Hej fina!

Det blir visst inte så mycket skriva. Glad om du läser ändå. Egentligen är en dröm jag har, att skriva. Mycket. Och ofta. Jag vet inte vad. För mig är skrivandet något som ger min insikter. Och släppa taget.

Jag har en period nu där jag har lite för mycket oro. Om min hälsa. Haft mer ont än förut. Vaknar med huvudvärk och smärta. Och oron gör det ju inte bättre. Så jag jobbar på att hitta in i det där lugnet.

Sedan är det det här med förväntningar. På livet. På andra. På mig. Och igår slog det mig. Min rädsla av andras förväntningar på mig. Att den finns där. Att jag inte ska räcka till. Genom att bli medveten om det här, så kan jag stressa ner. Väldigt mycket.

Något mer jag jobbar med, som jag vet finns hos oss alla. Lycka! Vad vi söker. Att vi letar lycka någon annanstans. Nästa jobb. Nästa partner. Nästa något. Jag ska bara,,, det här med pengar. Med boende.

Det är ett år sedan nu, när jag fick min lägenhet. Den är egentligen för dyr för min ekonomi. Samtidigt är det inget slump. Det har ju hjälpt mig. Med just lycka. Vad gör mig lycklig? Såklart vill jag ha mer pengar över än vad jag har idag. Jag vill ju hoppa fallskärm. Och göra många andra saker. Vara fri. I vad jag vill göra. Trodde det skulle bli väldigt jobbigt angående friheten, att inte ha bil. Vissa gånger, ja. Fast jag har ju lärt mig. Att verkligen inte sörja och gegga ner mig. I det som inte är. Jag klarar mig. Jag kan inte gå ut och shoppa för att döva en känsla. Inte gå på behandling så fort det gör ont och jag blir rädd. Osv.

Såklart vill jag fortfarande ha en lägenhet med lägre hyra. Och när den tiden är, så kommer den. Jag söker. Och har ingen panik. Jag vill ha tillit till att det ordnar sig. För några år sedan. Var jag helt säker på. Att om jag inte var aktiv och orolig och la ner en massa energi på det jag sökte eller behöver. Så skulle det inte ske. Så nu gör jag tvärtom. Och den friheten. Jag blir påverkad av andras åsikter. Ska du inte göra si. Eller så.

Då stannar jag upp. Och vägrar dras med. Jag känner inte heller att jag måste försvara mig. Så det här. Att inte göra som jag alltid gjort. Att bättra på mitt tankesätt. Att bli medveten och göra medvetna val till något jag faktiskt är värd. Inte ha dåligt samvete eller skäms. Ska jag? Nä. Det har gått fort att ändra på det. Jag får göra det resten av mitt liv. Ändå går det bättre på så kort tid. Just för att jag känner att allt blir lättare.

Vad kan du ändra på hos dig själv? Som gör att du mår bättre? Du är värd att må bättre. Och det vi föder hjärnan med. Det växer. Varför inte mata hjärnan med kul och härliga saker och idéer och känslor?! Prova. Och se im det händer andra saker inom och utom dig.

Kram // Annika