Hej fina!

Att inte ha kontroll. Att släppa taget. Det är så underbart. Det ger mig så mycket. Inte tala om all stress. Ett skifte sker i mig. Det hände när jag var tre år. Jag vet att det låter mysko. De var mitt första. Sedan har det varit många fler tydliga. Där jag kan se klart. Vändningen. Känslan. Bilder. Det var då. Det vände.

Jag har det igen. Att våga än en gång. Bryta mönster. Våga vara den jag är. Inte gå in i gamla mönster i olika situationer. Jag vet att jag ibland uttrycker mig så det missuppfattas. Jag ser i bilder. Jag har en känsla som jag då förklarar i bilder. Och vips. Så tas det för något som är mindre kul att någon tror om mig. Det gör ont. För jag vet ju. Jag vet min värdering i livet. Om andra. Vad mina känslor är.

Jag lämnade känslan. Oron. Om vad någon annan tror om mig. Med vetskapen att det spelar ingen roll vad jag säger. Huvudsaken är att jag vet. Visst är det ofta så? Vi möter människor från vårt eget ställe. Hur vi mår själva. Vad vi behöver höra. Oftast blir det bra. Fast det inte är en sanning för mig, får jag, om jag vill och orkar. Träna på min styrka. Att stå upp för mig. Den här gången utan ord. Och jag märker att jag gjort det förut. Utan ord. Det är inte alltid de behövs.

Det är lätt att både säga och tänka, att jag inte bryr mig vad andra tycker eller tänker om mig. Med sanning sagt, så beror det ju på vem och vad som sägs. Eller hur? Så jag känner en lättnad, att orka inte bry mig i det. Det kommer många gånger till i livet. Att det inte ligger hos mig. För just den grejen är såpass viktig för mig. Att jag vet. Har alltid vetat. Att jag inte är sådan.

Helt plötsligt blev det inte mitt problem. Vad någon/ några andra tycker. Och det vill jag leva i mer. Jag har haft mottot. Jag vet att jag inte bryr mig i andra saker. Det är mer mig som person. Åsikter kanske. Hur och vem jag är. Det har gjort ont många gånger i livet. Just det där. Att nästan bli anklagad. För något som inte är jag. Jag har mått dåligt många gånger för det. Varför vet jag inte. Det borde ju kvitta? För att jag vet.

Skillnad är om jag sårar någon. Gör någon illa. Fast det är inte sådana saker jag pratar om. Så jag skulle vilja ge det vidare. Hur reagerar du? Kan du ta det på ett bättre sätt? Vad triggar dig och varför är det viktigt?Om du själv vet. Vem du är.

Betyder det att jag är närmare mig? Min själ? Min inre styrka? Att duga som jag skrev om för inte så länge sedan? Helt plötsligt går det ordet bort. Att duga. Vi är alla lika fantastiska människor. Vi är olika. Vi gör olika val. Vi har olika åsikter. Vi sårar. Vi kramas. Vi säger ?fel? saker. Vi kan vara dumma och snälla. Vi är allt detta. Ändå. Är vi lika mycket värda. Alla kommer vi från samma ställe.

Fyra punkter jag värdesätter högt i mitt liv,
Ärlighet
Snällhet
Respektera varandra
Hjälpa

Det min vän, tar dig långt. I min tacksamhet just nu i livet. Där jag ser alla möten med andra människor. Som var och en. Ger mitt liv en menig. Det kan vara någon okänd. De är de jag har runt mig. Det är även de, som inte lever fysiskt längre.

Ge dig själv snällhet idag. Det är du värd.

Kram// Annika