Hej finisar!

Reflekterar över sista veckornas många känslor. Jag anmälde mig i somras till en kurs i personlig utveckling, som är dels e-kurs samt en helgkurs. Det är väl ingen typisk kurs utan den handlar om att hitta sig själv och vad jag vill göra. Att våga göra det som känns rätt i själen och inte bara lyssna på egot. Det är en konst i sig. Att våga. Och att lära känna skillnad på egot och vad du egentligen vill.

Hur ofta gör du det du vill? Trivs du på jobbet? Klagar du mycket på ditt liv eller livet? Gör du medvetna val eller kör du på?

När jag anmälde mig, sa min väninna som gått för samma lärare, att det kommer hända grejer! Direkt. Och så gjorde det! Det har kommit ut mer gamla minnen jag inte behöver fast de påverkar mig i mina beslut fortfarande. Jag har vågat släppa taget och har tillit till mig och livet. När den biten föll på plats. Då helt plötsligt händer saker i mitt liv som är så stort att det är svårt att greppa. Det finaste är, att jag vet att jag är värd det, och att det som händer mig på mitt personliga plan, har legat och väntat och pyrt. Jag har bara inte sett det.

Det kom när jag tog mig ur tanken om hur jag ville och trodde det skulle vara. Där är vi nog alla många ggr i livet. Vi fastnar. Och blir kvar. I något som inte är bra för någon. När jag insåg med hela min själ, att det var rätt. Har saker kommit till mig. Inte har jag sökt heller utan det har typ trillat ner. Jag förstår om ni kopplar till killen jag träffat. Det är också en sådan overklig och märklig händelse. Fast det är större än så. Och det önskar jag, att jag kunde ge er.

Hur stort allt är. Vi går här. Gör samma saker. Jobbar osv. Så blockerar vi det som pockar på. Och försöker ta sig dit. En sak t ex. I hur många år, har både jag och mitt ex då t ex använt ordet skiljas? Det finns ju där av en anledning. Nu menar jag inte att man inte ska kämpa. Det jag försöker få fram är att bli mer medvetna när tankar eller ord kommer upp. Det kan vara så litet som att skriva en status eller svara på instagram. Att bara göra. De ggr vi inte gjorde. Var på väg och sen,, nej jag vågar inte. Eller vad ska den tro. Det mina vänner. Kan förändra en livssituation till rena upp och ner vända världen.

Det är så för mig. Som ett exempel. Så oskyldigt som blivit något jag ser som en länk i kedja som legat och väntat. Så många år tillbaka att jag var liten. Och jag ser alla år som den tid jag behövde. För att göra det jag gjorde när tiden var mogen. När vi gör det. Då ser vi detta tydligt. När vi vågar.

Vad vågar du idag? Vågar du gå på första känslan? Eller låter du tanken att skämmas stoppa dig? Eller vad någon annan ska tycka?

Jag utmanar dig att våga idag! Våga något nytt. Litet eller stort. Se om det är första steget till något du inte vet än!! Testa!!! Du förlorar inget fast du kanske vinner en massa!!

Ha de bäst!! // kram Annika

Bortom molnet skiner ju alltid solen.

Så otroligt att den här texten är så sann.