.

Efter mitt sammanbrott förra veckan har det liksom tänts ett ljus i mig. En säkerhet. Ett lugn. Den här känslan i mig själv, vill jag gärna utveckla mer. Jag är på rätt sida liksom. Jag kan återkomma med närmare information längre fram. Än så länge är det så nytt för mig. Och jag har varken orden eller viljan att dela med mig än. Det behöver stagneras lite mera.

På kursen i november fick vi frågan om vi ville och vågade kliva över tröskeln. Då tyckte jag att jag hade ena foten över. Nu vet jag, att jag stod framför tröskeln och väldigt redo att kliva över.

Att våga ha mina känslor. Att hitta dem och vad som känns rätt för mig. Det tränar jag på. Ett dagligt jobb som jag tycker är kul. Ju mer jag tränar på det, desto lättare går det. Inte på alla områden, fast bättre. Vissa områden känner jag mig självisk i, och är inte van det. Utan mer som andra önskar. Oavsett hur ont eller jobbigt jag haft, har jag inte satt mig först, om det inte varit allt för illa. Jag letar efter balansen. Säga nej är en annan sak. Kan jag inte kan jag säga det. Det här handlar mer om mina egna beslut, om saker och ting som kommer från mig.

Vågar du säga nej? Orkar du göra mer för dig i första rummet så du har mer att ge? Jag vet att jag har enormt mycket att ge. Jag behöver mer hushålla energin till det viktigaste för mig. Jag har ju min smärta kvar än så länge och jag kan garantera, att fast jag själv inte känner mig stressad, så märker jag det tydligt på kroppen. För den säger ifrån. Först försiktigt. Om jag då väljer att köra på. Då skriker den. Igår skrek den. Haha. Inte lika högt idag fast hög smärta har jag. Och tar då beslut utöver det. En sak i taget.

Livet händer mig. Det magiska är att våga ta ett beslut för dagen. Och se vad som händer. Jag börjar lära mig det mer. Och faktiskt så händer livet ändå. Lustigt att jag döpte min blogg till just det. Så mycket vi inte vet att vi vet. En sak i taget.

Ha en fin dag! Kram // Annika

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

Hej fina! Sitter i solen. Det är kallt ute fast på min balkong är det fantastiskt. Jag sitter med en klump i magen av tacksamhet. Att ha den här möjligheten. Det är inte bara att jag får sitta här. I ett drömboende. Utan att jag fantiserade, eller...

Hej fina! Wow! Idag, åtminstone än så länge är det typ vindstilla här i Karlstad! Det är så jag inte riktigt vågar tro på det. Hihi. Jag har vågat. Hitta ut ur en tuff situation. Igen. Det är väl det vi gör. Med livet. Frågan är hur. Varje gån...

Hej fina! Hur tänker du? Hur känner du? Ältar du att du önskar något annat? Annat jobb, liv eller relation? Det gör vi alla tror jag. Att jag har hamnat på ett så bra ställe i mitt liv inuti mig, är inte något som bara blivit. Inget någon gett mi...

Hej fina! Oj så många år sedan jag skrev. Det har hänt mycket i mitt liv. Jag mår väldigt bra, ganska fri i min gamla smärta. Det ska jag återkomma till såklart. Mitt barnbarn Neo har blivit fem år, den 30 mars! En stor kille som jag antagligen ...

Hejsan!Ser att flera är ute på min blogg trots alla år sedan jag skrev. Livet har gått och jag tappade lusten att skriva. Det har nu börjat smyga sig på igen och jag kommer nog dela med mig lite än en gång. Till dess önskar jag dig en fantastisk dag!...